Vår dotter som är 5 år kommer varje natt tassande med kudden under armen. Hon är mörkrädd och vill sova nära mig. Hennes pappa tycker inte om det här, han försöker till och med ge henne pengar för att hon ska sova i sin egna säng. Han har sagt att han avskyr att hon sover i vår säng… okej någon natt, men inte varje natt…
Vad ska jag göra? Jag vill ju finnas för min dotter så hon känner sig trygg, samtidigt så sover jag jättedåligt och sexlivet uteblir ju….
Men är samsovning ALLTID bäst för alla? Har ett exempel på en familj, som jag inte var närmare bekant med, men blev "informerad" av mamman själv på ett föräldramöte inför en klassresa i årskurs 6. Den mamman skulle självklart följa med på resan som klassförälder eftersom dotter X "inte kunde sova utan mamma i samma rum", (brett leende i samförstånd mot några andra mammor till X kamrater) "jag har ju varit med på både pyjamaspartyn och översovningar, så nu blir det klassresa."
Jag fattade inte riktigt vad hon menade, så jag frågade henne efter mötet. Jodå, dottern sov fortfarande i mammas och pappas säng (12 år på det 13:e) varje natt. Om hon skulle sova över hos kompisar kom mamman och sov över i samma rum som flickorna. Han dottern pyajamsparty/översovning hemma, sov mamman på madrass i samma rum som flickorna.
Dottern har ingen diagnos, i övrigt var hon en flicka som vilken som helst. Mamman var mycket belåten med att dottern var så beroende av hennes närhet nattetid. Vad flickans pappa ansåg vet jag inte.
Är det sunt? Om ett barn (12 år) inte vågar sova utan mamma ens om de har fyra vänner i samma rum är det väl något som är fel? Jag skulle som förälder bli väldigt orolig.
Jag tror på självständighet och jag hoppas att jag lyckas uppfostra en självständig unge när nu det kommer en till oss om några månader.
Självklart är jag beredd på att barn behöver närhet, kärlek och att känna samhörighet. Det betyder däremot inte att jag kommer kunna tillgodose varje krav mitt barn ställer på mig om det. Om mitt barn inte kan sova utan mig, vad händer om jag är bortrest/blir inlagd på sjukhus/skiljer mig från barnets far och har delad vårdnad? Vad händer om barnet får två-tre syskon till som vill samma sak? Ska alla sova i säng med föräldrarna?
Jag märker att det är många som förespråkar eller som inte ser ett problem i att barnen sover regelbundet hos föräldrarna. Helt ok att tycka så, men jag själv ser på det som curling. Det hjälper inte barnet i det långa loppet.
Det blir spännande att se om jag lyckas följa upp den principen :)
Jesus! blir ju helt mörkrädd av å läsa alla mammors inlägg, här!
Här är d visst helt normalt att ha stora barn i sin egna säng, även upp i tonåren.... jisses
hoppas verkligen inte att jag träffar en tjej som er där ute i dejting djungeln, kul å veta att man sågottsom aldrig kommer få vara ensam med den man tycker om.
Helt klart ska ens barn få komma in å sova i vår säng om dom vaknar å har ont eller mardrömmar, men varje natt? inte en chans.
Har barnet så stort närhetsbehov ( på natten) så står det nog inte rätt till i familjen.
Nu slutar ja följa denna tråden då ja vill fortsätta ha ett hopp om att få träffa en normal tjej igen!