Arga snickaren

Jag var som din man för 1 år sedan, ville absolut inte skämma ut mig i tv och känna sig urbota korkad. Min man däremot tyckte att vi skulle ge det en chans... Nu 1 år senare har jag insett att det skulle krävas ett mirakel för att vi ska klara oss ur denna situation, som är totalt ohållbar och tanken på att vara med i tv skrämmer mig inte längre
, jag ser det som en möjlighet för oss att få ett fungerande och hållbart liv tillsammans. Vi har också barn och har renoverat huset i 6 års tid, valt att lita på andras kunskaper som lett det till en katastrofisk situation.

Jag tycker ni ska vara med. Ja, ibland sitter jag och förfasar mig över hur dumma en del är men jag vet också hur lätt det är att bli hemmablind och att man kan blir alldeles handlingsförlamad av kaos som man inte ser någon ände på.
Visst, man måste kunna säga ifrån när ens partner hittar på vanvettiga saker som sen inte blir klart MEN partnern hittar ju inte på allt vanvettigt på en gång och ibland hinner de dra igång det hela innan man ens kommit hem. Som exempel. Det blir liksom normalt efter att man har gått i det ett tag.

Skyll inte ifrån er och klanka inte ner på varadnra, så går det nog bra. Minns en familj för ett tag sen som jag verkligen tyckte gjorde ett bra jobb, de hade försökt allt de kunde, sa ärligt som det var, de försökte inte skylla ifrån sig och det gillade jag. När de kan se att ja, jag har latat till mig eller vad det nu kan vara. Anders var heller inte så arg i det programmet upplevde iaf jag.         

Tack för dina uppmuntrande ord. Vi ser det här som en chans att reda ut alla saker man påbörjat och sen av någon anledning inte klarat av att fullfölja då det helt plötsligt dök upp något annat akut och sen så hoppar man mellan alla projekt och vips.. hela huset i kaos.. Jag hoppas innerligt att vi kommer att härda ut och lösa det här tillsammans, med hjälp av AS.

Spontant har jag ytterligt svårt för sådan socialpornografi, där människor hängs ut till allmänt gottande. Tror det kan få betydligt fler negativa följder än vad man tror, och att man ska ha stor beredskap och starkt psyke för detta. Genomgår deltagarna nån slags psykologisk bedömning innan, eller tutar man bara å kör?

Det ni får hjälp med är ju praktiska saker, som att renovera klart. Någon hjälp med varför ni betet er som ni gjort hinns ju inte med på en vecka. Så risken är ju stor att ni ändå har kvar er problematik när programmet är klart.

Det är ju ett frivilligt åtagande, vi gör det här av egen vilja och är fullt medvetna om att det kommer att vara jobbigt. Men det är f*n så mycket mer påfrestande att leva i ett renoveringskaos dagligen i flera års tid.. Så avväger man för och nackdelar är fördelarna överhängande.. 

hmm, varför vi har betett oss som vi gjort... Ja, att ha varit goda medmänniskor som har velat hjälpa sina vänner i nöd, erbjudit dom ett boende och sen blivit blåsta på enorma summor och fått stora skador på huset.. Att ha haft en nära anhörig som byggt hus och dyl till hjälp trodde vi var en bra sak.. ja du, vet faktiskt inte mer vad jag ska svara på ditt inlägg, mer än att vi har gjort allt i god tro och det gick inte som planerat, inget annat..

Visst kan man ha mycket nytta av att få vara med i programmet, så länge man vet vad man gör och ger sig in på.
Vissa avsnitt av detta program har jag själv dock upplevt som mycket obehagliga, då jag uppfattat deltagarna som rent av utvecklingsstörda och inkapabla att förstå vad de utsätter sig för. Där anser jag det oetiskt av produktionsbolaget att använda sig av dessa människor. 

Håller med! Det är roligt och inspirerande att se, men vissa avsnitt ger en dålig smak i munnen. Olustigt.

Fast hur kan andra människor fördärva ett hus så till den milda grad, att ni inte på 6 år kunnat fixa det?