BF December 2016

Samma här! Eftermiddag/kväll är värst!

Imorgon ska jag på inskrivning hos BM! Vad görs på första besöket nu då?

Bara prat eller prat och blodprov?

Ingen gynundersökning väl? :-O

Bara prat, om tidigare graviditeter, frågor.
Blodprov, urinprov.

Visar en bild på magen vecka 11 (10+0)

Min bm sa att hormonerna jobbar mest på eftermiddag o kväll, låter lite lustigt men det verkar ju stämma.

Ja blodprov o kanske kissprov, minns inte. Blodtryck o lite sånt. Jag tror att jag ska passa på att göra cellprovet samtidigt, över 3 år sen. Känns läskigt som gravid men bm säger att det är helt ofarligt.

Visst var det väl någon här som gjorde cellprov vid inskrivningen eller liknande? Blödde du/ni något efteråt?

Var det någon här som har ett lite äldre barn sen innan?

Min tjej fyllde 6 år i mars, så det kommer ju nästan skilja 7 år på dem.

Sambons dotter är 15, så där blir glappet enormt!

Hade jag vart tillsammans med hennes pappa så hade vi nog skaffat syskon tidigare, men nu blev det inte så.

Nu kommer hon ju inte ha samma "nytta" eller vad man ska säga, av ett syskon, men jag hoppas de kommer nära varandra ändå..

Hon pratar heeela tiden om att hon vill ha syskon och hur hon kommer vara som storasyster, så jag vet ju helt säkert att hon kommer bli glad när vi berättar!

Jag gjorde cellprov i alla fall någon vecka efter inskrivningen :) Jag blödde inte färskt blod men hade lite brunaktiga flytningar tre dagar senare som varade i fyra dagar eller så. Bm hade varnat att det kunde komma en liten blödning men det var obehagligt ändå :/

Jo, tänkte vänta ett tag till med! Funderade på om man skulle göra en hemlig. Men det är ju ingen brådska precis =) 
Jag bor i Helsingborg! 

Hej, har följt gruppen sen i början och vågar nu hoppa med på riktigt. Är 24 år och väntar mitt första barn med bf 18 december, är i skrivande stund i vecka 9+3.

Jag har inte haft så mycket symtom, molvärk och lite illamående bara. Dock så börjar jag oroa mig för graviditetsdepression. Dom värsta dagarna gråter jag från och till hela tiden, jag kan inte känna lycka för graviditeten, vill inte prata om det med min sambo, eller gud förbjud någon annan nära. Jag har alltid velat ha barn och det här var planerat så jag förstår inte varför jag inte kan känna lycka över detta.

Är det någon annan här inne som kan relatera?

Det är nog hormonerna man kan gråta för vadsomhelst som gravid :).
Jag har oroat mig mkt under de två förgående graviditeterna mest ang pengar då sambon var arbetslös. Mycket tankar om hur det skulle gå, skulle vi klara detta hur skulle livet förändras. Jag har oxå alltid drömt om barn men när jag väl blev gravid så var det som att åka berg och dalbana av känslor. Väldigt läskigt skrämmande men även underbart! Det är såå härligt sedan när man får känna bebisen sparka osv. Och livet brukar ordna upp sig man hittar oftast lösningar på saker om man är orolig över sådant. Barnet blir automatiskt viktigast moderskänslorna (hormonerna mm) tar över.
Lite trött snurrigt inlägg kanske får skylla på att jag är gravid ;).

Åh det låter jobbigt. Men tror det är vanligt att känna oro. Jag kan ibland tänka "herregud vad har jag gett mig in på" men så kände jag även ibland förra graviditeten men ju längre tiden gick desto mindre blev rädslorna. Jag tror att när du du gått lite längre och sen när du känner bebisen sparka o röra sig kommer all oro och tvivel försvinna och ersättas med kärlek o längtan efter att få hålla din bebis.