Varför jobbar ni så mycket?

Det handlar ju lite om vad man gör på sin fritid också. Jag och min sambo gör saker på egen hand (dvs utan både barn och varandra) typ aw eller middag med vänner typ 5 gånger var om året. Utöver det så har vi barnvakt över natten för att få tid för varandra 1-3 gånger per år. Vi tränar hemma där barnen kan vara med och har inga direkta fritidsintressen vi ägnar oss åt. Vårt största sociala umgänge är med andra familjer som bor i närheten som vi lärt känna genom barnen. Vi satsar helt enkelt på två saker, vårt jobb och vår familj.

Hade vi jobbat mindre och haft mer fritid så kanske vi skulle skaffat gymkort, träffat vänner mer eller annat. Det blir ju rätt fel om man jämför Anna som jobbar 40 timmar i veckan och ägnar all fritid åt hennes barn och kallar henne frånvarande medan Lina som jobbar 30 timmar i veckan, gymmar 4 timmar i veckan och fikar med vänner 2 timmar i veckan och åker på weekendresa med tjejkompisarna 2 gånger om året är en fantastiskt närvarande förälder.

Vet inte vad du definierar som mycket, men gissar att jag med mina heltid och lite till är mycket för dig?

Tja varför, jag kan välja ett annat jobb på deltid som vi skulle gå runt på ekonomiskt absolut. Men de skulle ge mig så mycket mer andra mindre bra effekter mot vad jag har nu. Mina ganska fria arbetstider skulle vara borta.
Mina möjligheter till långa lov med barnen, poff borta...
Jag skulle vara tvungen att börja arbeta helger igen och kvällar. och röda dagar. Julafton på jobbet är sådär kul med barn hemma....
Som grädde på moset har jag ett väldigt stimulerande kul jobb nu som på sikt kommer ge andra roliga ännu mer bättre jobb. Inte för att göra vad du benämner,ner som karriär direkt då det inte är målet. utan mer utmaningar, möjligheter att påverka och förändra viktiga områden.
Bättre pension också då lönen möjliggör det. Jag kanske inte behöver jobba tills jag är 65 år, utan kanske har råd att gå som 60 åring? vem vet.

Lägger till, vad man gör på sin fritid är också ganska relevant.
Jag har bekanta som jobbar deltid men är hemma med barnen lika mycket/lite som jag då de är så satans uppbokade på fritiden med olika föreningar, egna hobbys etc. Så summa summarum, hur livet och livspusslet går ihop beror inte bara på jobbet utan även andra parametrar.

En input.

Att skaffa/ha barn är ju en form av samhällsansvar då det är det som håller samhället i rullning om man säger så. Det vore ju kontraproduktivt om det skulle slå ut sig genom ett ökat skattetryck för dessa. Jag kan verkligen visualisera mig den bilden där du är gammal och är behov av vård, men det finns ingen personal som kan hjälpa dig eftersom det i princip var skattemässigt straffbart att skaffa barn. 

Hej TS

Jag bor i sthlm. Alla som bor här vet att bostadsmarknaden är mördande på ren svenska. En del bostadsrätter går t.o.m. upp med en halv miljon om året. Alla områden med bra skolor och gott rykte får man betala jättemycket pengar för. Alla hyresrätter är i princip upptagna och även de kostar jättemycket pengar i månaden, speciellt nyproduktionshus.

Faktum är att det går nästan inte att skaffa en stor familj i sthlm om man inte har en god ekonomi (på gränsen till smårik). Sen vill man ju helst unna sina barn resor, prylar, o.s.v. Nu kanske du tycker att tid tillsammans är viktigare än pengar men så enkelt är det inte. Barnen påverkas av den matriella världen vi lever i. Man blir indragen i det vare sig man vill eller inte.

Jag jobbar som systemutvecklare och tjänar 43 000 i månaden. Jag har jobbat hårt för att komma dit jag är idag och jag har siktet ställt på ännu mer. Jag skulle gladeligen jobba som lärare om jag fick lika bra betalt men så är inte verkligheten och jag skulle inte ha råd att bo i det stora fina huset jag gör idag om jag hade valt den vägen.

Där har du min förklaring:) 

Hur kom du in på lärare i ditt resonemang?Jag är lärare och tjänar som du. Jag har fast arbetstid på i snitt 45,5 h i veckan, det är lärares avtal genom bilaga M som det heter om man inte har vanlig semestertjänst. Lägg där till att föräldrar ringer när det passar dem och inte mig, dvs på min arbetstid. Jag får dessutom lägga min arbetstid på min fritid för att det ska passa föräldrar att komma och få infomation om sitt barn dvs mina egna barn får stå tillbaka för andras arbeten. Visst är jag ledig lite längre på sommaren och har ett sport och påsklov men jag kan aldrig välja när jag vill vara ledig. Aldrig ta komp eller övertid på barntid vilket innebär att jag aldrig skulle kunna ta ledigt en vecka och åka på semester utanför loven. Så är vårt avtal skrivet så du får nog hitta en annan yrkesgrupp att jämföra dig med om vi ska "tycka synd om dig" . Jag gnäller dock inte med detta för jag har valt att bli lärare och älskar mitt jobb!

Har också undrat detsamma. Har hört en del föräldrar som nästan blivit osams om vem som ska slippa vara föräldraledig.

De vill ha barnen men inte va hemma med dem.

Min sambo har eget företag och jobbar väldigt mycket. Både helger och vardagar. Han gillar sitt jobb och trivs att vara på jobbet. Och tycker om att det alltid finns ordentligt med pengar.
Istället  så kan han ta lite extradagar ledigt här och där samt ta ut många semesterveckor på sommaren så det yngsta barnet slipper fritids helt.

Jag är tvärtom. Barnen går före allt. Jag skiter i karriären och pengarna och är glad om jag får lön så att vi klarar oss. Därför har jag valt att jobba deltid natt för då får jag tid med allt som har med familjen att göra. Blir tillräckligt stimulerad av familjen och vännerna. Jobb är egentligen bara ett måste för att kunna leva.

Så, du dömer andra mammor som gör andra val än du, men du dömer inte din man för att han gör det? 

Det kanske inte finns ändå för att ungarna som växer upp ägnar sig åt fortplantning istället med ursäkten att deras massor med ungar kommer att växa upp och arbeta i vården sedan. Precis som deras föräldrar använde samma ursäkt för att slippa arbeta och få en massa bidrag.

Jag är mer av åsikten att alla betalar för sig själv. Livet blir helt enkelt det man själv gör det till istället för att förvänta sig att andra håller en flytande. 

Mm, men så ser ju inte realiteten ut i Sverige. Vi kan ju inte diskutera fenomen i världen som är byggda på luftslott. Majoriteten arbetar och tar därigenom sitt solidariska ansvar.