Junibebisar 2016
Välkomna till nya tråden för oss som väntar barn mer BF under juni månad 2016!
BF/infolista nedan;
6/6 WielkiP (24 år, Skövde, tredje barnet)
Välkomna till nya tråden för oss som väntar barn mer BF under juni månad 2016!
BF/infolista nedan;
6/6 WielkiP (24 år, Skövde, tredje barnet)
Jag har också fått flera mindre blödningar och är dessutom ganska förstoppad till och från. Igår fick jag en väldigt vattning brun flytning/blödning och blev orolig att det läckte fostervatten. Åkte in till akuten men de ville inte undersöka mej eftersom jag inte blödde mycket. De trodde det var UVI men det var det inte heller. Har ganska ont i både mage och ryggslut och kan inte slappna av trots att jag såg hjärtslag i v 11 och är i v 15 nu. De tror att det är moderkakan som växer men det vore skönt att faktiskt veta att allt är okej. Har du haft ont också?
Fick en liten liten strimma blod igår men är inte orolig, är väldig skör och öm i underlivet just nu. Ser fram att få sluta med progesteronet om 1 vecka får ju knappt in dom längre känns som man är supertrång där nere eller så är ma n toksvullen så det upplevs trångt får ju knappt in vagiatorn så den rev väl upp lite men var inte orolig då det var pyttelite och det kändes som jag rispa mig av misstag.
Fick en liten liten strimma blod igår men är inte orolig, är väldig skör och öm i underlivet just nu. Ser fram att få sluta med progesteronet om 1 vecka får ju knappt in dom längre känns som man är supertrång där nere eller så är ma n toksvullen så det upplevs trångt får ju knappt in vagiatorn så den rev väl upp lite men var inte orolig då det var pyttelite och det kändes som jag rispa mig av misstag.
[quote=76086775][quote-nick]gr0 skrev 2015-12-06 15:28:53 följande:[/quote-nick]
Tidigare när jag fått blödningar har jag ändå kunnat se en orsak till det med förstoppning eller nåt annat. Men igår kom det mer som utan orsak och just att det var så mycket vätska dessutom. Men hade det varit fostervatten hade ett missfall satt igång rätt omgående sa de på akuten.
Jag är så sjukt trött hela tiden med, mer trött än jag var tidigare i grav. Det borde ju ha gått över nu i andra trimestern. Men allt är ju så "normalt" och "individuellt", jag måste bara övertyga min hjärna om det med. :)
[/
Det är säkert ingen fara.
Här är allt kaos. Storbråk med min sambo och jag har gjort slut, står inte ut med honom i mitt liv just nu.
Har också haft lite brunaktiga flytningar med tror att det kan bero på sköra slemhinnor, märkte att speciellt efter VUL-et kom det rätt mycket och sen har det blivit bra. Försöker att inte oroa mig alltför mycket, men har ändå en positiv känsla av att det kommer att gå bra denna gång.
[quote=76086775][quote-nick]gr0 skrev 2015-12-06 15:28:53 följande:[/quote-nick]
Det är säkert ingen fara.
Här är allt kaos. Storbråk med min sambo och jag har gjort slut, står inte ut med honom i mitt liv just nu.
[quote=76086002][quote-nick]frucgsvensson skrev 2015-12-06 11:28:28 följande:[/quote-nick]
Ja, alltså jag har sovit i 9 timmar totalt på hela helgen. Dessutom jobbar jag på dagarna.. Jag vet inte hur jag ska orka!?
Skönt att vara sjukskriven och slippa tänkte på att du måste upp och jobba en hel dag..
[/
Stackare men du kan inte vila på dagtid dom dagar du är ledig? Jag har sovit totalt 3-4 timmar sen kl 22 igår och gick upp 07.50 igen och då sovit sen ca 05. Fattar inte varför kroppen vill ju sova men kan inte.
Sedan när jag välsover så känns det oftast som jag ligger och har en dialog med mig själv som har med mammarollen, bebis graviditet att göra eller sådrömmer jag så jädra mycket om typ min barndom och sånt. Håller på och blir knäpp, detta måste ju definitivt ha med graviditeten att göra. Börjar nästan hata att gå och lägga mig nu på kvällarna nu för då vet jag ytterligare en nästintill sömnlös natt.
Jag skriver på en platta så qoute försvinner går inte att göra något åt det tyvärr.
Tog tillbaks sambon igår kväll men känner fortfarande att jag inte orkar ha någon relation med någon och allra minst med honom, han går mig på nerverna och jag vet inte varför. Känns som jag håller på och bryter ihop och bli deprimerad pga att jag inte får sova och ensambo som fan inte tar in nåt i skallen, han tror det men inte känslomässigt. Nästan säker på att han har någon neuropsykiatrisk diagnos. Han gör allt i sista stund planering förberedelse finns inte i hans värld och jag är kontrollfreak nr 1. Hantycker detta med föräldraskap det löser sig det kanman inte läsa planera prata om det är go with the flow han pratar aldrig om bebis. Känns som han allvarligt bara satte på mig oskyddat gjort sin grej som gjort mig gravid och nu inte behöver göra något mer. Vet inte vad ska göra, känns inte rätt att barnet ska växa upp vare sig utan pappa eller i en relation där det bara bråkas. Vi sover inte ens ihop, svarar inte på mina frågor, begriper inte frågansom jag ställer till honom som varför ska vi hålla ihop när jag bara känner att det inte kommer bli bra mellan oss, det känns som du är en oansvarig tonåring som jag ska försörja. Du lever som det passar dig och inser inte att vi har fan ett barn om ett halvår. Ska jag uppfostra det själv och du vara storebror eller pappa. Jag tror intehan kommer ta något ansvar alls, jag kommer få ta rubbet och jag vet inte hur jag ska klara av det när jag inte får sova mer än 30-60 ytlig sömn per natt. Jag håller på och bryter ihop.
Förlåt för svammel och konstig text men sovit bara 4 timmar på en hel helg och ett psykiskt vrak just nu som har bara fly från allt. Slänga ut sambons grejer och leva sjäkv i en hydda i skogen och få tyst på allt.
Förlåt men inget ont menat nu men hade ni ett bra förhållande innan ni skaffade barn? Förstår inte riktigt de som skaffar barn när förhållandent inte är bra
Jag skriver på en platta så qoute försvinner går inte att göra något åt det tyvärr.
Tog tillbaks sambon igår kväll men känner fortfarande att jag inte orkar ha någon relation med någon och allra minst med honom, han går mig på nerverna och jag vet inte varför. Känns som jag håller på och bryter ihop och bli deprimerad pga att jag inte får sova och ensambo som fan inte tar in nåt i skallen, han tror det men inte känslomässigt. Nästan säker på att han har någon neuropsykiatrisk diagnos. Han gör allt i sista stund planering förberedelse finns inte i hans värld och jag är kontrollfreak nr 1. Hantycker detta med föräldraskap det löser sig det kanman inte läsa planera prata om det är go with the flow han pratar aldrig om bebis. Känns som han allvarligt bara satte på mig oskyddat gjort sin grej som gjort mig gravid och nu inte behöver göra något mer. Vet inte vad ska göra, känns inte rätt att barnet ska växa upp vare sig utan pappa eller i en relation där det bara bråkas. Vi sover inte ens ihop, svarar inte på mina frågor, begriper inte frågansom jag ställer till honom som varför ska vi hålla ihop när jag bara känner att det inte kommer bli bra mellan oss, det känns som du är en oansvarig tonåring som jag ska försörja. Du lever som det passar dig och inser inte att vi har fan ett barn om ett halvår. Ska jag uppfostra det själv och du vara storebror eller pappa. Jag tror intehan kommer ta något ansvar alls, jag kommer få ta rubbet och jag vet inte hur jag ska klara av det när jag inte får sova mer än 30-60 ytlig sömn per natt. Jag håller på och bryter ihop.