Ni som utnyttjade sambolagen.

Tycker TS formulering "bara för ren vinning bara för att man kan" låter så bitter.

Om man är en golddigger som har som högsta mål att förse sig med pengar finns det väl lättare sätt än att ge sig in i samboförhållanden för att sedan separera och försöka få en slant på fickan?

Man har väl gått in i förhållandet och husköp och allt vad det kan vara utifrån att man ser sig som en familj, och förhoppningsvis pratat om de steg man tar med förutsättningen att man är och kommer att vara en familj. Med de olika förutsättningar vad gäller tid och inkomster som finns.
Att inte prata igenom saker ordentligt innan beslut fattas kan ju leda till stora problem då det finns utrymme för missförstånd. Det är klart att separationer blir krångliga då.

Nej det går inte. Jag och min sambo har varit ihop i 11 år och han äger huset för 8 miljoner. Jag har inte betalt någon insats eller så. Vi har gemensam ekonomi men han har försörjt mig en stor del av våra år. Nu jag dock arbetande. Vi fick inte skriva att huset tillhör båda.

Om vi separerade skulle jag definitivt använda sambolagen.

Han ska betala för huset, försörja dig, och sedan ska du ha hälften vid en separation, är det inte bättre att gå vidare istället och vara glad att han försörjt dig?

Han ska betala för huset, försörja dig, och sedan ska du ha hälften vid en separation, är det inte bättre att gå vidare istället och vara glad att han försörjt dig?

Som sagt, hon var aldrig hemmafru utan bytte jobb till ett annat som inte krävde resor.

De pensionssparande tillsammans, dock i min pappas namn så de pengarna ser hon inte röken av efter separationen.
Självklart skulle hon gjort vissa saker annorlunda men att som anonym(jisses) lägga skulden på mammor som tar ansvar för sina barn när pappan väljer karriären är så konstigt.

Idag tar mammor generellt mycket mer ansvar för hem och barn vilket gör att papporna ofta kan lägga ner mer tid och energi på karriären. Det är absolut inte så det borde vara men tills det har rättats ut så är sambolagen ett väldigt bra verktyg för kvinnor som separerar. Det gör att de kan få tillbaka lite av den ekonomiska förlust de haft och slipper starta om på bar backe.

Nä, det har varit vår deal från början. Han är medveten om att jag räknar med att bli utköpt om vi skulle separera, han är förstås mån om att jag inte ska gå tomhänt för han är inte empatistörd :)

Det där väljer kvinnor själva och sen gör de sig till offer. I Sverige kan alla som vill arbeta heltid. Alla får göra karriär. Men konstigt nog så väljer många kvinnor att arbeta mindre än sina män och väljer att vara föräldralediga mer än den halva generösa statliga föräldraledigheten. Alla val har konsekvenser. Jag inser att många kvinnor (speciellt vid en skilsmässa/separation) anser sig vara berättigade till ekonomisk kompensation pga deras egna val att spendera mer tid i hemmet med de gemensamma barnen.

Det är lite svårt att svara, men här är ett försök.

Jag utnyttjade inte sambolagen enbart för att bostaden köptes för gemensamt bruk, jag hade många anledningar till att utnyttja ssambolagen.

Jag köpte bostaden, men jag betalade inga lån eller amorteringar. De gjorde han. Däremot så var det jag som helt själv fick ta allt ansvar för att hitta, buda, renovera, möblera och annat. Jag betalade också alla räkningar utom elen, all mat och alla kläder och prylar och alla semestrar. Jag betalade även genom att stå tillbaka karriär/lönemässigt för att få barn. Dvs, jag satt i precis den sitsen som sabolagen en gång kom till för. Han hade betalat för det som är värt något över tid, medan jag lade alla mina pengar på det som försvinner och inte har något värde mer än för stunden. I snitt betalade jag 10 000 kr mer i månaden för vår familj än han gjorde, som bara betalade eller investerade i bostaden, som jag dessutom, som sagt, renoverade för mina pengar, och därmed höjde värdet på.

Jag fick ut hälften av bostadens värde, och det kändes absolut bra, som ett erkännande. Ett kvitto på att jag också bidragit till familjens väl och leverne. 

Självklart flyter inte livet på som vanligt när man går isär, särskilt inte när man har barn, men någon ångest för att jag fick hälften av bostadens värde har jag absolut inte. Det är snarare hans som fått ångest när han insåg hur mycket livet kostar utöver bostaden. Han kan inte leka runt som han brukar längre, utan måste betala räkningar, servera barnen mat och klä dem, och det är inte det billigaste.

Om jag hamnar i samma sits igen så är det självklart. Däremot så är det inte troligt att jag skulle hamna där igen.

Jag träffade en kvinna som gjort nåt liknade. Hennes man fick sina föräldrars fina gamla hus, det var skog till etc. Föräldrarna bodde i en liten stuga längre bort på tomten. Tyvärr skrevs det inga papper om att det var enskild egendom.
När de skilde sig några år senare begärde kvinnan hälften, alltså 2,5 miljoner. Mannen fick inte lån utan fick sälja gården som gått i arv i generationer. Jävla idiot. Stackars barnen som gick miste om det, och stackars hans föräldrar som fick vara med om det.

Det där väljer kvinnor själva och sen gör de sig till offer. I Sverige kan alla som vill arbeta heltid. Alla får göra karriär. Men konstigt nog så väljer många kvinnor att arbeta mindre än sina män och väljer att vara föräldralediga mer än den halva generösa statliga föräldraledigheten. Alla val har konsekvenser. Jag inser att många kvinnor (speciellt vid en skilsmässa/separation) anser sig vara berättigade till ekonomisk kompensation pga deras egna val att spendera mer tid i hemmet med de gemensamma barnen.