BF Januari 2016 :)

Jag kommer inte göra något TUL och har inte fått någon viktuppskattning utan min BM har bara sagt att SF-måttet var normalt, så jag vet inte vad jag ska tro om det. Jag hoppas på en lång bebis iaf men han behöver inte vara stor. Jag vägde strax under 3 kg och var 51 cm lång. Vi har både långa och korta i våra respektive släkter men vi hoppas att vår son får de långa generna .

Jag förstår att det är en omställning nu att ha fått reda på att det är en pojke, men måste säga att jag faktiskt gillar både Leonard och Leopold, med Leo som smeknamn. Stella. Är väl sådär . På vår lista hade vi Oscar, Benjamin, Samuel, Carl, Adrian, Jonathan och Edward. Sonen blir ju amerikansk medborgare också så vi ville ha något neutralt.

Och Theodor, med smeknamn Theo gillade vi jättemycket men det passar tyvärr inte med vårt efternamn.

Stellan (med n) är väl sådär, skulle det förstås stå.

Jag kan säga att det låter jätteduktigt med julpyssel etc men själv kommer vi ta det rätt lugnt med sådant den här julen. Har ju inga befintliga barn som blir lidande av uteblivet julstök. Vi har ju hört så mycket om det här med Black Friday Sale här i USA så vi gav oss ut igår för att kolla läget, dock inte i ottan för vi hade inget större behov av något specifikt så vi ville inte trängas med galningarna som campar utanför affärerna . Vi orkade gå i EN affär för trots att jag gick i normal promenadtakt inne i afffären fick jag plötsligt strålande smärta från underlivet upp i magen, jätteont gjorde det. Försvann när jag satte mig ner men kom tillbaka ett antal gånger när jag rörde mig... Så det var ju bara att göra klart inköpen i den affären och sedan gå hem och vila.

Blev dock SÅ nöjd för jag köpte en superbekväm grå gravidklänning, en mönstrad kjol som passar nu men som inte är gravidkjol så om jag vill kan jag sy in den senare (köpte större storlek), en gosig stor kofta och ÄNTLIGEN en stor weekendbag som jag kan ha till BB. Känns som en stor lättnad att ha köpt den så jag kan börja packa snart .

Vi har fortfarande inte köpt spjälsäng så det måste vi hitta någonstans. Jag har gärna haft bebisen i sängen men vi har bara 160-säng och jag vet inte om bebisen får plats. Känns som ett dyrare projekt att köpa större säng än att köpa en spjälsäng. Vi fick den här sängen gratis nämligen och vill köpa så lite som möjligt här i USA för vi kommer ju inte ta det med oss tillbaka.

Hur ska ni andra göra, ha bebisen i er säng eller i spjälsäng?

Ja alltså vi har ju också tänkt ha spjälsängen kloss intill vår egen säng, jag har inte tänkt gå upp för att hämta bebisen. Smart det där med om man kan fästa spjälsängen i sängen på något sätt, men måste spjälsängen stå intill väggen då? För vi har vår säng mitt i rummet och det går inte att få plats på andra hållet. Vi har också tänkt ha babynest men har inte hittat något här, så det får bli om min svärmor kan göra ett och skicka hit innan bebisen föds.

Jag har svårt att tänka mig att jag går ut på mellandagsrean - jag vill nog mest vila då för att försöka undvika att förlossningen sätter igång före årsskiftet.

Okej ja vi skulle ju kunna flytta hela sängen så att spjälsängen hamnar ända in vid väggen men är lite rädd att spjälsängen gör märke på väggen (vi bor ju i hyresrätt och de verkar rätt hårda med sådant).

Tack för alla tips, vi får titta på hur det blir mest praktiskt att göra! Kanske inte blir för trångt att sova två vuxna plus bebis i babynest i en 160-säng, men vi vill nog köpa en spjälsäng också ändå . Måste hitta lägre ben till vår säng också för den är superhög tycker jag - det är 80 cm från bäddmadrassen ner till golvet och det känns ju inte så lämpligt, men vi vill köpa spjälsängen först och anpassa benen efter madrasshöjden på spjälsängen.

Haha, jag gick in i tråden och detta var det första inlägget jag läste, så jag bläddrade tillbaka för jag tänkte att det handlade om att vi skulle berätta om hur vi reagerade då i april/maj när vi fick veta att vi var gravida... Och så hade du den tanken NU! Skrattade så gott åt detta Va roligt att ni äntligen lyckades efter så lång tid!

Själv glömmer jag också ibland att jag är gravid, sedan får jag bråttom och då hugger det i magen direkt när jag försöker gå snabbt... Men överlag mår jag bra, inte sååå mycket flodhäst ännu .

Jag vet ju inget om hur nära vänskap ni har men det är ju oerhört vanligt att folk inte vill berätta om att de försöker få barn men inte lyckas. Därför säger många att det inte passar just nu, eller kanske skyller på att den andra inte vill, för de kanske skäms eller tycker att andra inte har med att göra att de har fertilitetsproblem. Jag har en sådan vän, hon fyller 40 snart och de pratade om barn självmant redan inför sitt bröllop för tre-fyra år sedan för att förklara varför de gifte sig så snabbt och flyttade till Sverige (de bodde tidigare här i USA). Tror du att de har några barn idag eller pratar om barn numera? Nej. Jag tror att de försöker men att det inte går och om hon inte själv tar upp det tänker jag inte fråga. De KAN ju ha ändrat sig i barnfrågan men hon var eld och lågor över det inför sitt bröllop...

Så jag tycker inte att man ska förutsätta att folk talar sanning när de säger att de "vill ha barn men inte just nu" och tänka att de är naiva som väntar. Vissa talar sanning och är kanske naiva, andra vill inte ha barn men orkar inte stå för det eftersom vissa kommer tjata för att de ska ändra sig (för barn är det bästa som hääänt), och vissa försöker men lyckas inte. Jag tar aldrig upp barnfrågan själv med mina barnlösa vänner för jag har lärt mig att det är ofint att fråga, och man kan aldrig lita på att folk säger som det är för det är en alldeles för känslig fråga för många.

Känner igen mig i att man inte vill berätta hur lätt man haft det. Själv blev jag gravid på första försöket och rätt chockad över det eftersom jag hört/läst om så många som har svårt att bli gravida/få behålla barnet, så jag har inte berättat om vårt "flyt" för vänner för man vet aldrig vem som försöker och kanske tycker att det är ett slag i ansiktet att någon annan lyckas på första försöket. Vi berättade dock för våra föräldrar att vi lyckades på första försöket, för de hade kanske undrat lite eftersom vi redan varit gifta i tre år när jag blev gravid. Alla är jätteglada nu men ingen har sagt ett enda ljud om barnfrågan under de sju år vi varit tillsammans.