Inlägg från: Seven Costanza |Visa alla inlägg
  • Seven Costanza

    BF Januari 2016 :)

    WiMe06 skrev 2015-10-18 10:24:26 följande:

    Hur mår ni andra såhär nu? Jag vet inte riktigt hur jag mår egentligen. Har smärtor lite överallt i kroppen, när jag jobbar så får jag nästan alltid ont i magen och ryggen. Har börjat få ont i övre delen av magen typ och vid revbenen. Sen blir jag liksom helt matt ibland, känns som attacker som kommer så man liksom bara måste sätta sig ner och vila. Är orolig att jobbet påverkar bebis negativt, jobbar sex dagar nästa vecka varav en dag är delad tur och tror ärligt talat inte min kropp orkar det. Har ni ont i magen?

    Blir så orolig för bebisen. Är rädd att värken i övre delen utav magen ska bero på havandeskapsförgiftning, har ju haft det en gång innan men då kom den först i v 37.


    Åh va jobbigt det låter, du gör rätt i att kolla upp det! Hoppas du kan jobba mindre!

    Jag har haft en lätt graviditet hittills, vet inte om det beror på att jag inte jobbar alls (pluggar) eller om jag hade haft den turen ändå. Har några besvär: ischiaskänning i skinkorna (en i taget) det är rätt jobbigt men brukar minska eller gå över av att röra på mig, känsla av att det bränner/ hugger/blir som håll i magen men det brukar gå över snabbt om jag vilar, obehaglig känsla/svag smärta i underlivet - läst i 1177:s veckoguide att det kan vara livmoderbanden som sträcker ut sig.

    Har någon av er upplevt att era fötter blivit större? Har läst att det är vanligt under graviditeten men blev lite chockad igår när jag försökte leta efter sneakers - hade gått upp 1-1,5 storlek och alla skor kändes trånga på högerfoten där foten går ut innan tårna. Hittade inga som kändes bra
  • Seven Costanza
    qatteriin skrev 2015-10-18 19:36:43 följande:

    Den här helgen har jag inte gjort nånting känns det som... Det har jag - sorterat gamla barnkläder utifrån vad vi ska spara/skänka och fixat plats för bebisens prylar, tagit hand om tvätt och bakat bröd... men jag har liksom inte gjort nåt för skojs skull. Har varit tvungen att lägga mig efter 10-15 minuters aktivitet för att fogarna klagat, har inte varit ut mer än till tvättstugan en gång trots vackert höstväder, för att spara fogarna. Ska det vara såhär i tre månader till så kommer jag avlida av tristess... Men jag känner att jag behöver hämta kraft. Maken har ju varit hemma innan och skött allt med förskolan och jag har kunnat åka bil till jobbet, sen i torsdags jobbar han och måste ha bilen så jag måste fixa lämning och hämtning och busspendla till jobbet. Det blir långa promenader, som jag egentligen inte fixar, jag grät nästan när jag gick från jobbet i fredags. Efter TVÅ dagar! Kommer inte fixa 75% jobb länge till om det inte lättar. Jävla foglossning. Jag är så innerligt tacksam över att ha ett levande barn i magen och jag vill ju verkligen att hon ska stanna där inne de tre månader som är kvar, men FAN att min kropp ska vara så ovän med graviditeter!! Hittills har jag kunnat ta smärtan så mycket bättre men nu blev det liksom för mycket - att hela helgen få svara sonen med "nä jag kan inte leka med tågbanan, jag måste ligga ner", inte ens fixa att sitta och pyssla med honom. Stackars barn, den här lilla tiden han har kvar att vara ensambarn, jag hade velat verkligen kunna göra roliga saker med honom då!


    Lider med dig! I vilken vecka började foglossningen och vilken vecka är du i nu? Var det likadant när du väntade sonen? Kommer du gå på gravidpenning sedan eller är det sjukskrivning som gäller om besvären fortsätter? Hoppas att du kan få något av det så att du inte pressar kroppen för mycket. Det är inte ett alternativ att köpa en billig begagnad bil (typ för ca 10000) så att ni har två bilar? Om du ska lämna och hämta sonen kan ju ha den vanliga bilen och din man ha den andra.
  • Seven Costanza

    Qatterlin: men guuud så jobbigt det låter att du känt av det så länge! Jag har inte varit besvärad förrän den senaste månaden ungefär så då har jag ju verkligen haft tur. Ska försöka tänka på det. Vad jobbigt för dig att inte kunna få gravidpenning (tror inte jag heller hade fått det om jag jobbat) men hoppas de godkänner din sjukskrivning åtminstone! Jag jag har förstått att förskolebristen gör att många inte kan få förskola nära hemmet, låter tufft att ta sig dit kollektivt med foglossning - klappa dig själv på axeln varje dag för det! Har du någon hjälp av sådant där foglossningsbälte?

  • Seven Costanza
    qatteriin skrev 2015-10-18 21:28:39 följande:

    Ah fast det är jobbigt när det än kommer, en del får ju inget alls. Men en sak är säker - om den här graviditeten går vägen så är det sista gången jag utsätter mig för det!

    Vi har faktiskt förskolan jättenära, typ 5-600 meter bort bara, men det är bara cykelvägar så därför jag inte kan ta bil. Sen typ lika långt till bussen därifrån, och sen en bit från bussen till jobbet. Det handlar om max 2 km per dag men det är alldeles för mycket i dagsläget känner jag. Foglossningsbältet är räddningen men tyvärr får jag smärtan efteråt istället, när jag ansträngt mig. Men sonen far fram på sin springcykel så jag behöver iaf inte släpa på vagn i trapporna eller så, det hade inte gått. Vi bor 2,5 trappor upp så jag är glad att han är så stor att han fixar dem själv. Min fina kloka unge. Undrar om jag kan dela en bild med mobilen? Ska testa... Om bilden kommer med så är det från när han pratar med bebisen i magen härom veckan. Det gör det ju värt det, även om jag lider av att han inte får all den aktivitet som jag skulle vilja ge honom.


    Jaha oj ja det låter jättejobbigt att inte kunna röra sig två km utan att få jätteont. Du får hoppas att det känns som att tiden går snabbt innan bebisen kommer. Jättegullig bild på sonen, så roligt med syskon!
  • Seven Costanza

    Amalie: roligt att höra att någon mer har det lätt *peppar, peppar*. Jag hade läst så mycket om allt som kan vara jobbigt under graviditeten och är så förvånad över att jag knappt har drabbats av något alls, hade kunnat vara gravid hur länge som helst som det känns nu... Men har man otur kanske man får desto jobbigare förlossning, det är jag mer orolig för. Jag var lite inställd på kejsarsnitt och hade uppfattningen att det skulle vara lätt att få i USA, och det är det generellt, men inte på det sjukhus jag går. Där är man bestämd precis som i Sverige att utgångspunkten är vaginal förlossning, men jag hoppas att det faktum att förlossningsvården inte är underbemannad här som i Sverige gör att risken för förlossningsskador minskar. Jag är rädd att spricka men inte så rädd att jag känner att jag behöver gå i samtal kring det.

  • Seven Costanza
    qatteriin skrev 2015-10-19 06:31:31 följande:

    Glömde svara på det där med fötterna - jag fick köpa höstskor i stl 39 nu och de är i minsta laget, men jag har 38 annars så jag vägrade 40! Fötterna växte sist också men för mig krympte de lite igen, kke inte helt men tillräckligt.

    Ni som tänkt amma, har ni hört om det här att låta bebisen krypa till bröstet själv? Alltså att man efter förlossningen lägger bebis på magen och sen får hen krypa och börja suga själv. Visste inte om det med sonen så honom la vi till bröstet men det lät väldigt intressant tyckte jag. Dock svårare om mam föder med medicinsk smärtlindring. Om allt går vägen så skulle jag vilja prova men jag undrar om personalen tycker man är konstig då? Haha!


    Hmm, hur lång tid tig det innan de krympte igen? För jag har hört att det är lika vanligt att de inte krymper tillbaka utan fortsätter vara större. Jag vill ju köpa nya sneakers främst för att ha bra skor att gå med sedan med barnvagnen, men helst redan nu eftersom det börjar bli för kallt för ballerina men där i Kalifornien är det inte tillräckligt kallt för kängor. Jag är rätt snål så det vore ju surt om jag köper skor nu (OM jag ens hittar några som känns bra) och sedan passar de inte efter förlossningen för att fötterna antingen växer ännu mer innan förlossningen eller att de går tillbaka. Om fötterna blir mindre igen kan man ju lägga i sula i och för sig.

    Ni som har barn sedan innan och fick större fötter, växte de hela vägen fram till förlossningen? Blev de mindre igen och i så fall hur lång tid tog det?
  • Seven Costanza
    Eleonor01 skrev 2015-10-19 07:43:53 följande:

    Har haft mindre fosterrörelser sen i lördags. Trott lite att Jag inbillar mig. Ringde förlossningen nyss å frågade. Bättre fråga en gång för mycket än för lite,... Min son ska bara få i sig lite frukost sen lämna på dagis å åka dit direkt. Håller tummarna... Svårt att jämföra m första för han va mega aktiv varje dag från v 15. Flickan i magen e super lugnt å nu när jag inte känner så mycket så börjar man fundera lite... Får se vad som händer idag


    Jättebra att du och ditt sjukhus tog det på allvar, hoppas verkligen att allt var bra med bebisen!

    Till övriga vill jag bara säga att det verkar florera många olika åsikter om detta med fosterrörelser - jag går på Stanford Children's Hospital som anses vara ett av världens bästa barnsjukhus och har blivit tydligt informerad om att det är en MYT att rörelserna går ned mot slutet av graviditeten. Man trodde det förr så många BM säger det fortfarande men det stämmer inte. Man ska känna bebisen efter regelbundna mönster varje dag från ca v 26-28 och fram till förlossningen och direkt begära att få komma in om rörelserna minskar.
  • Seven Costanza
    WiMe06 skrev 2015-10-19 15:00:48 följande:

    Ringde bm idag, fick komma in och ta blodtryck och lämna urinprov men allt såg bra ut. Så inga tecken på hf iallafall. Skönt det men ska nog ta det lite lugnare med jobbet nu. Har nästa bm-besök den 2 november. Känner jag att det blir värre innan dess så får jag helt enkelt ringa min bm igen.


    Skönt att du fick komma in och att det ibte var något!
  • Seven Costanza
    qatteriin skrev 2015-10-19 17:52:15 följande:

    Bra att du poängterar det, det kan inte nog understrykas!! Jag har aldrig fått höra det från mina bm men vet många som fått, och det är ju fruktansvärt illa.


    Precis! Läste ni tråden här på FL om kvinnan som fick minskade fosterrörelser i v 38 men inte blev tagen på allvar på sitt sjukhus? Ringde flera ggr, fick inte komma in, åkte in ändå, de hittade först inte hjärtslag och visste inte varför men skickade ändå hem... Hon fick till slut åka till ett annat sjukhus 27 mil bort, dit hon också hade ringt men de hänvisade till hennes närmsta sjukhus. När hon sedan mådde så dåligt över att INGEN tog henne på allvar trots att hon nu gått ÖVER BF och fortfarande knappt kände något (hon märkte på sin egen BM att de hon pratat med när hon ringt förlossningen uppenbart avfärdat henne som hysterisk och skrivit antydningar om det i journalen) så åkte blivande föräldrarna till det andra sjukhuset och väl på plats tog läkare dem på allvar. Barnet förlöstes med urakut snitt och verkar friskt men vem vet hur det hade kunnat sluta.

    Nej, man måste tydligen kunna stå på sig i den svenska förlossningsvården för en del vårdpersonal verkar inte vara uppdaterade och vissa verkar ha så mkt platsbrist att de absolut inte vill att man ska komma in förrän barnet i stort sett har halva huvudet ute. Skandal.
  • Seven Costanza
    Eleonor01 skrev 2015-10-19 18:53:50 följande:

    Allt gick bra! Hon verkar ha vänt sig helt å eftersom det fortfarande finns mycket plats känns rörelserna mindre. De kopplade på monitor å sen mätte hjärt ljuden å jag skulle trucks varje gång Jah kände något på en knapp. Har svårt att skilja tarmrörelserna från foster rörelserna så vi skulle göra en ul också. Medans Jah väntade på läkaren så gjorde hon två kullerbyttor så då kändes det bra å mina tarmrörelser var Mao fosterrörelser å Jah gick hem;) de är super på vårt sjukhus!!!


    Åh va skönt att höra! Det är jätteviktigt att ta det på allvar, hellre kolla en gång för mycket än för lite!
Svar på tråden BF Januari 2016 :)