Jag ska strimla kostymbyxorna, färga dem i regnbågens färger och väva en tunika att ha över min korta kjol. Sen ska jag ta skinnjackan över, sätta upp håret i en hästsvans och bege mig till krogen och dansa på bordet så ölglasen far. :)
Men man får vad man betalar för, hellre ett par lite dyrare jeans som håller längre med snygg passform än ett par pösiga ifrån H&M som går sönder efter tredje tvätten..
Jag (tjej, 25 år) tycker att man som 47-åring får klä sig precis hur man vill. Sedan kommer kanske inte alla att tycka att man klär sig fint, men så får det väl vara då.
Dyra märkeskläder = kvalitet. Nja. Jag köpte märkesbyxor (Grant, ordinarie pris 1200), har nu tvättat dom enligt tvättrekommendationer. Då har trådarna i sömmarna dragit så jag har dragit i sömmarna och tackar min lycka att jag inte betalat mer än 200 (butiken skulle upphöra utförsäljning).
PS: Odd Molly borde inte någon klä sig i, tbh.
Dyra märkeskläder = kvalitet. Nja. Jag köpte märkesbyxor (Grant, ordinarie pris 1200), har nu tvättat dom enligt tvättrekommendationer. Då har trådarna i sömmarna dragit så jag har dragit i sömmarna och tackar min lycka att jag inte betalat mer än 200 (butiken skulle upphöra utförsäljning).
Tog toklång tid innan jag hittade rätt - det är en kort, tajt 70-talsmodell i mörkbrunt. Men den passar definitivt inte till allt. Jag gillar att matcha den med pilotbrillor och skinny jeans, eller kjol och Chelseaboots.
Det syns så väl om man inte trivs i kläderna så det enda som är no no är att klä sig på ett sätt som man tror är passande men inte mår bra av.
Personligen anser jag att kläder som visar mer hud än stil inte är snyggt på någon kvinna oavsett ålder men det är förstås en smaksak. Det är inte av moraliska skäl utan bara för att det inte är så intressant att se väl tilltagna urringningar eller superkorta kjolar eftersom alla vet att kvinnan som bär dem har en kropp medan stilen säger mer om henne som person.
Själv föredrar jag det klassiskt tidlösa med enkelt snitt och mjuka feminina material som faller vackert. Det kan framhäva kroppen utan att ta uppmärksamheten från kläderna. Jag gillar att bara mörka tajtare plagg intill kroppen och sedan t.ex. en ljusare sidenblus eller figursydd kavaj över. Det är varken tantigt eller ungdomligt men kvinnligt. Sedan gillar jag personliga attiraljer som smycken med en historia bakom eller en vacker ovanlig sjal.
Ibland kan jag tycka att äldre kvinnor klär sig "fel" i förhållande till sin figur. Det verkar som om en del tror att supertajt eller stora sjok får dem att se smalare ut när de skulle passa bättre i t.ex. en löst sittande blus med en figursydd topp över.
Fast det bästa är ändå att klä sig som man vill och strunta i vad folk tycker.
Precis som man vill, rimligtvis. Samt efter personlighet och sammanhang, så klart.
Själv växlar jag rätt friskt, svarta tajta byxor i kostymmodell, tajt t-shirt, snygg figurnära kofta/kavaj, eller så kör jag ungarnas avlagda, blekta jeans, nån top med en hoodie över, kort vippkjol, vit tisha, jeansjacka och kängor, jag matchar, mixar och trixar lite som jag känner för. Fyller snart 49.
Efter att ha gått ner xx antal kg senaste året och även fått tillbaka en rätt snygg kropp, så ser jag ingen anledning till att dölja den i några slags Cellbes-tält (haha, tack Taquine, du satte ord på det. 
). Jag har snygga ben, snygg rumpa, snygg byst, jag vägrar klä mig i nåt jag inte känner mig bekväm i bara för att jag snart är 50. No way.
Magtröjor är ju inte ens snygga på fjårtisar. Lika lite som Cellbestält är snyggt oavsett ålder. Säckiga leggings är inte heller snyggt oavsett ålder, inte heller blusar med inlagda axelvaddar. Isch, det finns mycket som inte är snyggt oavsett ålder...
Jag blir mest deprimerad när 25-35-åringar styr ut sig i tantklädsel och klipper tantfrilla bara för att de tror att man måste se ut så när man får barn och "blir vuxen". Tragiskt.