Kan din 8-åring koka ägg, nudlar, pasta, steka ägg, korv, det mest simpla i köket? Klarar ditt barn att ta sig fram och tillbaka till skolan, själv? Hjälper dom till hemma, handlar i affären, mjölk å sånt? Får dom ens va ensamma hemma ibland? Får ditt barn vara med att spara ihop till sånt h*n vill ha? Eller prestera nåt för att få... Ja nåt sånt? Om inte, varför inte?
njaa.. Har visserligen en 7½ åring, men svarar ändå..
Laga mat är han inte intresserad av, så det blir han introducerad i senare. För visst ska han lära sig. Men just nu är det femåringen som hjälper till. Ser ingen anledning att lära sig just nu.
Spara pengar gör han.
Går till skolan själv vågar han inte. Han får göra det när han är redo.
Städar gör han väl sådär. Han sköter sitt rum och ser till att leksaker inte finns i övriga rum. Det räcker så.
Affären ligger väldigt nära oss, så i sommar har han börjat gå och handla själv. Lördagsgodis eller kanske något åt oss, som en mjölk, gurka eller så.
Han är påväg, men vill inte forcera. Alla är ju så olika. Alla åttaåringar kan inte vara på samma plats i livet tycker jag.
Man får se till mognad och personlighet.
Visst ska de lära sig bli självständiga, men man måste vara rimlig. Handlar inte om att curla tycker jag.
Gå till skolan, handla osv klarar barnen av fint själva. Värma mat i micron också. Tyvärr har det inte blivit av att utöka matlagningskunskaperna så mycket längre än så. Vi har gasspis och det är lite knepigt att få igång den + trixigt att lära sig reglera den ordentligt.
Men dom kan absolut se till att äta sig mätta utan hjälp av oss vuxna så nej, dom curlas inte
Jag tror många har missuppfatta curla. Curla är att man sopar golvet för barnen för att de ska slippa möta motstånd. Det är inte att serva barnen med, vad jag anser är vuxenansvar, att laga mat, se till att det är mat hemma, ta hand om hushållet (inklusive städ, tvätt etc)
Sedan ska man lära barnen detta, men om de lär sig vid 5 eller 15 års ålder är totalt ointressant. Att låta barnen gå och handla är att lära barnen detta, inte för att man inte curla.
Matlagning, om man gör saker som barnet kan göra för att de "inte ska behöva befatta sig med detta" det är att curla, men att barnet vid 8 års ålder inte kan laga en tre-rättersmiddag beror inte på att man curlat dom, utan att det är inte ett barns ansvar att laga maten. Det är inte ens en 8-årings ansvar att sköta sina måltider själv (sedan finns det barn som är tidiga på det också och tycker det är roligt). Det finns barn som sjävgående tidigt och då ska man inte hindra dom, absolut.
Så en 8-åring behöver inte många av de färdigheter som TS rabblar upp.
I mångas ögon är nog min son curlad, eftersom han inte behöver städa sitt rum regelbundet, har inga arbetsuppgifter hemma, tvättar inte sin egen tvätt. Men å andra sidan så skjutsas han inte överallt (eller snarare sagt, vi har aldrig skjutsat om det funnits alternativ, däremot har vi åkt med på bussen eller cyklat med honom om det behövts), han har gått till och från skolan själv sedan våren i nollan, han har tidigt kunnat vara hemma själv, han kunde redan efter 4:an vara hemma hela dagar och fixa mat som vi hade förberett, dvs han har fått ta ansvar över det som vairt nödvändigt för det liv som levt just då.
Min sambos ex curlade däremot, hon ansåg att barnen skulle skjutsas med bil, för det var synd om dom om de skulle behöva åka buss, eller att man skulle åka hem med matlådor, när de flyttat hemifrån, för det var synd om dom om de skulle behöva laga mat, eller köpa en hel heminredning, för det var synd om dom om de behövde ha begagnat.
Jag har inte lärt min 9-åring att laga mat, nej, och det gjorde jag inte heller med hennes storasyskon i den åldern. Det känns inte riktigt som om det har med curling att göra, utan i vilken takt och i vilken ordning man lär barnen olika saker. Min svägerska tycker t ex att det är förskräckligt att dottern inte klarar av att hitta om man släpper ned henne i närmaste stad. Å andra sidan hade hennes barn inte lärt sig att göra upp eld i den åldern. Det är liksom vad man väljer att börja med!
Däremot curlar jag 9-åringen en del, det måste jag erkänna. Jag gör saker åt henne som hon kan och borde göra själv, som t ex att fixa hennes frukost och packa ned frukt i skolväskan. Varför? Tja, hon är yngst och sist, och så föddes hon in i ett sorgehus fullt av deppade sörjande syskon och föräldrar. Hon var vår lilla solstråle som vi alla klemade bort, och dåliga vanor kan vara svåra att bryta. Men vi jobbar på det ...
