BF Januari 2016 :)

Tack för alla tips, skriv gärna igen om ni kommer på något mer att lägga i väskan!

Alltså vad är det som är speciellt med ett "amningslinne"? Vet inte vad det heter på engelska och vet inte vad jag ska leta efter. Den där sjukhusklänningen man får låna, knäpps den i ryggen även på förlossningen? Hade en sån vid en gynundersökning och det kändes ju helt korkat att den knäpps i ryggen om man ska amma, vore ju mer logiskt om man hade knapparna fram, eller? Hur långt efter förlossningen duschar man och byter till egna kläder, förutsatt att allt gått bra? Jag har ingenting som knäpps fram som passar, men en av makens skjortor (som qatteriin föreslog) kanske går lika bra som ett amningslinne?

amalie: du har många tankar, funderingar och rädslor kring detta och det är inget konstigt alls för detta är kanske den största förändringen som kommer hända i ditt liv och du har funderat fram och tillbaka länge innan ni började försöka. Nu börjar det närma sig och då är det naturligt att känna sig orolig just för att det är en helt ny situation och den är ovanlig på så sätt att vi själva inte kan bestämma oss för hur det ska gå.

Jag själv är van vid smärta - en läkare på ortopeden läste min journal, frågade om jag red professionellt för annars tyckte hon jag skulle överväga att lägga ner det där... Jag själv tyckte att vadå tre brutna armar på en hel tioårsperiod är väl inget så jag blev ledsen och förbannad på henne, men inför förlossningen känner jag mig kluven. Jag kanske inte skulle säga att jag är jätterädd men jag tycker INTE om överraskningar och tycker det känns jobbigt just att vissa har "mardrömsförlossningar" medan andra har superlätta förlossningar, spricker inget och får ingen deppighet heller, så man har ju ingen aning om hur det blir för en själv. Jag försöker tänka att det troligen blir någonstans i mitten och att det är inget jag kan göra något åt nu ändå. Om du känner dig mycket rädd ska du kanske överväga att få prata med någon men annars tror jag absolut att din man kommer göra ett jättefint jobb.

Jag har inga bonusbarn men hade nog känt precis som du. Ni kan ju bestämma en tid där du är förberedd på att de kommer förbi en kort stund och tittar på bebisen, och sedan åker de hem till mamma/farmor och farfar igen. Så har de fått de bebisen och blir inte utestängda. Det gäller några dagar i deras liv men under nyfödda barnets liv är ju de dagarna det första hen känner till, klart man vill försöka ta det lugnt. Kram!

* se bebisen, skulle det förstås stå.

amalie: klart det ska bli roligt, helt rätt inställning! Klart det säkert blir skitjobbigt också men men gjort är gjort så nu får man bara andas och hoppas på det bästa (fan va klämkäckt det lät, fick lite kräksmak i munnen haha men man får ju försöka vara positiv ). Tyckte det var jättebra på ett sätt att folk började skriva om att packa BB-väskan för som sagt jag gillar inte överraskningar men samtidigt blev jag lite stressad. Har dock idag köpt en helt vanlig väggkalender och fyllt i alla viktiga datum för mitt skolarbete och för vårt privatliv januari ut, samt börjat på en inlämning som inte ska in förrän onsdag nästa vecka, så nu känns det som att jag tagit kontroll över det jag KAN påverka.

Jag har haft samma tankar om huruvida vi tänkt igenom detta tillräckligt. Jag förstod det på dig som attt du länge velat mellan barn eller inte - för oss var det mer en fråga om NÄR, men jag har ändå storgråtit några gånger de senaste veckorna och känt att vi borde väntat med barn tills vi kommit hem och att jag tagit mig vatten över huvudet, särskilt sådana dagar när min man kommit hem runt 19-21 och lämnade hemmet 08.30... Har förklarat för honom att han måste också bidra med något och det är att se till att bli en morgonmänniska så att han kommer hem INNAN bebisen ska gå och lägga sig.

Vi skulle ju ha ett jämställt föräldraskap så det var ju jävligt korkat att planera att föda barn i USA då liksom... Vi fattade ju redan innan jag blev gravid hur det skulle bli men det är ju först nu när det närmar sig som jag inte alls tycker det känns så jäkla nice att få barn i Kalifooornien. Förstår ju att det är hormoner också som spökar, så jag försöker sänka förväntningarna till en rimlig nivå och klappar mig själv på axeln för minsta lilla jag åstadkommer nu, så känns det lite bättre .

Jag har också vaccinerat mig för några veckor sedan. Inga biverkningar alls. Min man har också vaccinerat sig; de rekommenderar det för partnern här.

Var på besök på kliniken idag. Allt var normalt. Min GBS-infektion hade inte blivit värre så det känns bra, men jag kommer troligen ändå få antibiotikadropp vid förlossningen. Hon mätte faktiskt SF-måttet idag och det var normalt men hon sa inte vad måttet var och jag frågade inte heller. Så länge det är normalt så bryr jag mig inte om att hålla reda på det, men i Sverige verkar alla gravida själva jämföra och ha sig med sina SF-mått och bebisens hjärtslag? Kan någon förklara nyttan med det - jag tänker liksom att är det normalt så räcker det för mig

Okej, jag väljer att lita på den vård jag får. I USA borde de dessutom vara väldigt försiktiga med allt de gör i sjukvården pga risken att bli stämda, så jag litar på att detta är säkert. Tänker du inte ge ditt barn övriga vaccinationer sedan heller, eller vad är skillnaden?

Okej det visste jag inte att det är nya vaccin mot influensan, men jag känner mig inte orolig för det. Vad skulle biverkningarna kunna bli menar du?

Ja jag blev väldigt lättad att GBS:en inte blivit värre och att blodtryck, urinprov, SF- mått och bebisens hjärtslag var normala. So far so good, jag mår lika bra som tidigare rent fysiskt (det psykiska är som sagt lite från dag till dag...). Och själv, mår du fortfarande bra fysiskt också? PS jag hade också blivit asförbannad för det med besöket hos din kompis, hatar när man inte kan planera. Hoppas de fick sig en tankeställare.

På söndag ska vi gå på vår första få barn-information, ska bli intressant!

Haha magen nere vid knäna . Jag brukar gå och hålla om nere vid slutet av magen när jag går för jag tycker den börjar bli lite tung och "skvalpig" och får sammandragningar som gör ont om jag går snabbt - jag löser det med att vara ute i god tid, har gått hyfsat hittills. Känner inget behov av sådant där bälte. Får heller aldrig sammandragningar vid vila.

Nej jag måste säga att jag är lyckligt lottad peppar peppar, och ja vi har ju det bra jämfört med många andra länder. Jag läste om det här med att stanna upp och tänka till en gång varje dag om tre saker som gått/går bra just nu eller som man i allmänhet är tacksam över, och det har jag börjat med sedan jag bröt ihop senast. Tycker det hjälper mig att få lugn i den här situationen. Vissa skriver dagbok, jag tycker det räcker att reflektera en stund vid läggdags så somnar jag oftast gott sedan. Kan rekommendera det - det låter lite töntigt men det känns bra faktiskt.