Junibebisar 2016

Hej alla nygravida!

Jag har följt gruppen här i ett par veckor nu och känner mig redo för mitt första inlägg.

Idag gick jag in i vecka 7 (6+0) med mitt och sambons andra barn. Bf är enligt mina uträkningar 18/6. Vi har en dotter som är född i januari 2014 och vi hoppas att allt går bra nu så hon får bli storasyster till sommaren :)

Jag är precis som många av er andra här sjukt nojjig över mf och ma. Analyserar min kropp hela tiden. Mitt enda konstanta symtom är ömma bröst. Ibland spänner det i brösten och gör lite ont i magen. Som en väldigt lätt mensvärk.

Min förra graviditet mådde jag väldigt bra i så det är väl inte så konstigt om det inte känns så mycket nu heller. Hoppas vi kan stötta varandra igenom denna för många jobbiga första tid. Det ska bli roligt att följa er allihopa :)

Härligt med fler gravida lärare i vecka sju! Här är en till, gymnasielärare i svenska, tyska och spanska. :) Vad skyller ni på när ni är sjuka en dag för t.ex. illamående? Det är så svårt just i detta yrke när man måste förhålla sig till chefen, 40 kollegor och i mitt fall, 150 elever med skarpa blickar

Grymt med stora familjer! <3

Jag går in i vecka 8 imorgon och mår ok,har grymt ont i brösten,svullen orolig (hård) mage och blir illamående morgon och lunch om jag är hungrig.
Skall på VUL på onsdag och hoppas att vi får se ett starkt pickande hjärta då.
Har en son som är 4.5 år(hinner bli 5 innan bebisen kommer). Min största önskan är att ge honom ett syskon så jag hoppas verkligen detta går vägen.
Jag förstår att alla är nojiga över MF men nu tycker jag vi peppar varandra och bara pratar om positiva saker istället :) tjejer,vi väntar barn!!!

Tycker också alla bara tänker på MF...

Rubriken borde bytas till "vi som bara tänker/grubblar/andas mf-tankar".

Måste vara en av de deppigaste trådarna på fl.

Nej jag tycker inte att man skall förneka sin oroa men alla är olika mycket oroliga och många gånger tror jag att man skrämmer upp varandra.
Jag trodde att denna tråden skulle handla om annat än MF. I så fall väljer att kliva ur ett par veckor för jag mår inte bra över att läsa om allas noja eftersom jag själv är orolig.
Jag menar mer att man kan försöka peppa varandra istället. Det är trots allt 80% av alla gravida som sedan föder barn så chansen är rätt stor att man inte får MF.
Jag har själv ett barn och ett missfall i v 13 bakom mig...

Tänkte också det. Struntar nog i att läsa/skriva här ett tag.

Ger mig liksom ingenting.

Trodde också annat i början, att man skulle diskutera typ mammadrömmar, hur man har planerat sin lediga tid, ska större barnen vara hemma, hur mkt/hur ofta, ska ni ta reda på kön, hur har ni tänkt er förlossningen o.s.v

Men nä. "Oj, nu kände jag växtvärk i livmodern. Är det första tecknet på mf?"