Flickan och kråkan skrev 2015-04-16 14:31:28 följande:
Ja, precis....när de är äldre. När du är 18 och vuxen har det då - tänker du - någon gigantisk betydelse för dig om du lärde dig knyta dina skor när du var 6 eller 10 år, om du lärde dig läsa när du var 5 eller 8, om du lärde dig cykla när du var 4 eller 9, eller om du kunde koka ett ägg när du var 8 eller inte förrän du var 15? Kommer du att ha svårt att klara dig i livet för att du överhuvudtaget aldrig har stått på ett par skridskor? Nej, självklart inte.
Jag tänker nog att även en 8-åring, 10-åring, 13-åring och en 16-åring ska vara så självständig som det är rimligt att de är för sin ålder. Det är långt till de flyttar hemifrån...
Flickan och kråkan skrev 2015-04-16 14:31:28 följande:
Det kommer däremot vara av avgörande betydelse om du kan visa respekt för andra, om du kan visa förståelse och känna empati, om du har erfarenhet av och kunskap om att det ofta krävs en ansträngning och en arbetsinsats för att nå mål, om du överhuvudtaget har några mål, att man ibland måste göra saker som inte är roligt etc.
Flickan och kråkan skrev 2015-04-16 14:49:10 följande:
Och vad gäller tvätten så är den svåra biten att lära barn att ha framförhållning. Det första boendet innebär ofta gemensam tvättstuga och då kan man inte alltid komma på samma dag att man inte har något rent. Hur man sätter på tvättmaskinen kommer inte att vara något livet står eller faller med

. Och det är inte det lättaste att lära en 7-åring

.
Jag står hellre vid flyttbilen med en 18-årig son som har god framförhållning och kan planera sin tillvaro, men som precis lärt sig sätta på en tvättmaskin, än en 18-årig som kunnat sätta på en tvättmaskin i många år, men som inte har någon framförhållning och inte kan planera för fem öre

.
Detta håller jag med om helt och hållet, men jag menar att vägen dit är att göra saker själv, då förstår man vad ansträngning och arbetsinsats är och vad som krävs för att uppnå något, även om det är enkla saker som ett mål mat eller rena kläder. Man får också respekt för andras arbete och ansträngning och att man ibland måste göra saker som inte är roligt, samt att man lär sig framförhållning och planering när föräldrar inte gör allt åt en och kör en dit man ska varje gång.