Värsta dramat- gift och nykär

Bra frågor. Fattar inte hur man först kan påstå att man lever ihop med en perfekt man och i ett lyckligt förhållande och till på köpet med små barn, och sedan vilja kasta bort allt bara för att man "klickar" med en annan man. Förälskelser är väl trevligt men man behöver varken skiljas eller vara otrogen för det. Men av någon anledning har kvinnor lättare att lämna en bra man än de stolpskott som vi ständigt läser om här...

Mannen verkar vettigare då han erbjuder sig att lämna TS i fred. Men det tycks trigga henne än mer... Fast han bekräftar henne på ett sätt som verkar både inställsamt och manipulerande, alltså i motsats till det han säger.

Jag kortade ner citatet en aning. Den fysiska delen finns där. Men jag har som sagt ett galet bra sexliv, så den kan jag hantera, även om det är jobbigt. Det lät som du hade ett sämre sexliv, kanske svårare att kontrollera för dig? Jag vill inte gå över den gränsen. Klart man kan undvika att vara otrogen även om man känner attraktion, man är ju ingen hund... får ta kalla duschar ibland... med tiden så dämpas känslorna lite, den där elektriska känslan av hennes beröring kommer nog alltid vara jobbig. Så nära, men så förbjudet. Jag tror att det var 4-5 år sedan vi träffades första gången.

Jag har aldrig kysst henne. Jag drar gränsen där, passerar jag den gränsen finnes det nog ingen väg tillbaka... men rätt intim massage i vilorummet på jobbet har hänt några gånger.

Men vi vet hur vi känner för varandra. Jag sökte jobb på samma firma som hon jobbar på en gång... då sa hon: jag vet inte om vi kan fortsätta som bara vänner om jag måste träffa dig varje dag, och smekte min arm försiktigt, samtidigt som hon tittade djupt mina ögon.

Det är klart att man kan låta det stanna vid väldigt goda vänner. Varför inte?. Vi har ju bägge familjer barn, hus och så. Långa förhållanden med våra respektive. Min sambo har dessutom sagt att hon skulle flytta hem till sina barndomstrakter om vi bryter. Som pappa har man ju domstolen emot sig, så jag tvivlar på att jag skulle vinna den vårdnadstvisten. Jag skulle knappt få se barnen. Varannan vecka funkar ju inte om man har 40 mil mellan föräldrarna, barnen kan ju inte gå i olika skolor olika veckor. Och 80 mil dagspendling fungerar inte...

Der är ju inte lättvindigt som man bryter allt det. Jag vet vilket kaos det skulle bli. Dessutom tycker jag så mycket om henne som vän att jag drar mig för att riskera vänskapen mellan oss. Det kanske inte skulle fungera i vardagen? Gräset kanske inte är grönare...?

Hon vet hur läget är. Jag får se om vi känner lika när barnen är tillräckligt stora för att själva få avgöra vart de vill bo. Då kanske... men inte nu, jag skulle inte orka det. Och det vet hon. Så vi låter det stanna som goda vänner tills vidare.

Håller med, kvinnor (för det tycks mest vara kvinnor) som lämnar bra relationer bara för en förälskelse och för att "följa sina känslor" borde mista vårdnaden över barnen! Retar mig också på skitsnacket att om en kvinna går in för AB Familjen så sätter hon alltid sig själv sist och blir någon hon inte är.  De kvinnor jag känner är långtifrån självutplånande och har ett eget liv och yrke trots familj. Det är bara en undanflykt för att de blivit kåta på en annan man.

Hämndlystet kvalificerat jävla skitsnack, med förlov sagt!

Vad har ens lämplighet som förälder att göra med om man är bra på att hålla ihop en kärleksrelation mellan vuxna? Eller om man är otrogen? Skall otrogna automatiskt förlora vårdnaden om sina barn?? Idiotiskt inlägg, blir förbannad på sådant nonsens!!!

Om man inte duger till att hålla ihop en BRA kärleksrelation, som TS iaf påstår att hon har, är man förmodligen tämligen oduglig som förälder också.
För man splittrar ju familjen, är det bra för barnen?

Kan du redogöra lite för logiken här? Rimligen kvittar det fullständigt hur bra kärleksrelationen mellan två vuxna är för hur dugliga de är som föräldrar. Det här fattar vem som helst. Förutom du?

Splittra familjen är alltid trist, men ibland är det faktiskt bättre än att vara kvar i en relation som gör en olycklig.

Blir man över öronen förälskad i nån annan tror jag inte att man har en så värst bra relation...

Hur bra tror du barnen har det om ena föräldern är deprimerad o nere jämnt? Jag vet många som skiljer sig och får det bättre (även för barnen).

Så att hålla ihop familjen no matter what skulle vara bäst för barnen menar du?

Fråga de barn som vuxit upp så hur de mår av det....

Det här var inte no matter what utan en bra relation med en perfekt man enligt TS. Mår de barnen dåligt?
Men TS vill kasta bort det för en förälskelse...

Lär er skillnaden mellan en bra relation och en dålig. Klart som f-n att man ska lämna en värdelös suput eller latmask som bara snackar skit och struntar i familjen och kanske slår sin kvinna.

Så barn till skilda föräldrar mår automatiskt dåligt säger du? Det stämmer förstås inte. Jag undrar fortfarande vad föräldrars relation med varandra har med deras duglighet som föräldrar att göra. Och vad spelar det för roll om TS betecknat sin relation som "bra"? Det finns dessutom bra, dålig och allt mittemellan. Det är inte relevant, något saknades uppenbart, något som du förminskar värdet av.