Junibebisar del 3

Jag nattammar också fortfarande, och har nog inga planer på att sluta. Den senaste veckan har Filippa plötsligt börjat äta mycket mer mat, jag hoppas verkligen att det håller i sig den här gången. Har nästan inte ammat någonting på dagarna. Skulle vara så himla skönt om det höll i sig. Tycker det har varit så himla skönt att slippa amma lite dagtid.

Filippa har nyss lärt sig att krypa, så nu är det upptäcktsfärd som gäller. Det gäller att hålla koll på henne. Och hon har börjat resa sig upp med hjälp av möbler med, igår ramlade hon och slog i huvudet tre gånger. Men två av dem var på kvällen när hon var trött och inte så försiktig som hon är i vanliga fall.

Idag har jag köpt vyssan lull tassar till spjälsängen, hoppas att det ska vara en hjälp när jag ska sluta nattamma för att få Isabella att somna om. Är det någon som har sådana? Jag hoppas att de ska fungera så bra som jag har hört. Isabella äter ju så bra på dagarna så jag är rätt säker på att hon inte är hungrig på natten. Vi planerar att sätta igång till helgen så att pappa kan hjälpa till, men iofs sa vi så för två veckor sedan och då bangade vi ur. Det känns ju sååå jobbigt att ta itu med det här men jag är ju så trött och ammar ju så många gånger varje natt så jag känner att jag måste.

Jessi74 - hoppas det går bra att sluta nattamma. Det är verkligen urjobbigt när man måste amma ofta. Jag tycker det går bra nu när Filippa bara vaknar en eller två gånger per natt, men vaknar hon tre eller mer känner jag mig urtrött efteråt.

Usch, hoppas era magsjukor går över snart

A lie: Men gud har han varit sjuk så länge stackare. Men har du klarat dig?

Nu måste jag bara fråga här Moa har blivit helt fixerad av att bara sitta i mitt knä eller bli buren, jag kan knappt lämna henne utan att hon börjar gnälla, tillhör det nån utvecklingsfas eller har hon bara blivit extremt mammig?

troll77
Jonathan vill inte heller gärna sitta själv och greja..hellst ska man vara med hela tiden!Blir förhoppningsvis bättre när de kan förflytta sig!

Nu vet jag att alla andra ungar antagligen redan kan detta, men vi är så stolta så!
Noah gick flera meter idag när vi höll honom i händerna. Alltså att vi gick med honom lutade över honom. Ja, ni fattar. Han som bara gillar att sitta på sin rumpa!

Bonanza: Gud va roligt Moa ligger bara på sin mage och kravlar... Längtar så tills Moa vågar sig på med att ta nåt steg. Ja det går fort när dom väl kommer på något.

Troll77: Här är en bebis till som är otroligt mammig! Trots att jag la leksaker precis utanför klädkammaren där vi har vår dator och hon såg mig så fick jag inte sitta vid datorn medan hon lekte lite.
Vill helst att jag sitter med henne hela tiden och leker.
Hon kryper efter mig och gråter när jag måste göra nåt och går i väg. Vill upp i famnen. Jag försöker få henne att gå lite med vagnen men till slut tar det stopp nånstans och då är det tråkigt igen.

Bonanza: Va kul.
Man kan ju inte jämföra med andra. Det som räknas och betyder nåt är ju när ens egen bebis klarar av nåt. Jag var hur glad som helst när min tjej lärde sig gå, kanske ännu gladare för att jag fick vänta så och kämpade så med henne för att hon skulle lära sig.

Mandy - nej precis, skulle man hålla på att jämföra med andra hela tiden så skulle man ju bli tokig till sist. Även om jag tycker att det är svårt att låta bli.

Jag vet inte hur jag ska skriva det här utan att låta överlägsen, men jag försöker.

Jag har alltid varit först och bäst på det mesta jag företar mig inom "intelligenta" sfärer. Bäst i alla klasser jag har gått i. Bäst betyg. Stipendier, beröm etc etc. Jag pratade låånga fullständiga meningar vid två års ålder. Läste i princip lika bra som nu vid 4.5 år. Detta har gjort att jag kräver av mig själv att alltid vara bäst, först och duktigast. Och jag är så himla rädd att överföra detta på Noah. Jag är så rädd att mina krav på mig ska bli krav på honom. Jag är rädd att jag ska jämföra med mig själv och tro att han är "sen" när han är helt normal, eller att jag ska tycka att han också måste vara tidig på allt. Och det vill jag inte! Det är något jag verkligen måste jobba på, och jag kämpar. Är det någon annan som känner igen sig?