BF Augusti 2016

Har läst att det kan ta flera månader innan en del får amningen att funka helt. Har också hört om de som delammat/ pumpat första tiden och sen kunnat helamma. Jag tror att det som spelar störst roll är hur din bebis och du är. Alltså, varför amningen inte funkar för just er. Hur viktigt är det för dig att kunna helamma? Är det värt frustrationen? Tårar? Uppgivenhet? Och att trots din ansträngning kanske det inte funkar ändå? Kommer din bebis nånsin lära sig ta bröstet på rätt sätt? Kan det vara bättre för henne och er relation att mata på något annat sätt?

När det gäller amning hjälper det tyvärr inte hur mycket man än vill och hur "rätt" man än gör. Ni är två om det, bebisen är ju också en person med egen vilja och hon kanske inte alls håller med dig om hur ni ska göra.

Jag hade en traumatisk upplevelse av den första tiden med min stora pga amningen. Jag skulle bara ha accepterat omständigheterna och ge upp att nånsin helamma henne. Nu säger jag inte att du ska ge upp, men jag vet att det inte alltid är värt att kämpa med det.

Min lilla helammar jag nu, men hade det inte gått hade jag kört ersättning utan problem.

Lycka till!

Jag är ute varje dag med min lilla sen hon var fyra veckor. Min stora skulle få spelet annars. Men vi undviker köpcentrum och platser inomhus med mycket folk, speciellt barn, tills hon inte är spädis längre. För säkerhets skull plus att jag inte skulle orka sjuk spädis och storasyster själv.

Min lilla somnar bara i sjal eller om jag ammar. Hon kan ligga max 1,5 timme i redet själv och det är sällan att det går på dagen. Men hon sover bra bredvid mig på nätterna så jag klagar inte :)

Säger inte att det riskfritt att samsova, så ni inte missförstår. Men jag samsov med min första och gör det nu med min lilla. Och då menar jag ligga precis bredvid utan rede. Jag försöker hålla mig vaken när jag liggammar så hon inte ska få ligga och snutta obegränsat, men oftast somnar jag. Vi sover riktigt gott båda två och varken rapar eller byter blöja på natten. När jag ska byta bröst reser jag mig och flyttar henne till andra sidan och lägger mig igen. I med bröstet och sova vidare. Jag har nollkoll på hur ofta eller hur länge jag ammar på natten :P

Det här funkar iaf superbra för oss. Men så dricker jag aldrig alkohol, vi har "korven" som vägg mot min mans del av sängen, hon har egen filt och jag vet att jag inte rör mig nåt i sömnen med henne bredvid.

Enda nackdelen som jag kan komma på är att hon har svårt att somna utan bröstet på dagen. Och hon gillar inte att sova helt själv i sitt rede om jag inte ligger bredvid. Men för mig är nattsömnen viktigare och jag kan ju ta henne i sjalen på dagen om hon verkligen inte vill ligga själv :)

Här har inte mitt bvc nån föräldragrupp :( Tror att jag ska byta faktiskt. Går på öppen förskola på en annan bvc och den är mycket större och personalen verkar mycket roligare.

Moen, jag kör sånna pipetter (tror jag det heter) med sterilt koksaltvatten i båda näsborrarna (delar en i båda) och sen nässugen. Men man ska inte använda nässugen för ofta. Det irriterar slemhinnorna i näsan.

När min stora var nån månad gammal var hon så som du beskriver. Jag vågad inte låta henne sova liggandes så jag sov med henne i famnen så hon kunde vara i ett mer upprätt läge.

Och försök ha henne mer upprätt när hon ska amma. Typ att du lutar dig lite framåt och har henne mer med huvudet upp än åt sidan (om du hajar). Fast beror ju lite på kroppsform hur du kan sitta.

Lycka till och hoppas att hon kryar på sig snart! <3

Just det, nu när Kela skrev om bröstmjölk så kom jag på att jag har hört om de som spolar näsan med det också. Vet inte hur de gör dock.

Min stora hatade nässugen också.

Har gjort en gång på lillan och hon var coollugn och såg mest lättad ut för att jag fick ut snorkråkorna :P

Och kanske är man hönsmamma. Eller så vet man att om man inte sover sittandes med bebisen i famnen så får man ett helvete med en övertrött, gallskrikande bebis ;)

Har också barn med stort behov för närhet. Lillan skulle helst sitta fast i bröstet dygnet runt om hon fick bestämma och min stora måste få vara i famnen/sitta i knät/kramas med jämna mellanrum för att må bra. Det är ju galet mysigt, men slitsamt.

Känner med dig!

När stora var 2,5 månad åkte vi 40 mil för dop i mina hemtrakter. Resan brukar ta 5 timmar, det tog 11 timmar för oss pga alla stopp för att lugna och trösta. Tillslut fick vi bara köra på, trots gallskrik. Hon var helt slut och satt bara apatiskt i babyskyddet när vi kom fram. Kan säga att det inte blir några längre bilturer med lillan. Har faktiskt inte åkt bil alls än.

Åh, om jag inte hade haft stora tjejen hemma hela dagarna hade jag absolut gosat och njutit typ hela tiden :P Nu består amningsstunderna mest av att skydda lillan från storasyster.

Men oj Nmg! Jag tycker att mina har haft mycket hår när de föddes, men det där är ju galet :P Typ dubbelt så långt som på min lilla och hon är sju veckor nu.

Min lilla har aldrig trivts hos pappa. Tror att det beror på att han inte var med på BB och att jag typ konstant ammade första veckorna för att få igång mjölken. Nu kan han prata med henne när hon ligger själv typ 5 min, men sen blir hon ledsen. Och han kan inte bära henne utan att hon blir ledsen. Vi låter henne bestämma så jag gör allt med henne just nu. Enklast så, även om min man gärna hade velat att hon var trygg med honom också.

Haha Mulan, äta ifred har jag inte gjort på 15 månader ;)

Man skrattar åt sånna där listor över hur småbarnsföräldrar har det, men det mesta stämmer ju! Aldrig gå på toa ifred, äta ifred, fläckar på alla kläder, minne som en guldfisk osv.

Åh Kela, krya på dig! Tänk den dagen när man kan få ta det lugnt och ha tid att tycka lite synd om sig själv när man är sjuk..

Tycker också det är dumt med uppdelningen av föräldradagarna. Jämställdhet my ass liksom.. Jag håller på individualism och att alla borde få välja själva.

Nmg, min stora bajsade mörkgrönt när hon åt ersättning så det är säkert helt normalt för er också. Och hon bajsade en gång i veckan i början.

Hazel grace, hade kunnat vara jag som skrev det om hur pappan ska trösta bebis. Min man är hopplös. Han kan sitta med lillan i famnen i soffan, helt still och hon gallskriker. Och så tycker han att "nä, hon skriker bara när hon är hos mig". Hallå?! Gör nåt liksom.. Håll henne annorlunda, prata med henne, gå med henne, whatever, men sitt inte bara där och konstatera att hon inte trivs hos dig!