• Asterix366

    Värsta dramat- gift och nykär

    Har varit gift i 20 lyckliga år. Tre skolbarn och en fin man som är bara bäst. Snäll, snygg, smart och passionerad. Har aldrig känt att jag saknat ngt, vi trodde att vi var lyckliga . Men jag blev kär, riktigt kär. I en arbetskollega som jag känt i många år , som jag alltid uppskattat, men sen helt plötsligt så började vi bekräfta varandra mer och mer, för varje dag, under ett års tid. När jag till sist frågade lite på skoj, lm vi flörtar med varandra, så blev svaret långt. Han har alltid haft " ett gott öga för mig", tyckt massa trevliga saker om mig ( lång lista och "dessvärre så är du väldigt attraktiv också"... Värsta romansen med det mesta man kan tänka sig- fast utan sex. Vi kom aldrig så långt... Min man kände att ngt var på gång och anlitade detektivbyrå . De kom åt mail, sms osv. Jag blev till sist tvungen att sluta på mitt jobb och avbryta all kontakt med min kollega. Vi saknar varandra, har pratat några gånger i telefon och sms:at men vi har inte setts på månader. Jag älskar min man och vill vara med honom och barnen, men kan inte glömma passionen, attraktionen, kemin , the connection och allt annat jag hade med den andra mannen. Så underbart magisk, tänk om jag aldrig får uppleva det igen? Han säger att han kan inte vara lösningen på mina äktenskapliga utmaningar och att det mest" kärleksfulla handlingen " han kan göra för mig är att låta mig vara ifred så jag kan ta hand om min realtion på hemmaplan. Han är särbo i dagsläget, skild sen innan. Han vill gärna träffa mig men är "rädd" för vad det kan leda till, eftersom det är en sån galen stark attraktion mellan oss. Han vill inte heller att jag skall vara "the other women", då han menar på att jag är " för perfekt" för att vara det. Så kluven och så svårt att förstå vad som händer. Någon i liknande situation?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-06-04 08:45
    tillägg- inte gift i 20 år, utan tillsammans i 20 år...Vi är båda i 40-års åldern, och den andra mannen är tio år äldre...

  • Svar på tråden Värsta dramat- gift och nykär
  • molly50
    Asterix366 skrev 2016-06-05 22:31:21 följande:

    En tanke som spökar är - tänk om vi hade haft varandra - för en natt eller en dag eller både och. Då hade jag iaf fått veta hur det är att vara med någon annan. Vi hade kunnat leva ut våra fantasier och jag hade kanske blivit av med min besatthet. Jag drömmer dagligen om de mest underbara sexuella fantasierna med honom. Och jag vet att han gör det också- men han låter mig styra :" you're the one who's calling the shots".... Ska jag ringa honom?


    Du skriver att du är besatt.
    Jag hoppas att du inser att det är skillnad på besatthet och kärlek?
    Du och din man har kanske hamnat i en vardag med mycket slentrian och därför lockas du av detta nya.
    Fundera över om det verkligen är värt att riskera allt du har för något du inte ens vet om det kommer att fungera.
    Kanske kan du och din man gå på terapi?
    Och kanske kan ni skaffa barnvakt en helg och hitta på något bara ni två?
    Kanske kan  hjälpa er att hitta tillbaka till varandra.
    Du måste också försöka vinna tillbaka din mans förtroende på något sätt.
    Du kanske inte ser det du gjorde som otrohet.
    Men det verkar uppenbart att han gör det.
    Mattias och Hannah.
  • Anonym (Pohlman)

    Du undviker skickligt alla frågor kring din man och ert äktenskap. Varför?

    Du verkar enbart stanna kvar för att du blev påkommen?

    Älskar du din man, ja eller nej? Är du beredd att göra det som krävs av dig för att hålla ihop äktenskapet, ja eller nej?

  • Anonym (Miii)
    Tecum skrev 2016-06-06 10:08:24 följande:

    Inte alls OT. Same same but different. Är man rädd att bli bedragen tar man till de metoder som krävs för att få fram sanningen.

    Fast det är visst bara ok när kvinnor gör det...


    Absolut inte - jag ser ingen skillnad på om det är en kvinna eller man. Att spionera på partnern eller snoka i partnerns mobil, dator etc. utan anledning är vidrigt och förkastligt i alla lägen. Om man däremot har starka misstankar om att den andre är otrogen så gör man naturligtvis vad man kan för att få reda på sanningen. Är man otrogen har man förbrukat förtroendet och det andre spionerar naturligtvis inte för att kränka en, utan för att slippa leva i en ovisshet som säkert är fullkomligt tärande...

    Vad jag menar är bara att jag inte kan se att ts har uttryckt att hon anser att det är mer ok att kvinnor spionerar och snokar. Vad andra kvinnor anser kan ju inte hon rå för...
  • Anonym (MissMarple)

    Allmän fråga till någon som vet- 

    Jag reagerar på det här med att en 'detektivbyrå' anlitats av TS man för att luska upp mail och sms för att 'bevisa' en eventuell otrohet. 

    Är det ens lagligt? 

    Trodde integritetslagarna var väldigt skyddade mot sådant och att t ex endst polisen har rätt att göra sådanna intrång om brott alt misstanke om brott föreligger (och med brott menar jag ej förmodad otrohet..)

    Verkar märkligt tycker jag.

    Någon som vet?

  • Anonym (Moa)
    Asterix366 skrev 2016-06-05 22:31:21 följande:
    En tanke som spökar är - tänk om vi hade haft varandra - för en natt eller en dag eller både och. Då hade jag iaf fått veta hur det är att vara med någon annan. Vi hade kunnat leva ut våra fantasier och jag hade kanske blivit av med min besatthet. Jag drömmer dagligen om de mest underbara sexuella fantasierna med honom. Och jag vet att han gör det också- men han låter mig styra :" you're the one who's calling the shots".... Ska jag ringa honom?
    Men vad är det du säger. Tror du att om du bara hhade fått vara otrogen så hade allt blivit bra. Sjuka ideer du har.

    Hade du inte valt din familj sa du? Verkar inte så. Stackars din man.

    Gräset är inte så mycket görnare på andra sidan. Hur tror du att ni skulle ha det om ett år? Bo ihop och han är dina barns bonuspappa varannan vecka? Skulle han vara bra på det? Hur skulle ni ha det om 5, eller 10 år? 
  • vargveum
    Anonym (Moa) skrev 2016-06-07 21:13:09 följande:

    Men vad är det du säger. Tror du att om du bara hhade fått vara otrogen så hade allt blivit bra. Sjuka ideer du har.

    Hade du inte valt din familj sa du? Verkar inte så. Stackars din man.

    Gräset är inte så mycket görnare på andra sidan. Hur tror du att ni skulle ha det om ett år? Bo ihop och han är dina barns bonuspappa varannan vecka? Skulle han vara bra på det? Hur skulle ni ha det om 5, eller 10 år? 


    Allt i livet är inte kärlek, långa relationer och hålla handen medan avkomman skuttar i gräset. Det finns passion, åtrå, kåthet och bra sex också. Inte ömsesidigt uteslutande såklart, men det är inte självklart att bara det ena är ens prioritet i varje skede av livet.
  • Anonym (Moa)
    Asterix366 skrev 2016-06-04 11:50:46 följande:
    vad anser ni om den andra mannens inställning - när han säger att " den mest kärleksfulla handlingen " han kan göra just nu för mig är att låta mig "vara ifred" - så att jag kan fokusera på min familj och det som går att rädda. Vad är en kärleksfull handling, egentligen? Jag hade önskat att han hade kämpat mer för att få mig, även om jag förstår varför han gör som han gör.....Men jag är rädd att jag känner mer för honom än han gör för mig, och att för honom var den starka åtrån och  sexuella attraktionen starkare....
    Det låter som om du är en grå mus och nu har någon sett dig som en vit dansmus, vilket aldrig hänt förut och du har blivit en sucker för uppmärksamheten. Det kunde varit vem som helst, en sol och vårare, eller som nu din chef (kind of) som var hur många år äldre än du?

    Låter som om du inte ens vill försöka med din man. Du vill bara att den andre ska kämpa och överösa dig med uppmärksamhet så du kan känna dig förälskad i dig själv.

    Låter som en ålderskris. Terapi med din man kanske skulle vara något?
  • Anonym (Moa)
    vargveum skrev 2016-06-07 21:29:14 följande:
    Allt i livet är inte kärlek, långa relationer och hålla handen medan avkomman skuttar i gräset. Det finns passion, åtrå, kåthet och bra sex också. Inte ömsesidigt uteslutande såklart, men det är inte självklart att bara det ena är ens prioritet i varje skede av livet.
    Antingen får man ju gilla läget och de val man gjort, eller så gör man nya val.

    Otrohet är sällan en bra lösning.

    Om TS nu inte kan skapa den där passionen, projicera förälskelsen, fast det blir ju kanske svårt när hon nu blev avslöjad, med sin man och uppenbarligen inte vill försöka, så borde hon ju tänka om.

    Men att inte ha hjärnan med sig är sällan bra. Sex, kåthet och passion blir oftast ocjså lite bättre om man har hjärnan med sig.
  • vargveum
    Anonym (Moa) skrev 2016-06-07 21:40:51 följande:

    Antingen får man ju gilla läget och de val man gjort, eller så gör man nya val.

    Otrohet är sällan en bra lösning.

    Om TS nu inte kan skapa den där passionen, projicera förälskelsen, fast det blir ju kanske svårt när hon nu blev avslöjad, med sin man och uppenbarligen inte vill försöka, så borde hon ju tänka om.

    Men att inte ha hjärnan med sig är sällan bra. Sex, kåthet och passion blir oftast ocjså lite bättre om man har hjärnan med sig.


    Ja, jag har inget alls att invända mot någonting du skrev. Själv valde jag skilsmässa.
Svar på tråden Värsta dramat- gift och nykär