För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre

Den kommentaren är ju bara elak.

Fick rådet att slappna av från min kompis också. Men han kom på sig själv sen och sa att det kan ju inte vara så himla enkelt.

Hej alla!

Jag lämnar de andra trådarna och hoppar in här istället då, hoppades på att bli gravid i september 2014 - än utan resultat! (Fick mens tillbaka i augusti så då trodde man att nästa graviditet var precis bakom nästa hörn). Med äl-tester verkar det som att min äl ska vara idag/imorgon så då hoppas jag på ett novemberbarn:)

Jag tror inte heller "slappna av" kommentaren är relevant, det är snarare så att man kan se att många som längtar och länge försöker få barn också blir stressade över att inget händer, man har den stressen gemensamt, men det betyder inte att stressen är orsaken :p folk gillar att tro på såna teorier dock!!:)

Jag tror jag fick ett tidigt missfall... usch så äckligt!

Stackare!!

Jag har inga barn, och skulle bli överlycklig för att få ett. Klart att man helst vill ha minst ett till, då jag själv är gudaglad för mina syskon.

Har man inga barn anar man ju inte ens om man kan få ett. Hellre ett än inget, hellre två än ett (för de flesta)

Så jag skulle själv kunna sagt något sådant, och det är absolut inte av ond mening att din väninna sagt så skulle jag tro.

Dock otroligt klumpigt att haspla ur sig det där med hur lätt hon haft det. Det är opassande.

Och att folk ber en att ta det lugnt är väl för att det typ är bevisat att det är betydligt svårare om man är stressad. Men kan förstå att det är svårt att slappna av när månaderna bara rullar förbi.

Någon skrev något med att det äldre syskonet är två. Kom ihåg att de rekommenderar minst tre år mellan syskon (Dock har min familj nästan 2 mellan varje barn, förutom till min äldsta bror, och det har gått bra för oss ändå).

Varför rekommenderar man minst tre år?? Aldrig hört!

På tal om klumpiga kommentarer. Menar du att vi här inne som försöker få barn där barnen kommer vara under tre när bebisen föds borde sakna ner lite?

Vill inte skapa någon debatt. Bara påminna om att det kan vara bra att tänka sig för hur man uttrycker sig, även här inne.

Tre år då man ger tillräckligt med uppmärksamhet till första i de tre viktigaste åren. Det är det jag hört.

Svar på nr 2. Min kommentar var till en som verkade tycka att det var hemskt att det skulle bli mer än 2 år och 9 månader mellan barnen.

Vi har alla egna uppfattningar om när i livet det passar bäst för oss att få barn och om hur många år vi helst vill ha mellan barnen. I mitt fall tog det ett år att bli gravid med nummer ett, alltså börjar man gärna försöka med syskon tidigt för att undvika att få 4-5 år mellan syskonen, vilket jag personligen helst vill undvika.

Det där om tre år emellan är dessutom bara en av alla åsikter som florerar. En del vill ha mindre än två år emellan för att barnen ska kunna leka tillsammans tidigt och komma förbi blöjåren fort. En del vill ha mer än tre år emellan.

Vi kan väl försöka att låta varandra ha kvar sina egna uppfattningar om vad de tycker är bäst utifrån deras levnadssituation. Att säga att tre års mellanrum är "bäst" kan också ge ångest för de där de börjar närma sig den åldersskillnaden till syskon men inte kunnat bli gravid än.

Jaha, nä det tycker nog inte jag kändes som en direkt giltig anledning :)

Allt är ju upp till föräldrarna ändå!

Känner flera barn som blivit storebror/syster runt 2 års ålder. Har gått fin fint!

För oss tog det drygt 2 år att få till sonen. Han är idag 1,5 år.

Vi har nu försökt 13 månader med syskon och ännu inte lyckats!

Det går ju lixom inte att bestämma själv alla gånger när man ska bli gravid. Och har man haft som oss svårt innan så börjar man gärna tidigt. Vilket jag idag är glad över.