Recept skrev 2013-12-17 16:42:33 följande:
Du har aldrig varit mörkrädd du. "Om hon fortsätter komma till våran säng så är det inte för att hon är rädd utan för att hon är van" Oerhört korkat skrivet! Jag hade inte blivit hjälpt av nån nattlampa! Det var ej kolsvart i rummet jag sov i, jag var mörkrädd och otrygg ändå. Hade ingen vana av att varje natt gå in till min mamma. Jag försökte faktiskt själv först, innan jag gick. För att bara ta modet och resa mig ur sängen och gå genom ett halvdunkelt hus var otroligt jobbigt. "Jag skulle ha låst sovrumms dörren då har hon inget annat val än att gå tillbaka till sin egen säng." Elakhet när den är som värst, vilken hemsk inställning. Tänk om vuxna kunde ta mörkrädda barn på lite större allvar, det är inte alltid en fas, som växer bort, när ska det inses i de vuxnas värld.
Klart de är vana! Första gången är det okey, även andra och tredje, men sen handlar det inte om rädsla utan om vana. De måste du själv förstå! Det är viktigt att man pratar med barnet och förklarar hur det ligger till. Barn förstår mer än du tror. Om man har bra kommunikation med barnet och nattlampa(om det behövs), så förstår de varför de ska sova i sin egen säng och gör de. Att låsa dörren är ett sätt att visa barnet att man inte ger med sig och faktiskt håller de man lovat.