Curlar du ditt barn?

Nej, jag kan inte påstå att jag klarade allt jag borde ha klarat utefter ålder, men det var ju av påverkan från mina föräldrar.

Jag minns ju hur pinsamt det blev när jag var hemma själv längre än en helg och inte visste hur man satte på tvättmaskinen....var väl runt 13-14 år. Jag fick hjälpa till en del hemma, men inte just att fylla och sätta på tvättmaskinen. Tvättmedel, sköljmedel...var och hur mycket? Vilka program o.s.v....tyckte jag vred och tryckte rätt, men skiten startade inte......var är instruktionsboken...?

Laga enklare mat själv hade jag också klarat tidigare om mina föräldrar låtit mig göra det. Istället var jag begränsad till att värma och röra ihop en pulversoppa, bre mackor och koka ägg ännu en liten bit in i tonåren.

Simning och just att knyta knutar var jag senare med än de flesta jämnåriga...runt 7-8 års ålder sådär.

Men det var ändå så med det mesta, att när mina föräldrar bestämde sig för att jag var för gammal att få hjälp så lärde jag mig själv eller så lärde de mig.

Simma eller åka skridskor var inget någon gjorde åt mig för att jag inte kunde, det var ju att lära sig eller avstå situationer där jag behövde kunna det (inget hinder för att bada dock).

Ofta handlar det om ren bekvämlighet, både från barn och vuxna. Barn är nyfikna, vetgiriga, vill prova på och lär sig fort om de bara ger sig fan på att de ska klara saker. Sådant vill jag uppmuntra, om det inte är farliga saker de absolut inte bör göra själva. Bara genom att vara upptagen och inte släppa allt du har för händerna för minsta pip så lär du barnen dels tålamod och i förlängningen försöker de själva att lösa de problem och behov som uppstår i det de gör eller vill göra. När man klarar saker får man ta mer ansvar och bestämma och det brukar barn gilla. Jag är benhård med att ansvar följer med att bestämma.

Om jag jämför dig med min tonåring. Vi har inte lärt honom laga mat. Men som 13-åring läste han i en kokbok och fixade maten själv.

 Jag skriver att alla curlar och att curla ibland är fullkomligt normalt. Ett problem blir det när man hela tiden sopar banan.

- Lära sig knyta skor?
- En 10-12-åring kan laga mat?
- En 10-12-åring tvättar sina kläder?
- Att gå till träningen/skolan?
etc. etc.

Delar verkligen inte alls ditt resonemang här.....ALLS. Tycker tveklöst att det exempelvis är bra att promenera och cykla till skola, affären, aktiviteter etc.....men nödvändigt är det inte.

Okej, då är jag med.

Själv tycker jag att det blir curlande först i den omfattningen att man gör det regelbundet, inte bara något man gör ibland. Begreppet syftar ju även på konsekvensen av beteendet.Behovet uppstår när det behöver göras till en början. Att lösa behovet själv utan att be om hjälp är självständighet. Kanske finns ingen i närheten att be om hjälp just då, eller att de är upptagna med annat.

Knuten kan gå upp när du inte är med.

Jag tänkte på dig IDAG. Idag, då du har fullt ansvar för dig själv, kan du ALLT som en person i din ålder är kapabel att klara? 

Livet skulle bli rätt förfärligt om man ställde det kravet på sig själv.....eller någon annan. Det är helt ok att inte kunna allt även om man har potentialen att kunna .

Det du skriver ovan om din egen uppväxt handlar ju om att du haft behovet, men inte fått lära dig. Det är ju något helt annat. Innan tonåren var jag aldrig hemma själv på det viset så hade inget behov av att laga egen mat. När jag väl var hemma själv så fick jag hjälp att lära mig. Ett barn som spelar fotboll kommer att behöva lära sig knyta skorna eftersom det är en del av utrustning....han/hon kommer inte att kunna och inte vilja vara beroende av sin mamma eller pappa särskilt långt över 7-årsåldern......på samma sätt som mina behöver lära sig knyta skridskor. Många barn brukar dock ganska tydligt visa när de vill och har behovet att själva kunna. De brukar morra och blänga åt en när man är på väg att hjälpa dem med sådant de kan och vill göra själva och be en lära dem sådant de inte kan men vill lära sig. 

Och visst handlar det om lättja som vuxen huvudsakligen. Jag åker till ishallen med tre barn själv. Jag är liksom glad om alla grejor är med, skavsårsområden är omplåstrade, skridskor är på i tid, alla har kissat och jag inte glömt en snart 2-åring på parkeringen . Ibland är det bara fantastiskt skönt att snabbt torka deras skenor och packa alla grejor själv istället för att det tar två timmar med lekande alternativt drömmande barn. Fasar lite för att båda ska vilja knyta skridskorna själva .

Det som varit typiskt för min tonåring är att när han ställs inför något som han inte kan, så ser han till att lösa det. Vi föräldrar kastar oss inte fram och löser det för honom. Han har alltid varit så som person (jag är likadan), det är kanske därför jag inte sett det som nödvändigt att lära honom en massa saker utan tagit det lugnt med vissheten att han löser det.

Studierna har jag däremot arbetat med.

Visst har jag varit rätt trött på honom när han fixade sin praoplats i sista sekunden. Men han gjorde det själv

Men det har det. Att vara utan vissa saker, att spara till dem själv eller att prestera något för att få dem är just sådant motstånd som avses med curlande när det sopas bort genom att ge dem allt de pekar på.Var detta med kollektivtrafiken viktigt?

Nej, självklart inte. Jag har lärt mig och lär mig det jag kommer i kontakt med, för det är ju då behovet uppstår....med vissa undantag förstås, för vissa saker görs så sällan och med sådana krav att man föredrar att betala någon annan för det. Men är det min plånbok som betalar så har jag tagit samma ansvar att lösa behovet som om jag gör det själv, det är mitt val.

Fast jag tror dig faktiskt inte. Jag tror att du lärt dig det DU anser vara nödvändigt och det DU funnit intresse för. Jag delar säkert vissa av de kunskaper du anser nödvändiga, inte andra. Kanske delar vi intressen helt eller delvis eller inte alls. Därför kan vi och prioriterar vi olika kunskaper och färdigheter. Bara det faktum att vår familj flyttad från att leva mitt i en storstad till att bo på landet har påverkat kunskaps- och fördighetsbehovet.

Ungefär samma andemening fast med andra ord. Det är i alla fall inte min mamma som gör det jag inte vill eller brytt mig om att lära mig.

Kanske fick du som barn åka bil någon gång fast du hade kunnat gå. Kanske fick du en punka på cykeln lagad någon gång fast du kunde själv. Kanske har dina föräldrar....eller kanske en partner.....lagat mat till dig, fast du är fullt kapabel på egen hand. ALLA curlar i olika grad sina nära och kära. Ibland för att vi vill hjälpa dem när de inte orkar. Ibland för att vi själva tjänar på det. Ibland i ren okunskap. Blir det för mycket av det hela så blir det tokigt, annars kan man ta det hela med ro .

Vad som är viktigt att lära sig när är relativt och på många sätt subjektivt. Och det finns långt mycket mer vi kommer i kontakt med som vi prioriterar bort att lära oss än mycket specifika kravfyllda uppgifter som genomförs ytterst sällan. 

Enligt din uppfattning är det alltså hemskt om en vän eller släkting hjälper mig att byta däck på bilen (jag har noll och intet intresse av att lära mig detta), men helt ok att jag lämnar in den på verkstaden för att få det gjort?

Japp, rätt rakt igenom.
Jo, det sistnämnda förklaras med ansvar. Mina grejer - mitt ansvar. Vill jag inte själv får jag betala någon annan för jobbet. Hemskt skulle jag inte kalla det, men...
Själv gör jag inte el/tele-jobb även om jag är allmänt händig och teknisk.
Fast byta hjul tillhör fan allmänbildning hos bilägare, något du bör kunna göra om något händer när du är ute och kör.

Fast det komiska i sammanhanget blir ju då att det är ok att bli curlad om man betalar för det, men inte annars.

Barn får inte arbeta, så det är lite svårt för dem att köpa tjänster som de inte önskar, orkar eller kan göra. Med ditt resonemang så borde då vara helt ok att de låter någon annan knyta deras skor OM de betalar för det - antingen i form av exempelvis veckopeng eller att de gör uppgifter i hemmet? Det är ok att knyta barnens skor på fotbollsträningen om de bäddar sin säng varje dag eller väljer att sänka sin veckopengs med....2:- ? 

Nej, nu tänker du fel. Man betalar för det man vill ha, antingen i pengar eller arbete (pengar man förövrigt arbetat ihop). Curlad är man om man får det gratis, utan motprestation, hela tiden.

Rent principiellt skulle jag säga ja, men tiden det tar för dig/mig att åka med överallt för att finnas tillhands att knyta skor finns inte budget för att betala, alltså måste barnet lära sig själv för att bli mer självständig.
Den som tillfrågas kan också neka till uppdraget.

Fast hur många - finns det överhuvudtaget någon? - får allt gratis, utan motprestation, hela tiden? 

Jag tror inte du har så höga krav på att bli kallad curlad och därför måste man plötsligt börja göra övervägningar kring gränser....subjektiva sådana (eller tänker du att det finns några oberoende kriterier). Hur ofta, vid vilka uppgifter och när, var, hur är det ok att få hjälp med något utan motprestation och när går det över till att bli curlad?

Är det så att alla de som har det mycket gott ställt och därmed kan köpa det flesta tjänster alltid har arbetat hårdare och gjort en större motprestation än den som inte har det? 

Som du själv skrev så är det knappast själva skoknytandet vid fotbollsträningen som är det som borde utgöra den största kostnaden (om man mäter tiden i arbetskostnad) utan det faktum att man faktiskt följer med och är närvarande och hjälper till. En av punkterna på Lynch-lista sa: "Spela fotboll med ditt barn när och var han/hon vill". Hur tänker du kring det? Det borde väl om något vara att curla barnet. Barnet kan spela själv, eller hur? Stå sparka mot garagedörren eller själv ragga upp lite kompisar att sela med.

OK, så om jag vill, fotbollsträning är det kanske en gång/veckan så övrig tid kan barnet ha kardborre eller elastiska snören med dragsko, så är det helt rimligt att jag knyter mitt barn fotbollsskor mot en motprestation vi kommit överens om. Jag hade gärna varit med under träningen oavsett så det är enbart det korta och lätta arbetet att just knyta som ska "betalas".