så ledsen och arg för min dotters konfirmation

Det riktigt sorgliga i sammanhanget är väl om det i konfirmandgruppen ingår någon homosexuell ungdom. Kanske dags för aktuell församling att  ta bort denna präst från åtminstone konfirmandundervisningen?
Läste även inlägget från den person som skrivit att hen vid ett senare tillfälle sett att prästen som begravt hens mormor deltagit i TV och då visat sig vara emot homosexuella äktenskap. Kanske det inte vore så dumt att vi, som tycker detta är dumheter, börjar ställa den frågan då vi ska anlita en präst?

TS skriver även att det här med familjehögtider är lite extra känsligt då dotterns morfar gått bort. Jag kan då tycka att det kanske vore på sin plats att TS syskon kunde ha planerat sin semester lite annorlunda. Varför är det bara TS mans familj som får på nöten medans TS syskon hålls helt utanför? Funderar lite över om inte TS är lite sen i sin planering också? Om jag förstått rätt så pågår konfirmationsundervisningen under en lång tid och då borde TS ha vetat långt tidigare än nu när konfirmationen är. Då hade TS syskon kunnat anpassa sin semester till systerdotterns konfirmation.

Hur gamla är farföräldrarna? Kan det vara så att de helt enkelt inte orkar åka tur och retur för en kort fika? "Vi har också föreslagit att de kan komma efteråt och ge presenter och fika". Det verkar väldigt mycket sikte inställt på dessa presenter och mindre på Gud. Det är väl ändå det senare som är det viktiga i sammanhanget?
Då jag var i 15-års åldern och en del kompisar skulle konfirmera sig (långt ifrån alla) så fick jag valet att konfirmera mig eller ej. Present skulle jag få ändå. Nix, det blev inte någon konfirmation för min del. Samma val gav jag min dotter, samma val där.

Tråkigt för din dotter. Men acceptera att det är en religiös ritual och ceremoni som inte alla vill delta i. Vill du ha en familjefest så ordna ett födelsedagskalas!

Nej, det är inte säkert att hon valt prästen men det är fortfaande hon som väljer att bekräfta sin tro genom konfirmationen framför en man med helt annan syn på homosexuellas rätt än vad hennes släktingar har. Bara för att man är med i en konfirmationsgrupp betyder inte att man behöver genomföra konfirmationen. Och det är inget barn, det är en tonåring som borde lärt sig att stå upp för sina värderingar. Och jag utgår inte från att hon gör det för presenterna, jag säger att antingen gör hon det för presenterna eller så låter hon sig konfirmeras av en man med en helt annan bibeltolkning än min. Om jag var hennes släkting skulle jag inte vilja delta, oavsett vilket av fallen det är.

Inte så konstigt - jag skulle också undvikit kyrkan. Hur kan du låta dottern bli indoktrinerad av en homofob med hjärnspöken?

Samma resonemang kan ju då appliceras på påsk och jul. Vilket knappast någon här gör.

Fast de allra flesta firar inte jul och påsk med religiösa inslag. 

Omogna släktingar... Prästen har troligtvis inget emot homosexuella utan är bara bokstavstroende och tror därför att äktenskapet är man och kvinna. Jag har varit i flera olika religioners "kyrkor". Som om det skulle vara så farligt. Är ni kyrkofober allihop eller vad är problemet? Tror ni att ni kommer råka bli frälsta för att ni sticker in näsan genom dörren. Det kallar jag trångsynt...

Tråkigt! Förstår att du är besviken. Jag vill dock slå ett slag för att se en del motgångar och ledsamheter som bra utmaningar och tankeställare istället. Ni kan prata om det här med er dotter. Varför man konfirmerar sig. Att alla inte har stor släkt. Att det hela är värt något även utan stort firande runt omkring. Hur man kan fundera kring släktens val på ett annat sätt än att de valt bort henne. Hur det är att vara besviken, om hur det går över. Om man kan fira på ett annat sätt. Skillnad på vad man själv vill fira, vad andra vill fira, vad olika grupper i samhället väljer att fira och varför. Ja det finns massor att prata om som inte är att släkten är dum och att de tycker att hon är oviktig.