Singoalla78 skrev 2014-03-07 07:42:20 följande:
Tack för svaret, ja jag försöker ju tänka så åxå, fram tills dess att jag såg den lille i mån igen på vul, såg små tår,fingrar å putteliten näsa....jag kände mig tryggare men blev sedan mer orolig för att tappa nu när man serr den lille vasen..
Inatt sov min 3 åring jämte mig, ett knä in i magen....en liten fot in (inte hårt) å sedan fick jag ett samtal som stressade upp mig till tisen..å jag tänker bara att näe nu brister det..
Jag var som dig, orolig hela min förra graviditet för missfall...men det beror ju på ens historia..å jag förstår att du har skäl för oro åxå...jag ska på kub test nu nästa vecka, då jag e 36 år till sommaren…
Aa nää jag har egentligen inga skäl att vara orolig, men jag tror det är naturligt när man är gravid. Jag tror hormonerna spelar en ett spratt också :) Men jag tror att än så länge är nog bebisen ganska långt ner och jag tror den ligger väl inlindad som sagt, man har ju hört alla de historier där folk ramlat på magen och slagit i den rätt hårt, men där bebisen klarat sig fint i alla fall.
Jag hoppas att KUB kommer stilla din oro lite grann, sen blir det ju bättre när sparkarna kommer igång och man varje dag får känna att barnet lever :)