Värsta dramat- gift och nykär

Trist och sorgligt,jag vet. Jag hoppas att jag kan glömma det och bli "normal" igen....

Jag tänker inte gå in i några diskussioner ang barnen, för det är inte det som är syftet med den här tråden. Helt orelevant att diskutera lämplighet som förälder bara för att man blir kär i någon annan. 

Hade min man inte gått så långt och anlitat detektivbyrån och hade han aldrig tagit reda på vad som hände så hade förhoppningsvis denna idyll varit över nu, vi kanske hade fått leva ut våra fantasier med varandra osv och jag hade fortsatt mitt vanliga liv....kanske . Jag vet inte. Men jag tror att mkt av det som hänt mellan mig och min kollega var för att vi visste att det var så, så förbjudet. Jag vet att det är svårt att förstå och jag vet inte ens varför jag ens startade den här tråden,men någonstans så hjälper det ändå att veta att det här är inte så unikt,att det händer hela tiden och att det finns många andra i denna situation. 

Jag hade inga planer på att lämna min man - det har jag inte nu heller. Klart att jag förstår att ngt inte stod rätt till mellan oss eftersom jag kunde falla för den andra mannen.Efter 20 år, så hände det. Vi är nog rätt så slitna i vårt förhållande, tre barn som kom tätt och massa annat där emellan, klart att vi bråkar som alla andra. jag har inte känt passion när det gäller vår intimitet de senaste 10 åren, det har bara "funkat". Men jag trodde att jag bara är en sån, som inte njuter såmkt av sexlivet,bara ngt som skall finnas med. Sen hände detta - och även om vi inte gick hela vägen, så bara det lilla vi haft har fått mig att känna mer lust och glädje och passion än mkt annat jag delar med min äkta man..Trist och sorgligt,jag vet. Jag hoppas att jag kan glömma det och bli "normal" igen....

Det här var inte no matter what utan en bra relation med en perfekt man enligt TS. Mår de barnen dåligt?

Men TS vill kasta bort det för en förälskelse...

Lär er skillnaden mellan en bra relation och en dålig. Klart som f-n att man ska lämna en värdelös suput eller latmask som bara snackar skit och struntar i familjen och kanske slår sin kvinna.

Jag tänker inte gå in i några diskussioner ang barnen, för det är inte det som är syftet med den här tråden. Helt orelevant att diskutera lämplighet som förälder bara för att man blir kär i någon annan. 

Hade min man inte gått så långt och anlitat detektivbyrån och hade han aldrig tagit reda på vad som hände så hade förhoppningsvis denna idyll varit över nu, vi kanske hade fått leva ut våra fantasier med varandra osv och jag hade fortsatt mitt vanliga liv....kanske . Jag vet inte. Men jag tror att mkt av det som hänt mellan mig och min kollega var för att vi visste att det var så, så förbjudet. Jag vet att det är svårt att förstå och jag vet inte ens varför jag ens startade den här tråden,men någonstans så hjälper det ändå att veta att det här är inte så unikt,att det händer hela tiden och att det finns många andra i denna situation. 

Jag hade inga planer på att lämna min man - det har jag inte nu heller. Klart att jag förstår att ngt inte stod rätt till mellan oss eftersom jag kunde falla för den andra mannen.Efter 20 år, så hände det. Vi är nog rätt så slitna i vårt förhållande, tre barn som kom tätt och massa annat där emellan, klart att vi bråkar som alla andra. jag har inte känt passion när det gäller vår intimitet de senaste 10 åren, det har bara "funkat". Men jag trodde att jag bara är en sån, som inte njuter såmkt av sexlivet,bara ngt som skall finnas med. Sen hände detta - och även om vi inte gick hela vägen, så bara det lilla vi haft har fått mig att känna mer lust och glädje och passion än mkt annat jag delar med min äkta man..Trist och sorgligt,jag vet. Jag hoppas att jag kan glömma det och bli "normal" igen....

Hade det varit jag hade jag nog lämnat mannen som spionerat på mig, det verkar ju helt sjukt om det är sant.