Hoppas på att detta kan bli en tråd där vi peppar/stöttar varandra och sluta träffa vår älskare.
Själv har jag nog nästan taget beslutet men risken är stor att jag trillar dit igen.
Mina inlägg kommer sporadisk då det ibland dröjer innan jag får ostörd tid vid datorn.
men eftersom jag har valt att vara otrogen så finns det risk för det. För jag är ganska säker på att om man har ett bra äktenskap så väljer man rätt när passionen drabbar en. (Jag hoppas förstås att jag har jättefel.) 
Otroligt hur den som är otrogen kan bli offret. Människan är expert på att rättfärdiga och hitta giltiga skäl till sina handlingar.
Men, men, jag ska inte kapa tråden, det här handlade ju om stöttning i att göra det rätta, dvs dumpa det vid sidan om och försöka hitta tilllbaka,
I mitt fall dumpade exet älskaren men sen hittade jag mejl några dagar senare och allt kom fram i ljuset. Skilsmässan var ett faktum och det vara BARA otroheten som var orsaken. Inget "vi har växt ifrån varandra" eller så. Jag kunde helt enkelt inte leva med sveket och vi har ingen som helst kontakt idag. Barnen byter vi via förskolan och det är radiotystnad däremellan. Det känns otroligt bra. Hon ville tillbaka men det är helt omöjligt.
Det krävs en otroligt egocentrisk människa för att vara otrogen. Det ser man även i den här tråden, den otrogne ska fatta ett beslut och sen ska alla nöja sig med det ungefär. Då blir det bra. Som om det bara vore upp till er.
Jag är ännu en som har varit otrogen och inte vet vad jag ska mig till. Har ältat och funderat i ett drygt år men står bara stilla. Nu måste något hända.
Jag är gift sedan 20 år och vi har tre barn. Förhållandet har aldrig riktigt varit bra och det är mest en tärande tvåsamhet. Skilsmässan har varit nära men vi har hela tiden beslutat för att fortsätta leva ihop. Min fru är inte bra för mig och jag är inte bra för henne.
För drygt ett år sedan träffade jag en kvinna i samma situation. Vi kom närmare varandra och det blev snabbt inte bara vänskap utan förälskelse och passion. Vi visste att vi skulle ha sex och planerade till och med en vistelse på ett hotell ogh därefter skulle vi gå sklida vägar. Mötet blev fantastiskt och vi kände allt mer att vi hörde ihop. Försökte ryta flera gånger men tyckte vi hadeen sådan fin gemenskap att vi ändå ville vara vänner. Självklart höll det inte och det var fruktansvärt jobbigt. Bandet mellan oss blev alot starkare för varje dag.
Till slut lyckades vi hålla en vänskap som vi trodde på. Det var jobbigt men det gick. Men en enkel kram ledde till ett hett möte som var underbart, magiskt, men förödande. Nu går det inte längre. Vi kommer ingem vart. Jag har nu beslutat mig för skilsmässa medan min älskarinna har beslutat sig för att försöka stanna. Vi kommer inte att ha någon kontakt alls under en längre tid. Hon måste hitta tillbaka. Jag lider och hon lider.
Under hela resan under min otrohet har jag aldrig känt ånger. Jag har älskat henne så mycket och så hårt att jag inte brytt om konsekvenserna. Trots att jag förr tyckte att otrohet är det värsta man kan göra och det värsta man kan råka ut för så har jag bara njutit av passionen. Suttit bredvidmin fru i soffan och samtidigt chattat med min älskarinna. Ett enormt svek, men alla mina känslor har varit någon annanstans.
Nu är det grymt jobbigt. Är beroende av passionen till henne som jag älskar. Det blir inte hon och jag men om hon helt plötsligt ringer och ändrar sig kommer jag bli vansinnigt lycklig.
Jag sitter och hoppas att känslorna försvinner och hoppas också att jag kan få någon form av ånger snart så att jag kan bearbeta mig själv och inse att det jag gjort är oförlåtligt. Jag är långt ifrån där än.
Jag är ännu en som har varit otrogen och inte vet vad jag ska mig till. Har ältat och funderat i ett drygt år men står bara stilla. Nu måste något hända.
Jag är gift sedan 20 år och vi har tre barn. Förhållandet har aldrig riktigt varit bra och det är mest en tärande tvåsamhet. Skilsmässan har varit nära men vi har hela tiden beslutat för att fortsätta leva ihop. Min fru är inte bra för mig och jag är inte bra för henne.
För drygt ett år sedan träffade jag en kvinna i samma situation. Vi kom närmare varandra och det blev snabbt inte bara vänskap utan förälskelse och passion. Vi visste att vi skulle ha sex och planerade till och med en vistelse på ett hotell ogh därefter skulle vi gå sklida vägar. Mötet blev fantastiskt och vi kände allt mer att vi hörde ihop. Försökte ryta flera gånger men tyckte vi hadeen sådan fin gemenskap att vi ändå ville vara vänner. Självklart höll det inte och det var fruktansvärt jobbigt. Bandet mellan oss blev alot starkare för varje dag.
Till slut lyckades vi hålla en vänskap som vi trodde på. Det var jobbigt men det gick. Men en enkel kram ledde till ett hett möte som var underbart, magiskt, men förödande. Nu går det inte längre. Vi kommer ingem vart. Jag har nu beslutat mig för skilsmässa medan min älskarinna har beslutat sig för att försöka stanna. Vi kommer inte att ha någon kontakt alls under en längre tid. Hon måste hitta tillbaka. Jag lider och hon lider.
Under hela resan under min otrohet har jag aldrig känt ånger. Jag har älskat henne så mycket och så hårt att jag inte brytt om konsekvenserna. Trots att jag förr tyckte att otrohet är det värsta man kan göra och det värsta man kan råka ut för så har jag bara njutit av passionen. Suttit bredvidmin fru i soffan och samtidigt chattat med min älskarinna. Ett enormt svek, men alla mina känslor har varit någon annanstans.
Nu är det grymt jobbigt. Är beroende av passionen till henne som jag älskar. Det blir inte hon och jag men om hon helt plötsligt ringer och ändrar sig kommer jag bli vansinnigt lycklig.
Jag sitter och hoppas att känslorna försvinner och hoppas också att jag kan få någon form av ånger snart så att jag kan bearbeta mig själv och inse att det jag gjort är oförlåtligt. Jag är långt ifrån där än.
Det är ju älskaren som sviker sin familj inte hon !! Visst är det svagt att vara kvar i en relation två år med en upptagen man . Men det är han som ska ta ansvar för sin familj , inte hon.
Så du går alltså in med berått mod och tar risken att skada en annan persons familj och barn? Hur i helvete är du funtad?
Jag hade egentligen inte tänkt kommentera sign Mmmms kommentar, eftersom detta är en tråd för de som söker stöttning när de försöker bryta med en älskare, men han kan väl få fungera som avskräckande exempel för hur illa det kan gå för barnen om man är otrogen och blir upptäckt. För ingen kan väl på allvar tro att Mmms barn mår bra när hans sårade ego gjort att han inte längre talar med barnens mor.
Många tycks - som sign Vekling - tro att de kan köra på och ljuga och bedra tills de blir upptäckta. Och skulle det ske är det bara att skilja sig. Och sen kan alla inblandade "leva lyckliga i alla dar". Men även om det finns lyckliga skillsmässor är de få. Vanligare tycks vara, vid den här typen av skillsmässor som beror på långvarigt svek, att den ena parten regredierar ned till ett barnstadium och skall ta hämnd på den som svikit. En hämnd som går ut över barnen.
Så jag säger samma sak till dig "Vekling" som jag sagt så många gånger tidigare: Väx upp för fan!. Du leker med andra människors väl och ve för din egen njutnings skull. Det tycker jag är oerhört lågt och ansvarslöst.
Det är ju älskaren som sviker sin familj inte hon !! Visst är det svagt att vara kvar i en relation två år med en upptagen man . Men det är han som ska ta ansvar för sin familj , inte hon.
Det är naturligtvis inte bara hennes fel utan bådas. Men han är inte här på FL så det är ingen ide att kommentera hans beteende.
Om hon tar fram sitt vuxna jag så inser hon mycket väl att hon genom att gå in i en relation med en "upptagen" man, som dessutom har barn, riskerar hon att förstöra hans familj och skada barnen. Det ansvaret kan hon aldrig svära sig fri ifrån även om det vore så att han förförde henne på en firmafest.