För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre

Vet precis hur du menar. :) Har hur många grav-stickor som helst men jag har helt tappat lusten att använda dom när jag ändå vet att mensen alltid kommer som vanligt. I början var det lite spännande att testa men inte längre haha.. 

Tack. :D Lycka till nu, hoppas på ett fint plus till helgen. :)

Hej alla!!  

Tänkte att jag också skulle hoppa in i gruppen om det är okej! :D

Jag och min man är 26 resp 31 år. Vi har försökt sedan i juni. Till en början var vi som TS beskrev det, inte alls oroliga och trodde att äsch vi får ett plus snart sen var det inget mer med det. Efter en månad, två , tre började vi bli lite mer nojiga och oroliga och nu känns det rent ut sagt förjävligt. Vi vill ju ha det där efterlängtade plusset!

Sedan känner jag mig deppigare för att så många i min omgivning är gravida, och alla ska dela med sig av sin lycka och prata om sin graviditet. 4 st totalt. Jag är JÄTTE glad för deras skull och skulle aldrig missunna någon deras lycka men samtidigt vill jag bara skrika och släppa loss en så där tusen tårar! 

Förstår verkligen känslan.. :/

Gör du något speciellt för att hålla reda på när du har äl? Har ni använt något prev.medel innan ni började försöka i juni?

Vad skönt med fler som känner precis som jag! Är väldigt osugen på graviditetstest, väntar hellre in mensen. Men känns som man är ganska ensam om det i många trådar där det testas hej vilt.

@Tallbar12 Är inte heller en av dom som testar flera dagar innan BIM. Känns för jobbigt att gång på gång se negativt :/

Skall man ha försökt ett år eller är de värt att söka för de innan? :/

Det beror nog på lite tror jag... Innan förra graviditeten kontaktade jag gyn ca 6 månader efter jag slutade med p-piller, på den tiden hade jag haft mens ca 3 ggr. Gyn upptäckte att ett hormon värde var uppåt väggarna och vi fick påbörja utredning pga det. Dock ville de ändå vänta tills ett år hade gått innan de gjorde något aktivt, men då hade vi ju iaf hunnit med alla prover och kolla upp spermierna mm. Sen blev jag gravid innan vi hann fortsätta utredningen visserligen

Men det skadar ju inte att höra sig för eller iaf kontakta gyn och göra ul och ta prover.

Själv har vi försökt i snart 2 år utan resultat. Inga barn sedan tidigare, så har gått med negativa tankar länge nu. "Vad är jag för kvinna som inte ens kan bli gravid?". Rädd för att söka hjälp, vill inte höra att något är fel, fast jag nästan misstänker det :/

Kul att tråden tagit fart nu!

Angående hur man går vidare så brukar jag tillåta mig att vara riktigt ledsen ett par dagar när mensen kommer men sedan försöker jag se framåt och tänka på nästa chans.Tycker det hjälpe att göra planer på roliga grejer, så man har lite annat att se fram emot också. Men det där varierar så, ibland bara är man ju ledsen och då får det vara så liksom.

Hoppar också in här!
Har försökt få till ett syskon i ca 1 år. Första gången jag blev gravid gick det undan, slutade med p-piller och månaden efter vart jag gravid. Trodde det skulle gå lätt denna gången med, men icke.

Har precis börjat med pergotime nu. Hoppet är lite större just nu, men vågar ändå inte hoppas för mkt.