Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Det finns en grupp som tjänar på att människor blir långtidssjukskriva nämligen de arbetslösa som får gå in och vikariera för den sjuke.

Jag var som du, TS. Tyckte att folk var lata och lurade systemet. Att utbrändhet var något man hittade på, ingen sjukdom osv. Sen råkade jag ut för det själv.. Gråt,panikångestattacker, sömnsvårigheter som ledde till hallucinationer, social fobi och självmordstankar. Det tog nästan ett år för mig att erkänna för mig själv att jag var utbränd. Kunde ändå ibland tycka att jag var "lat" och provade gå tillbaka till jobbet för att sedan falla igen. Nu har det gått 3 år, jag är inte helt återställd men kan nu jobba 80% tack vare mediciner och terapi. Så TS, var försiktig, en vacker dag kanske du drabbas...

Det hände en släkting till mig på 70-talet. De hämtade honom från jobbet och satte honom på mentalsjukhus- där han hängde sig. INGEN i släkten pratar om det. Det förnekas till och med av de äldre. Det kanske är ett fräschare sätt att hantera sjuka?

För att vi kan.
Vi har inga krig, torka av skörd, epidemier av bibliska mått osv att brottas med
Vi är så otroligt inbäddade av trygghet, rättvisa och godhet och vi har förmodligen jordens lyckligaste barn.
Sen kommer kraven som en käftstmäll mot oss någonstans där i tonåren/ unga vuxna och vi fixar det inte,....

Lägg till det att folk verkar skaffa tre - fyra ungar istället som förr en eller två, som alla ska fraktas mellan allehanda aktiviteter, kalas och undervisningar; alltmedan det däremellan ska pressas in hemlagad mat från grunden.

En del verkar tro en sjukskrivning från jobbet ska hjälpa, allt medan de fortsätter sina privatliv på högsta varv. Förr brukade man jobba och sen ta det lugnt på fritiden för att orka, idag verkar det vara vanligt att privatlivet minsann inte ska inkräktas på, men det "onda" jobbet ska man "vila" och sjukskrivas från.

Klok reflektion.

Jag tror personligen att det inte har så mycket med kraven i arbetslivet att göra, även om det säkert är en viktig faktor. Men samhället och människor har de senaste decennierna blivit mer känslokalla och vi bryr oss mindre om varandra idag än vad man gjorde förr. När vi slutar bry oss om och känna empati för varandra drabbar det de svagaste som börjar känna att livet är skit och meningslöst. Att så många lider av depressioner och ångest trots att vi har det så bra rent materiellt och  har hög levnadsstandard är ett tecken på att något är sjukt i samhället.

De som sjukskriver sig för depression eller svår ångest är ofta de som varit mest utsatta för andras känslokyla, arrogans och/ eller mobbning. När de inte blir behandlade som människor med människovärde drar de sig tillbaka och kryper in i sina skal. Det är mänskligt, men samtidigt alarmerande att det är så många som bryter ihop och inte klarar livet längre. Det måste bli lite mer som det var på 70-talet, då det var "en för alla, alla för en" och inte var och en för sig som idag. På 70-talet mådde folk överlag bra och kände framtidstro, och då var också vår välfärd på topp (runt 1975), det var en helt annan tidsanda. Idag är det nästan som om det är "trend" att må dåligt och vara deprimerad. Mår man inte dåligt är man inte människa på något vis. Den som mår bra föraktar man och ser ner på.

Hela attityden som vi har gentemot varandra måste ändras radikalt om folk ska kunna börja må bättre.

Det tror jag inte.
Se på den här tråden, här har vi en frisk människa som oförblommerat visar förakt för dom som mår dåligt och är sjuka. 
Jag tror att om något är det tvärtom, idag ska man vara frisk och perfekt på alla sätt.
Svaghet och sjukdom föraktas. 

Men det är ju det jag säger! Tack vare att alliansen kom till makten 2006 påverkade de gemene man att känna förakt mot arbetslösa och sjuka, med mantrat "Det ska löna sig bättre att arbeta än att gå på bidrag". Folk påverkas tyvärr i hög grad av politiska trender och folk som arbetar och gör rätt för sig blir naturligtvis glada när det finns ett parti som går deras ärenden. Under sossarnas regeringsmakt var föraktet mot sjukskrivna och arbetslösa inte på långa vägar så stort som det blev efter alliansens maktövertagande. Folk är lättpåverkade och i lika hög grad som människor i nazityskland lät sig manipuleras av maktelitens förakt mot judar, så låter sig svenskar manipuleras av elitens förakt mot de "odugliga" i samhället. Vi har inte lärt oss något av historien trots att vi gärna tror eller inbillar oss det. Folk är lika ruttna och lättmanipulerade nu som de var då. En tragisk sanning.

Som någon skrev empatin har minskat... Det ställs så höga krav allt ska vara så

bra... Man ska ha den perfekta familjen, jobbet, vänner osv osv... Man ska aldrig

vara nöjd... Man går bakom ryggen på varandra för att jaga det man tror är lyckan..

Vi är ett kallt land med många ensamma människor, där familjen inte är det viktigaste...

Där jagandet efter uppmärksamhet, egentid och egot är det viktigaste... Där

människor bytts ut när man inte duger... Ensamt!!! Söker man hjälp får man några

piller... Och mer piller... Tror om människor sänker sin ribba och är nöja med det dom

har skulle fler må bättre.... Leva idag istället för kraven imorgon, hålla i hop med sina

familjer och acceptera sig själv och andra som dom är.. Skulle många var friskare och

lyckligare :)