• Anonym (ledsen mamma)

    så ledsen och arg för min dotters konfirmation

    Hej

    Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, förutom att jag är så fruktansvärt ledsen just nu.
    Igår dubbelkollade jag vilka som funderade på att komma på min dotters konfirmation lördagen efter midsommar och det visade sig då att det bara kommer att bli vi hennes föräldrar +min mamma.
    Mina syskon med familjer var bägge två tvungna att åka på semester just den helgen å olika håll och min mans föräldrar kommer inte för att de har på något konstigt sätt upptäckt att prästen inte vill viga homosexuella och bojkottar därför sitt äldsta barns konfirmation.
    Min mans syster med fru kommer inte heller p.g.a samma orsak som svärföräldrar, men bara för att de är homosexuella så kommer min dotter att straffas. Det känns så i alla fall.
    Det är ju jättesvårt om man vill konfirmeras (detta var hennes beslut) med sina kompisar, ska man då avstå detta för prästen inte vill viga homosexuella.
    Dottern vet inget ännu, men ja tänker att det kommer att bli jobbigt för henne när alla andra har sina släktingar där och hon kommer bara att ha sin mormor,
    Till saken hör också att min pappa-dotterns morfar gick bort oväntat i januari så allting är fortfarande känslig när det gäller kalas och familjehögtider.

  • Svar på tråden så ledsen och arg för min dotters konfirmation
  • M Y L F
    Sven Erik Johansson skrev 2014-04-24 16:59:59 följande:
    Jag tror inte någon alls är ovälkommen att vara där i o för sig.
    Fast jag kan tänka mig att man känner sig ovälkommen när man vet vilken ställning prästen har mot homosexuella. 

    Jag själv skulle nog kunna tänka mig att närvara bara för att "djävlas" med prästen, men alla är inte lika bekväma att göra så. Det respekterar jag.

    Men det finns ju inget som hindrar att man tar emot på utsidan och sedan åker iväg och fikar. Det upplägget skulle väl också fungera.
  • Sven Erik Johansson
    Josephine96 skrev 2014-04-24 17:03:36 följande:
    Pga tradition och för att jag antagligen skulle ångra mig om jag aldrig gjort det. Nu i efterhand är jag jätteglad att jag gjorde det så min pappa fick se min konfirmation (han dog 3 månader senare så hade jag väntat nåt år eller så så hade han inte fått se det). Inte för att min familj är jättekristna eller så, men jag vet att det betydde mycket för honom.
    Jag förstår. Jag tänker själv så att om jag hade barn så skulle jag i o f s , som troende, vara glad om de ville engagera sig i en kristen församling , men jag skulle också säga att de inte skulle känna något tvång och att jag skulle respektera tex om mitt barn valde att gå konfirmandutbildning men hoppa över själva konfirmationsgudstjänsten och ajg skulle säga att  om man tex uttalar en kristen trosbekännelse, läser emd i böner och tar nattvarden så skall det vara av hjärtat och något man verkligen menar. Jag respekterar tex ateister som inte deltar i gudstjänster osv.
  • Sven Erik Johansson
    M Y L F skrev 2014-04-24 17:04:49 följande:
    Fast jag kan tänka mig att man känner sig ovälkommen när man vet vilken ställning prästen har mot homosexuella. 

    Jag själv skulle nog kunna tänka mig att närvara bara för att "djävlas" med prästen, men alla är inte lika bekväma att göra så. Det respekterar jag.

    Men det finns ju inget som hindrar att man tar emot på utsidan och sedan åker iväg och fikar. Det upplägget skulle väl också fungera.

    Det handlar inte om inställlningen till personerna som sådana utan en nyckelfråga vad gäller enkönade kyrkliga vigslar är "kan man samtidigt vara en Jesu lärjunge och praktisera homosexualitet  precis som man kan fråga "kan man samtidigt vara en Jesu lärjunge och praktisera hetrosexuell promiskuitet/otrohet?". Detta är ärliga och viktiga frågor.

    Jag tror at prästen välkomnar alla på gudstjänster . Jesus vill nå alla tror jag. Man kan välkomna också de som man inte delar etik med i tex samlevnadsfrågor.
  • Lindsey Egot the only one
    Tow2Mater skrev 2014-04-24 16:41:54 följande:
    En bra anledning då att alla inte tar med sig hela tjocka släkten, så barns foräldrar faktist får plats.
    För oss var det barnets närmaste familj samt de gamla och sjuka som fick sittplats och de platser som blev över i de sista raderna fick övriga släkt och vänner sitta på. Och många fick stå
  • Anonym (Greko)

    Tror inte prästen har något emot homosexuella i vare sig kyrkan eller på gudstjänster. Varför tror ni att homosexuella är ovälkommen. Med samma logik så kan ju ingen som syndar och som är troende och kristen känna sig välkommen i kyrkan. Jesus budskap är ett kärleksbudskap inte hat. Verkar som om många trångsynta som kommenterat här inte fattar det.

  • Anonym (chief)

    Jag struntade i konfirmationen. Jag var ju inte ens troende. så varför skulle jag? Visst mamma mutade med guld osv (som mina andra syskon fick) Men det var bara så tråkigt så jag struntade i det. Jag har inte tagit skada av att inte ha fått som alla andra.

  • Sven Erik Johansson
    Anonym (Greko) skrev 2014-04-24 17:30:03 följande:
    Tror inte prästen har något emot homosexuella i vare sig kyrkan eller på gudstjänster. Varför tror ni att homosexuella är ovälkommen. Med samma logik så kan ju ingen som syndar och som är troende och kristen känna sig välkommen i kyrkan. Jesus budskap är ett kärleksbudskap inte hat. Verkar som om många trångsynta som kommenterat här inte fattar det.

    Precis! Ingen av oss är perfekt. Vore jag perfekt i mig själv skulle jag inte behöva det  Kristus gjort. Visserligen är det så att om man har en sann hjärtats kristna tro så kommer det att påverka ens gärningar (tron utan (goda) gärningar är en död tro enligt NT) men samtidigt tror jag ju det är tack vare Kristus jag "kvalar in" vad gäller Guds Rike och inte genom egen präktighet.

    Man kan älska någon vars gärnignar man inte stöder. Bla står det om hur Jesus räddar äktenskapsbryterskan i johannes 8 :7 från stening men också att han tillrätttavisar även henne-dvs han älskar henne men inte hennes gärningar. Jesus är ingen hippie.
  • Tow2Mater
    M Y L F skrev 2014-04-24 17:04:49 följande:
    Fast jag kan tänka mig att man känner sig ovälkommen när man vet vilken ställning prästen har mot homosexuella.
    Visst kan det ju vara så. Men många präster är ju lika mycket emot samboskap, så det kanske finns sambosläktingar som också känner sig lika ovälkomna då och bojkottar sina barnbarns och barns konfirmationer p g a det. Vem vet.
  • nevermind

    De som tackar nej på grund av prästen är väldigt bra förebilder och jag tycker du ska vara glad att dottern har såna människor i sitt liv.

    Men du, ingen är väl tvungen att åka på semester? Är det någon som hotat dem..?
    Jag hade alla gånger valt semester framför konfirmation. Jag hade valt att klippa gräsmattan framför konfirmation. Jag är nämligen inte kristen så jag har inget där att göra. Bara hyckleri. Höll till exempel på att skämmas ihjäl när syskonbarnen döptes.

  • Sven Erik Johansson

     Jag ser det precis tvärtom på första punkten. Jag skulle själv inte viga enkönade par om jag var präst, inte för att jag vore emot personerna i sig utan tvärtom för att jag skulle var rädd att dessa vigslar skulle vara att göra paren en andlig björntjänst, att skriva ut en check utan täckning-dvs av solidaritet med  homosexuella skulle jag inte viga dem.

    På andra punkten håller jag med dig om att en del som deltar i vissa kyrkliga arrangemang utan att tro är hycklare. Varför läsa med i böner och trosbekännelse utan att mena det på allvar och varför ta nattvarden utan att verkligen vara öppen för Kristus.

Svar på tråden så ledsen och arg för min dotters konfirmation