BF Januari 2016 :)

Tack, precis så känns det. Jag förstod inte i förväg hur utsatt jag skulle känna mig. Min man är största optimisten på jorden också så han känner sig väldigt tafatt i att jag upplever detta som så jobbigt för han är typ aldrig ledsen. Det som försvårat extra mycket för mig är att jag ju inte har några kollegor men heller inte är ledig eftersom jag pluggar heltid på distans, så det är något slags konstigt mellanläge där jag faktiskt inte haft så myclet ledig tid för att hitta vänner som jag trodde. Men jag hoppas hoppas hoppas hitta folk när jag väl fått sonen för då ska jag "bara" vara föräldraledig. Men det ÄR svårt att hitta vänner, hade nog haft liknande som du om jag flyttat inom Sverige också. Går du på någon gravidgrupp/föräldragrupp? Där tänker jag mig att du kan hitta nya vänner. Eller starta en tråd här på fl och efterlys andra som ska vara föräldralediga i samma område som du, så hade jag gjort om jag varit i Sverige .

Åh va skönt att allt såg bra ut! Vilken överraskning med könet - vi väntar också en son

Tack alla som skrivit till mig, så snälla ni är. Jag känner mig inte alls särskilt tuff eller modig just nu utan snarare att det kanske var en dålig idé alltihop med flytten, men det känns nog bättre när bebisen har kommit och det gått några veckor så man kan börja ge sig ut på mammagrupp etc. Jag har i alla fall gjort klart för min man att jag anser att jag har gjort en STOR uppoffring för att främja hans karriär och att jag förväntar mig att få ordentlig cred för det och att han ska ställa upp för mig i motsvarande omfattning i framtiden. Han förstår ju men har som sagt jättesvårt att hantera mina känslor för vi har alltid haft det så "lätt" både i relationen och var för sig, så han har inte behövt handskas så mycket med sådant som varit jobbigt.

Nu har jag skypat med min bästis, hon väntar på besked om ledighet men troligen kommer hon den 23/12 och stannar till nyårsdagen. Vågar inte riktigt jubla förrän jag vet säkert att hon kommer, men det känns bättre nu. Längtar så efter henne .

Amalie: vi kommer eventuellt göra något liknande om vi bestämmer oss för (och isåfall lyckas med) att få ett barn till medan vi är här. Då börjar jag jobba kanske 50% när barn nr 2 är 4-7 månader om mina pensionerade svärföräldrar kan ha båda barnen när jag jobbar, och sedan efter ett halvår kommer min man i så fall ta över en-två av svärföräldrarnas dagar och vi alltså jobba ca 50% var. Jag skulle nog tycka (oavsett ett eller två barn) att det vore för tufft att börja jobba heltid direkt när vi kommer hem efter att inte ha jobbat på flera år, och min man måste jobba ett halvår efter att vi kommer hem för att få en ny SGI (hans blir nollad) så därav att vi i så fall skulle använda oss av svärföräldrarna för att inte behöva förlora så mkt i inkomst.

Min SGI blir ev också nollad så då vet jag inte riktigt hur vi gör. Men klart är att vi inte kommer ta hänsyn till vad andra kommer tycka - om jag är ASTRÖTT på att gå hemma med barn och längtar efter vuxen arbetskontakt kommer vi troligen fråga svärföräldrarna om hjälp. De har sagt att de gärna passar det här barnet men vet inte om de skulle tycka att det vore för mycket med två små barn.

Usch, det låter jobbigt som du har det! Å ena sidan får du försöka tänka att han inte menar det personligt mot dig och den här bebisen utan att han tycker nog det är helt logiskt att känna att "det gick ju bra de två första gångerna" men å andra sidan måste han ju förstå att hans ex förlossningar har ju faktiskt INGET med dig att göra och det är alltså inget stöd för dig att han tycker att han gjort det tidigare. För dig är allt nytt, klart du ska förvänta dig att han ska vara lika delaktig som du.

Jag vet att det är vanligt att pappor inte "känner något" och inte engagerar sig förrän barnet är ute och jag förstår att det är skillnad i och med att det är kvinnan som är gravid, men jag tycker inte det är okej för det faktiskt utan de får väl göra sitt bästa för att bli delaktiga. Jag tycker åtminstone att pappan ska följa med på de besök som mamman tycker att hon vill ha honom med på. Min man har varit med på ultraljuden (vi har gjort fyra stycken) samt föräldrautbildningen och en informationsträff på sjukhuset. På vanliga klinikbesök tycker jag inte han behöver vara med men första gången vi var på den amerikanska kliniken var han med så att han skulle kunna bilda sig en uppfattning om det.

Prata med honom igen tycker jag och förklara utifrån DIG och vad DU behöver. Jag är själv så överrumplad över alla hormoner så vi har pratat mycket för jag känner mig väldigt utsatt i detta.

Såg att det diskuteras hur länge man tänkt stanna efter förlossningen och jag måste fråga varför pappor inte får stanna över natten i Sverige? Vi var på information på sjukhuset igår och här är det helt självklart att partnern sover över i samma rum med mamman och barnet. Alla som föder vaginalt får stanna två nätter, efter kejsarsnitt fyra nätter.

En sak vi inte alls har tänkt på är att vi tydligen måste bestämma nu snarast vilken barnläkare vi ska ha till barnet för hen ska komma och kolla barnet på sjukhuset innan man åker hem. Man ska förregistrera sig på sjukhuset här senast fyra veckor innan BF så senast 11/12 måste vi ha hittat barnläkare och fyllt i de papprena. Gör man så i Sverige också? När är första besöket på BVC med barnet efter hemkomst? Jag tycker det låter som att man går på kontroller här i USA hela tiden och jag känner bara att det låter jobbigt att behöva ta sig hemifrån för det när man precis kommit hem med bebisen.

Börjar ni andra också känna att bebisens storlek påverkar andningen? Idag har jag mest suttit ned framför datorn så jag har ibte ansträngt mig, men ändå känt mig lite illamående och haft svårt att andas samt att det är en dov smärta i magen runt navelområdet. Jag är i v 34.

Smärta är kanske lite överdrivet, men obehag kring navelområdet i alla fall.

Kan vara så, jag vet inte riktigt hur han ligger faktiskt.

Hur långt innan är det vanligt att första barnet fixerar sig? Dvs om han är fixerad redan nu, är det då en indikation på att han kommer födas för tidigt eller är det normalt? Jag tycker ju att det är långt kvar.

Ja min bebis lever rövare mer och mer känns det som men tidigare har jag bara haft obehag när jag gått snabbt så jag har fått lugna ned mig. Lite jobbigt om jag ska känna mig obekväm med magen hela tiden när jag sitter fr.o.m. nu för jag har en salstenta och sex inlämningar kvar (tror dock inte jag kommer hinna göra de två sista).

Så duktigt med adventspyntandet! Våra fönsterbrädor är så små och persiennerna är sådana där breda som hänger ner på tvären längs fönsterbrädorna om man inte vill ha det helt fördraget eller med full insyn, så vi kommer inte kunna ha något adventspynt även om jag blev sugen när jag såg adventsljusstakar på Ikea. Vi tänkte klä vår plastgran så fort det blir december så vi hinner få lite julstämning