glassen skrev 2013-09-28 22:27:31 följande:
Mycket tänkvärt i ditt inlägg som stämmer bra med mina egna funderingar. Jag tror inte heller att curling i sig är det stora samhällsproblemet utan alla dessa frånvarande föräldrar. Tyvärr har vi dessutom så dåligt samvete för att vi har så lite tid för våra barn så vi curlar dem ännu mer för att döva det dåliga samvetet, vilket ger en ond cirkel.
När jag var barn var min mamma hemma ofta när jag kom från skolan och då var det självklart att få lagad mat när man kom hem. Idag kallas det att barn som inte gör sin egen mat blir curlade.
Nu för tiden jobbar många föräldrar heltid och dessutom ska det pressas in en massa (onödiga?) aktiviteter på kvällarna, vilket egentligen ingen hinner och orkar. Föräldrar kör för att döva sitt dåliga samvete och barnen vill självklart åka med föräldrarna för de 5 minuter de får i bilen kanske är den enda stunden med mamma på hela dagen!
Det ligger något i detta, man ställer (som jag upplever det) väldigt höga krav på sina barn idag, de ska alltså vid 8-års-åldern städa sitt rum, bädda sin säng, laga mat (steka ägg, hantera kokande vatten etc).
När mitt barn var 8 år så skulle jag inte lämna honom ensam i köket med att laga mat, så disträ han kunde vara så skulle säkert vi fått köpa en hel ny uppsättning av kastruller och röksanerat köket ett antal gånger.
Jag känner inte heller igen mig beskrivningen om mamman som sliter som ett djur för att tillfredställa min tonårings nycker.
Men han är säkert curlad i flera personers ögon. Han behöver inte bädda sängen (men det gör ingen av oss), jag har aldrig krävt (och kräver) att allt ska vara undanplockat varje kväll (det gör inte vi vuxna heller).
Men han har alltid tagit sig till skolan själv från det han gick i ettan, undantag finns, numera så har han och pappan sällskap varje morgon, kör sambon bil, så hänger sonen med.
Han kan laga mat, han vet hur man tvättar, han förväntar sig inte att få allt vad han pekar på, han vet hur man använder en dammsugare och en toaborste.
Men jag har suttit med honom många timmar med läxor, jag har slagits för honom i skolan (när jag ansåg att skolan brast i sin roll, dvs lära ut, anser fortfarande inte att det är jag som förälder som ska lära sonen läsa och räkna, OK resultatet blev rätt bra om man tänker på att jag inte är lärare

).
Men fortfarande, det är sambon och jag som lagar maten, jag som tvättar och stryker, sambon och jag som städar.