Värsta dramat- gift och nykär

ja, kanske...men å andra sidan så får barnen en normal uppväxt med två föräldrar som respekterar varandra och  massa kul, tillsammans har vi råd att ge barnen det bästa de kan få. De får uppleva kärlek (mellan mamma och pappa också, för den finns där), trygghet och allt annat. Inga konstigheter med bonusmammor och bonuspappor och halvsyskon osv.Så länge det funkar, alltså. Men min man har väldigt svårt med förtroende nu, och det är det vi har framför oss, att bearbeta. Jag vill få det att funka, för allas skull. Vad jag känner djupt inne, ja, ....det får kvävas tills det försvinner. Ser ingen annan lösning just nu....

ja du...det är tyvärr sant ;( Inget kul, och jag vett såklart inte hur jag skall kunna gå över det....Dels så kostade det oss massa pengar (från våra gemensamma pengar) , över 50 000....Men han säger såklart att det är bara för att jag ljugit och inte berättat sanningen om vad som pågick mellan mig och min kollega, och han var tvungen att ta reda på det..och det var det enda sättet att göra det på. Han gjorde det av ren desperation ....jag kanske hade gjort likadant, jag vet inte?! Men utan tvekan har detta lagt en skugga på honom,men likadant som det jag gjort lagt en skugga på mig.. SEN faktum är att jag INTE varit otrogen i den bemärkelsen de flesta tänker på. Jag har i princip enbart haft lite oskyldigt flirtande, som i mina ögon är mkt mer ok än att anlita en detektivbyrå.....

Det låter som om han bara flirtade massor med dig. Gav dig beröm i ditt jobb för han ville ha dig och han hade makt över dig i jobbet, "chef", som du skrev.

Jag tycker nästan han låter lite äckligt manipulativ!

Förälskelsen kommer lägga sig, försök projicera den på din man istället. Tänk tillbaka på när ni träffades och var förälskade. Gör älskvärda saker för din man som när du var ung och förälskad i honom.

Om du tänker att det är något du skulle velat gjort med den 10 år äldre "chefen", så ta tag i det, fixa det och gör det med din man!

Du kanske har rätt.... Men vad menar du med Det är verkligen att be om att bli kär i en annan igen ?

Jag förstår det. och jag vet inte vad som hade hänt om vi inte blev påkomna, vi kanske hade gått hela vägen, eller inte. Vi höll på i ett halvår innan min man tog reda på det, så rätt så långt förspel oka man säger så.... Det var ju leken jag älskade, adrenalinet jag fick av det, pirret....Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra det på ett hotellrum som de flesta gör eller i bilen eller vad det nu kan bli. Vi lekte med varandra men pratade aldrig konkret om att "nu gör vi det". Han var för blygt och rädd för det, och jag för sund förnuftig, ändå....

Jag uppskattar dina kommentarer, verkligen objektiva Det är säkert så, att jag inte förstått ÄN. Det är där jag är nu, mitt i den processen, att förstå vad som har hänt. Men jag slåss över med tankarna kring den andra mannens känslor för mig - är de tillräcklig starka? Det kommer jag aldrig kanske att få veta och det tar mkt energi från mig..att inte veta....

Jag har ju inte varit intresserad av ngn annan alla dessa 20 år..varför skulle jag falla i armarna för nästa man, det kommer inte vara så. Det jag och min kollega har är unikt, och det kommer jag garanterat inte hitta med ngn annan...och det vill jag inte heller...