Avskyr att dottern sover i vår säng!

Vi körde på samla guldstjärnor.. de funkade för oss fin fint.. 

Min bror och svägerska har haft samma problem med sin 6-åring. De gjorde ett belöningsschema där hon fick ett klistermärke för varje natt som hon sov själv. Efter fem märken fick hon en belöning/överraskning. Då hade hon de som sporre. Det har blivit mycket bättre efter det! Det kanske kan vara nåt för er?

Jag tycker att Petra Krantz Lindgren skrivit klokt om just detta ( hela sammanhanget finns att läsa här, petrakrantzlindgren.se/2013/03/25/darfor-ar-jag-kritisk-mot-beloningssystem-for-barn) ?Om du sover i din egen säng hela natten, så får du en guldstjärna.? Det här påståendet uppfattar barnet som ett val: ?Antingen sover du i din egen säng och får en guldstjärna eller så sover du hos oss, men då får du ingen guldstjärna. Det är upp till dig att välja.? Problemet är att det är ett låtsasval. Det två alternativen är inte jämnbördiga, vilket barnet, som kommer till föräldrarnas säng på natten, snart blir varse. För vad gör mamma och pappa när barnet kommer? Ja, inte lyfter de på täcket och respekterar barnets val! Istället börjar de argumentera med barnet. Påminna om belöningen. Hota om utebliven belöning. Lyfta tillbaka barnet till sin egen säng. Kanske blir de till och med arga. Och barnet fattar ingenting! Var det inte ett val? Varför sa mamma och pappa då det? Kan man inte lita på dem? Förvirringen för barnet är total."

Du läser också fel som vanligt... Det är INGEN som snackar om att samsova med tonåringar och det är nog ytters få om någon tonåring som själv vill sova med päronen. Detta handlar om ett litet barn och hur man ska lösa situationen som inte nödvändigtvis innebär samsovning utan någon kompromiss.
Och senaste diskussionen handlar om att det är fel att låsa ute en småunge med motiveringen "du har inget att vara rädd för".

Men herregud hon är bara 5 år och ni försöker muta henne med pengar?? När jag var 5 år så sov jag i en egen säng intill mina föräldrars säng, men ändå så kröp jag jämt upp o sov i deras. Jag har alltid varit självständig av mig och har alltid tyckt om att vara själv. På dagtid. På natten däremot så hatar jag fortfarande att sova själv. Avskyr det verkligen. Känner mig aldrig helt trygg när jag sover själv (dvs 99% av året).

Ni kan väl lägga en madrass på golvet intill sängen till en början? Ni kanske kan dekorera er dotters rum o göra det riktigt fint och prinsessigt (sänghimmel kanske?) o ha massa mjuka kuddar så att hon hellre vill sova där?

Trådar som den här får mig bli ledsen å barnens vägnar. Hur kan det någonsin på något sätt bli en belastning eller kännas fel att få ha era barn i närheten? Hur kan ni påstå att det är jobbigt om barnen, tillfälligt, söker trygghet/närhet genom att vilja sova i er säng?

Jag skriver "tillfälligt" eftersom det snart nog kommer vara så att barnen växer upp och då kommer de definitivt inte vilja sova i samma säng som er längre. Skillnaden mellan mina och era barn är att mina kommer minnas att jag alltid välkomnade dem när de kände att de behövde litet trygghet. Det lär inte era göra.

Ja, det blir ju vad man gör det till. Brorsdottern uppfattade det, precis som du citerar, som ett val och det var också precis vad det var i det här fallet. Hon blev inte avisad om hon ändå kom till föräldrarna på natten men hon fick inget märke. Det funkade för dem!

Jag är lärare och använder mig ibland av belöningssystem i min undervisning. Jag tycker att det ofta fungerar bra. Man får dock inte använda det till överdrift för då förlorar det sin effekt. Barnet ska inte bli beroende av systemet.

O jag hoppas att jag slipper träffa en kille som dig.

Du behöver inte bekymmra dig, en karl som inte skulle acceptera barn i sängen skulle inte vara välkommen i min säng.

Jag är kvinna och vill inte heller ha mina barn i sängen... det har jag aldrig velat... jag kan inte sova när dom snurrar runt, snarkar och låter...

jag älskar mina barn ändå... men dom har egna sängar att ligga i...

självklart tröstar jag och låter dom ligga nära om det är nåt speciellt, sjukdom eller så... men när dom börjar tassa in varenda natt så sätter jag stopp.