Avskyr att dottern sover i vår säng!

Bra skrivet..

Om min 4 åring kommer intassandes på natten någon gång säger jag bara mjukt, vänligt men bestämt, att vi går tillbaka till din säng för du sover bättre i din säng.. För det är inte bara vi som sover dåligt när hon ligger i vår säng, hon blir ofta arg och "tycker att vi tar så mycket plats" =) 

Hon accepterar det och har inga frågor på det.. blir inte ledsen eller upprörd på något sätt. Somnar sen om gott i sin säng och sover till morgonen. 

hon vet med det att hennes säng är en trygg plats, det tycker jag är jättebra o skönt - för hennes skull! hon behöver inte känna och tro att våran säng och med oss tättt intill är de enda trygga

Köp en 120 cm säng och ställ i dotterns rum. Då kan du sova med henne där. Om några år vill hon säkert sova själv.
Min 10-åring sover oftast i vår säng.

Nej mer komplicerat än så är det faktiskt inte.

Vi har precis lärt sonen att sova i egen säng, alltså utan natt-besök. Jag ligger inte ens kvar efter bokläsning som jag gjort tidigare. Han protesterade såklart. Men han vet nu vad som förväntas av honom. Är han inte as-sjuk eller liknande så fixar han det.
Sen e han oxå lika mörkrädd. så vi har julbelsyningen på (i form av en sjärna i fönstret) o då brukar det gå bra.
O både jag o min sambo tyckte det blev jobbigt med barnets smygande till våran säng på natten. Det blev jätte trångt o vi kunde inte sova riktigt. Så därför va det tvunget att göras.

Barnet måste lära sig att ta hänsyn till andras sömnbehov och att mamma och pappa behöver ha sitt egna o det är en naturlig del av människolivet som barn måste lära sig. Vuxna behöver få sova själva i egen säng. Det ska inte vara några konstigheter o din attityd ska vara sådan att det är helt naturligt att mamma o pappa vill sova i egen säng själva o att ditt barn ska ha sin egna säng att sova i.

Hos mig är det självklart att mina barn får sova i min säng om dom vill. Sen om den viljan beror på rädsla, mardröm, sjuk eller helt enkelt bara vill vara nära kvittar helt.
Ja, jag kan ju ärligt säga att jag sover inte sådär jättebra med 4 små i sängen samtidigt, men eftersom dom vet att dom alltid är välkomna kan jag också säga att det är ytterst sällan det är ett sånt läge så när det sker är det ok.
Jag har barn som somnar utan problem, somnar om utan problem, som får sin sömn och som sover bra.
Har aldrig behövt "lära" dom somna själva.

För dom är sovrutinen så grundlagd och trygg och naturlig att det där med "lära" sker utan metoder.

Det fina är att dom också är så mysiga mot varandra att dom ibland inte alls väljer att komma till min säng, dom går till varandras. För dom tycker det är mysigt att sova tillsammans.

Det finns inte på kartan att mina barn är ovälkomna när det gäller närhet och behov. 

Barn känner sig oxå trygga när de vet vad som förväntas av dem. Barn vill gärna vara duktiga o göra sina föräldrar till lags. egentligen. O det är absolut nödvändigt att lära barn visa hänsyn till att vuxna ska få sova ostört natten igenom så mkt det går.
Man kan inte curla o tassa på tå för barns behov jämt o slätt hela tiden. Hur ska de klara sig i världen och i samhället när de inte kan förstå att andra människor har behov som ser annorlundare ut än deras egna om det inte är de vuxna som visar det?

Men jösses.

Hur tror du att barn ska lära sig att alla har olika behov när de själva inte får visa några?

"Jösses?" Kan du utveckla?

1) Tror du seriöst att det handlar om att curla ett barn när man ser dess behov av att samsova?
2) Varför tror du att de som sover med sina föräldrar skulle klara sig sämre än andra ungar som sover i egen säng?
3) Se Rocket Manias fråga.