Anonym (ÅÄÖ) skrev 2017-07-10 19:24:14 följande:
Om båda tjänar lika så är väl en bra utgångspunkt att betala hälften. Men ofta är inkomsterna olika, och ofta är kvinnans den som har minst, både pga hur samhället ser ut och för att hon ofta tar större ansvar för vab, går ner i tid mm. Att dela hälften på utgifter och boende då kanske inte är genomförbart, men det får man väl hoppas att man har en pågående dialog om i relationen. Kvinnan kanske har bidragit efter förmåga eller mer därtill och ändå inte kommit upp i hälften.
Kvinnan kan ha haft mycket lägre inkomst, lagt allt hon tjänar i relationen, medans mannen tjänar högre och har haft möjlighet till att spara själv. Kvinnan kanske ändå inte kommit upp i hälften trots att hon lagt allt hon har.
Ska hon inte ha rätt till något när de går isär?
Ja det tycker jag , man gör det man kan, framförallt gör man upp innan hur man ska göra.
Det jag inte tycker är ok är par där den ene köper en bostad för att båda ska ha någonstans att bo, betalar den lån ränta amortering, m.m. och sen kliver den andre in och bara ska ha, det är inte ok även om det är lagligt.
Därför gäller det att skydda sina tillgångar, om man skulle råka ut för en parners som försöker blåsa en på pengar så går det att driva det ganska långt.
Vet en som råkade ut för det, hon skulle sticka med stålarna med sin nya pojkvän, han löste samboavtalet på något sätt och hon fick inte ut ett öre.
Det skålade vi för och brukar prata om det än idag.