mirakelspektakel skrev 2015-11-23 10:09:49 följande:
Åh gumman, jag har själv flyttat två gånger själv till nya länder. Det är skit jobbigt de första månaderna, speciellt om du inte har någon naturlig anknytning att träffa människor på. Det är lite som en flaskhals, det svåra är att hitta en person man kan umgås med, när man väl gjort det så brukar man lära känna två personer till genom den första och sen två personer till genom varje ny person man lär känna.
Det blev säkert bara nåt fel med numret. Jag har ingen aning om vad alla andra kvinnor har för sig om dagarna, men jag misstänker att en del jobbar och andra är hemma och då fördriver sin tid med antingen shopping, träning eller typ hänger på nåt fik? Vad jag vet generellt om amerikaner är att de ska vara lätta att lära känna ytligt men svårare att bli vän med. Tvärtemot oss svenskar med andra ord. Så mitt råd är att börja prata med alla du träffar och se till att hänga på de ställena kvinnor i din ålder i typ samma situation hänger. Kanske är någon lekpark ett bra ställe att sitta och plugga på?
Tack, det känns bättre idag. Jag hittade henne på Facebook så om jag inte hör något inom någon dag så skickar jag ett meddelande. Ja precis det jobbiga är ju att min man har ju kollegor så han umgås ju lite med några av dem på jobbet och efter jobbet så han träffar ju folk, men det har inte varit så många sammanhang där det passat att jag följer med, men nu är vi inbjudna på två Thanksgivingfiranden så där kanske är någon trevlig.
Jag har som sagt en ickegravid granne som jag träffar ibland men hon jobbar heltid så det blir ju inte så ofta. Träffar folk två gånger/vecka när jag går på en språkkurs respektive en kör med andra medföljande och det är roligt och trevligt, men det konstiga är att alla de kvinnorna är 50+ så det känns inte som något umgänge för mig tyvärr. Lekparker har jag tänkt på men jag är alldeles för svensk för att ta kontakt med folk där när jag inte ens har något barn än. Tycker det känns jättekonstigt. Alla andras barn där är ju "stora" och jag vill ju träffa andra gravida att utbyta erfarenheter med. Jag hoppas att jag får kontakt med de här två från föräldragruppen, annars får jag börja på gravidyoga och se om jag hittar någon där. Hoppas att det blir bättre när barnet kommit för då finns det organiserade mammaträffar för bebisar 0-6 mån resp 6-12 mån en gång i veckan där vi gick på föräldrautbildningen så där borde jag ju träffa folk sedan. Jag känner mig bara lite chockad för att jag dels som sagt trodde att det skulle vara lättare att träffa folk, och dels att jag inte förstod när vi planerade graviditeten hur hormonell och ledsen man kan bli och att flera stora livsförändringar samtidigt (bli gravid, sluta jobba, flytta till annat land) faktiskt kan kännas jobbigt. Vi var nog lite naiva när det gällde det.