• Jesssssica

    Varför jobbar ni så mycket?

    Först och främst vill jag säga att jag inte dömer någon utan att jag bara är extremt nyfiken på min fråga.

    Jag förstår att man måste jobba för att överleva och jag förstår att många älskar sina arbeten och även har det som hobby. Vad jag däremot har oerhört svårt för att förstå är varför det är så viktigt med en karriär och ett heltidsarbete? Det innebär ju i längden att man ägnar den största tiden av sitt liv åt att jobba och att sova.Ytterst få timmar går till familj, vänner och andra fritidsintressen.
    Är det verkligen att leva?

    Min största fasa är att arbeta heltid tills dess jag går i pension och sedan pang bom dö av en hjärtinfarkt två dagar senare. Eller ännu värre, att dö redan innan pensionen och allt jag då har gjort med mitt liv är att arbeta och sova. 

    Så jag är nyfiken, varför jobbar du så mycket?

  • Svar på tråden Varför jobbar ni så mycket?
  • Vinterankan
    Kim Possible skrev 2015-03-22 21:12:43 följande:

    Jag har undrat precis tvärtom, varför det blivit en trend att inte vilja jobba. Unga tjejer vars högsta önskan i livet är att bli hemmafruar, både killar och tjejer som "inte känner för att jobba", en allmän flumattityd helt enkelt. Men pengar vill alla ha, det ska någon/några andra stå för. Varför vill man inte kunna försörja sig själv? 

    Att arbeta normal heltid är i mina ögon inte att arbeta "mycket". Om man nu absolut inte trivs med att arbeta, varför inte utbilda sig till något man tycker är roligt och intressant? 

    Jag tror inte att människor i längden mår bra av att inte arbeta, varken fysiskt eller psykiskt, vilket jag har för mig det även finns forskni

    forskning på. 


    Undrar samma. Ni som inte förstår hur man kan välja heltid, hur skulle ni se på arbete om ni inte hade barn?

    Om jag inte hade barn skulle jag toksatsat på karriären. Jobbat 50-60 timmar i veckan, bytt relativt ofta för att höja lönen och nå högre positioner.

    Nu fick jag barn relativt tidigt efter det jag börjat mitt första jobb efter examen vilket gjort att jag valt en medelväg. Jag satsar fortfarande på karriären, men enbart på företag med riktigt bra arbetsvillkor (vilket också normalt innebär betydligt lägre lön än i exemplet ovan) och skyndar långsamt gällande avancemang. Jobbar på ett och samma ställe tills jag känner att jag verkligen nått vägs ände där och byter inte i hast bara för att något som verkar bättre dyker upp.

    Så nu jobbar jag "bara" heltid, varav ca 20 timmar i veckan hemifrån. Jag är visserligen tillgänglig för arbete ca 60 timmar i veckan, men jag jobbar inte mer än 40 utspritt mycket efter eget önskemål. Jag är "fast" på en lön under 50 000 i ett antal år framöver då jag inte har några planer på att byta arbetsplats och det inte finns några egentliga möjligheter till ordentliga löneökningar här. När jag väl byter så kommer fokus i mitt val (utöver själva arbetsuppgifterna) vara möjligheten att jobba hemifrån, antal semesterdagar och hur det funkar med flex och komp.
  • MadHatter

    Jag jobbar för att kunna försörja mig/min familj och för att bidra till samhället i stort. Jag försöker också jobba inom områden där jag känner att jag "behövs" och gör nytta i ett större sammanhang.

    (Men jag skulle gärna jobbat mindre i specifika situationer om jag haft ekonomisk möjlighet.)

    Jag jobbar dock inte ovanligt mycket, utan en vanlig heltid.

  • Pescetarian

    Jag valde mellan familj och karriär.

    Min mamma och pappa var karriärsmänniskor, de var sällan hemma och närvarande. Visst, jag och brorsan hade allt, åkte på minst tre semestrar varje år (till vilka föräldrarna alltid hade med jobbet, kul!) - men sen då?

    När jag själv blev gravid så valde jag att avstå min "drömutbildning". Jag kände direkt att jag inte vill försumma mitt barn på samma sätt som mina föräldrar försummade mig. (Nu i efterhand, när mina föräldrar sett hur jag valt att leva mitt liv, så inser de vilket enormt misstag de själva begick).

    Meningen med livet, är att ge livet en mening. För mig är meningen med mitt liv, mitt barn.

    Hade jag inte haft mitt barn, så hade ekorrhjulet och karriärsstegen varit meningen med mitt liv.

    Enligt mig kan man aldrig kombinera dessa två så att det blir 100-procentigt åt nått håll.

    Nu har jag ett enkelt arbete. Jag går dit, gör det jag ska och lämnar sedan jobbet bakom dörren. När jag är hemma är jag mamma och endast _mamma_.

    Jag jobbar precis så mycket som jag behöver för att få ekonomin att gå runt. Jag har haft barnet hemma fram till strax innan barnets fyraårsdag. Barnet har aldrig varit på förskolan mer än 15 timmar i veckan.

    Jag är på sätt och vis tacksam att jag såg mina föräldrar begå det stora misstaget, så att jag själv kunde lära av deras misstag och således slapp begå samma misstag själv.

    Nu är jag en närvarande mamma som har tid i överflöd. Pengar är inte allt.

  • Vinterankan
    Pescetarian skrev 2015-03-23 08:26:31 följande:

    Jag valde mellan familj och karriär.

    Min mamma och pappa var karriärsmänniskor, de var sällan hemma och närvarande. Visst, jag och brorsan hade allt, åkte på minst tre semestrar varje år (till vilka föräldrarna alltid hade med jobbet, kul!) - men sen då?

    När jag själv blev gravid så valde jag att avstå min "drömutbildning". Jag kände direkt att jag inte vill försumma mitt barn på samma sätt som mina föräldrar försummade mig. (Nu i efterhand, när mina föräldrar sett hur jag valt att leva mitt liv, så inser de vilket enormt misstag de själva begick).

    Meningen med livet, är att ge livet en mening. För mig är meningen med mitt liv, mitt barn.

    Hade jag inte haft mitt barn, så hade ekorrhjulet och karriärsstegen varit meningen med mitt liv.

    Enligt mig kan man aldrig kombinera dessa två så att det blir 100-procentigt åt nått håll.

    Nu har jag ett enkelt arbete. Jag går dit, gör det jag ska och lämnar sedan jobbet bakom dörren. När jag är hemma är jag mamma och endast _mamma_.

    Jag jobbar precis så mycket som jag behöver för att få ekonomin att gå runt. Jag har haft barnet hemma fram till strax innan barnets fyraårsdag. Barnet har aldrig varit på förskolan mer än 15 timmar i veckan.

    Jag är på sätt och vis tacksam att jag såg mina föräldrar begå det stora misstaget, så att jag själv kunde lära av deras misstag och således slapp begå samma misstag själv.

    Nu är jag en närvarande mamma som har tid i överflöd. Pengar är inte allt.


    Och jag har växt upp med en karriärsförälder och en "vanlig heltidsakademikerförälder" och har känt att det för mig har varit självklart att satsa så att mina barn kan få det som jag fick när jag växte upp. Fast jag har aldrig upplevt mina föräldrar som frånvarande utan har upplevt att jag växt upp i ett hem där det funnits plats för både barn och karriär.
  • Sanjos

    Tror helt ärligt att fler skulle klara sig på att jobba deltid. Men man är van vid den standarden man har och vill kanske även ha mer. För alla andra har det!?

    Som ensamstående med 2 vv barn så klarade man sig gott på en tjänst på 70%.
    Är man då 2 i hushållet så behöver ju inte båda jobba heltid för det borde gå runt ändå.

  • Fjäril Vingad
    Jesssssica skrev 2015-03-22 20:37:40 följande:

    Så jag är nyfiken, varför jobbar du så mycket?


    För att jag är ensamstående och har två barn att försörja. Jag har inte råd med annat än heltid, så är det bara. 
  • Sweet Sofia
    Sanjos skrev 2015-03-23 09:15:49 följande:

    Tror helt ärligt att fler skulle klara sig på att jobba deltid. Men man är van vid den standarden man har och vill kanske även ha mer. För alla andra har det!?

    Som ensamstående med 2 vv barn så klarade man sig gott på en tjänst på 70%.

    Är man då 2 i hushållet så behöver ju inte båda jobba heltid för det borde gå runt ändå.


    Om man klarar sig gott på en 70% tjänst när man har 2 barn vv beror ju vad man har för inkomster (lön etc) och vad man har för utgifter.
  • Vinterankan
    Sanjos skrev 2015-03-23 09:15:49 följande:

    Tror helt ärligt att fler skulle klara sig på att jobba deltid. Men man är van vid den standarden man har och vill kanske även ha mer. För alla andra har det!?

    Som ensamstående med 2 vv barn så klarade man sig gott på en tjänst på 70%.

    Är man då 2 i hushållet så behöver ju inte båda jobba heltid för det borde gå runt ändå.


    Eller så vill man inte ha saker för att alla andra har det utan för att man själv vill ha det? Jag vill ha ett bekvämt liv och ett bekvämt liv för mig är att inte behöva titta på prislappar när jag handlar mat, att kunna gå till den närmaste dyra mataffären istället för att behöva ta mig till stormarknaden, ha städhjälp, kunna betala extra för att få större hotellrum när vi reser och ha en båt i skärgården för fina lata sommardagar.

    Vi skulle helt klart klara oss på en lön, men det är inte det livet jag vill leva.
  • nevermind

    Jag jobbar varannan vecka bara. Får ut mellan 12 000 och 14 000 kr. Min sambo jobbar 50% som lärare, har nog samma lön som jag. Vi sparar pengar varje månad. Vi reser, dricker och äter bra.

    Om vi hade velat skaffa barn hade vi nog jobbat som aset i ett par år innan för att spara ihop pengar. Aldrig i livet att vi båda hade jobbat heltid när vi har barn!

  • Sanjos
    Sweet Sofia skrev 2015-03-23 09:40:31 följande:

    Om man klarar sig gott på en 70% tjänst när man har 2 barn vv beror ju vad man har för inkomster (lön etc) och vad man har för utgifter.


    Sant och vad man prioriterar. Vissa är mer matriella av sig medans vissa gillar det enklare!

    Ocj nej bara för att poängtera så behöver man inte vända på varenda krona för man väljer att jobba deltid!

    De pengar som vart över har man antingen sparat, köpt nåt man behövt eller båda delar.
Svar på tråden Varför jobbar ni så mycket?