Kan din 8-åring koka ägg, nudlar, pasta, steka ägg, korv, det mest simpla i köket? Klarar ditt barn att ta sig fram och tillbaka till skolan, själv? Hjälper dom till hemma, handlar i affären, mjölk å sånt? Får dom ens va ensamma hemma ibland? Får ditt barn vara med att spara ihop till sånt h*n vill ha? Eller prestera nåt för att få... Ja nåt sånt? Om inte, varför inte?
Dessutom kan det vara så att när man som jag blev allt annat än curlad kanske känner ett visst behov av att undvika att man är lika "hård" själv.
Jag personligen fick varken lära mig ekonomi, matlagning, tvätt eller att prestera för att få nåt. Jag fick inte åka spårvagn själv heller (men gjorde det ändå).lärde mig- inget. Vilket gör att mina barn får lära sig, under kontrollerande former att göra sånt. Dom har vart hemma själva ibland, korta stunder, från 15 minuter till nån timma... Idag mer, dom är lite äldre och med en stadig grund... Grannar som har en viss koll också... Dom får ta sig mellan oss och andra saker, med buss , , under kontrollerande former, men dock får dom lösa det själva... Vill dom ha iPad å iphone vilket dom har så sparar dom i form av pengar dom får när dom fyller eller vid jul och när dom presterat nåt jag efterfrågar... Dom har koll på kostnader , hur länge dom kanske bör spara och fundera på vad dom ska göra för att nå sitt mål snabbare. Jag tycker också att dom tar hand om sina grejer på ett annat sätt nu än då jag köpte Wii å Xbox å allt sånt, som om det kom från himlen. Idag har dom förstått pengarna bakom och vilket jobb det ligger bakom pengarna och deras grejer äger inte en repa. Det är mina barn som svarar såhär, andra kanske inte löser det alls... Mina killar är idag 9 och 10 år... Vi starta detta för kanske 2 år sedan... Vi åkte till Ullared som en kul grej och jag gav dom 500kr var, mina två yngsta killar, dom som mest hysta ner grejer först utan att tänka, rätt ner i vagnen. När vi väl stod i kassan så hade dom utvärderat hela affären å dess grejer och undrat hur mycket är detta värt och kom aldrig fram till nåt dom ville ha... För nu handskades dom med sina pengar och dom såg värdet i det... Jäkligt intressant faktiskt och jag hoppas att jag gör rätt nu.. Det känns så. Dom lär sig att förstå och värdera ... Dom har egna uppgifter, vi är en familj och då samarbetet vi för att få 'företaget' att ruljera. Dotern tar hunden, sonen plockar diskmaskinen, lillgrabben tar soporna och dukningen... Alla håller ordning tillsammans ... Har lärt simpla saker med mat under kontrollerade former vid spisen. Det går lysande , men detta får dom inte göra än om dom är själva hemma. Vill finnas i närheten . (Bränner själv alltför ofta och vet hur fort det kan gå). Tycker dock att mina barn kan mer än andra... Och det jag gör är inte nåt som sker under hård uppfostran då det är ganska kul för oss alla. En dag blev jag sen hem, då hade mina barn städat, dukat fram och gjort mat (då va min stora tjej hemma) . Jag va värd det, tyckte dom.. Jo men. Dom skulle klara sig i en kris, iaf nån dag. Det blir jag trygg i... Dom vet hur dom ska göra-typ. Är det inte fint?
Jag anser mig inte själv att curla mina barn men i mångas ögon är det nog så. För min yngsta som nu är 8 behöver inte laga nån mat själv.. Finns ingen anledning. Dock kan hon naturligtvis fixa sig en macka. Hon tar sig heller inte till skolan själv då hon måste passera vägen flera gånger och en åttaåring är inte tillräckligt mogen för att ge sig ut trafiken än. Mellantjejen som är snart 13 skjutsar jag i stort sett överallt om det behövs typ träningar och sånt. Eftersom jag inte gillar att hon åker kommunalt själv på kvällen. Annars gör de nog det mesta själv. De har också ansvar och sysslor hemma som städning av badrum, disk, gå med sopor mm.. Jag anser att barn mognar i sin egen takt och när de bli nyfikna på livet och vill lära sig saker och ting så tar vi de då. hatar verkligen när man försöker göra barn mer vuxna än vad de är eller låter de vara ensamma hemma när de är små. Ger dem för mycket ansvar bara för att de måste klara vissa saker.. Nyckelbarn är inte så lyckliga och glada som många vill tro. Det märkte jag när vi alltid hade barnens kompisar hemma... De kom till oss just för att de tyckte om att en vuxen alltid fanns hemma.
Det handlar inte så mycket om att 'måste kunna' utan att 'behöva kunna. Kanske?
Vi försöker göra saker tillsammans. Jag tycker att det verkar vara vanligt att folk vill göra saker i fred, utan barnen, typ städa, tvätta och laga mat. Sen plötsligen kommer man på att barnen borde göra något hemma också skickar man dem till rummet för att städa. Jag lagar inte mat tillsammans med barnen för att de ska "lära sig". Är helt övertygad om att man ganska snabbt lär sig bara man ätit bra mat hemma, då vill man fixa det sen. Vi lagar tillsammans för att det är så trevligt! Och jag märker också att det kommer en inte oansenlig stolthet på köpet över att klara saker. Men jag "curlar" nog en hel del ändå, älskar att göra saker för min familj som gör att de känner sig ompysslade. Älskar att bli ompysslad själv också 
