Anonym (Osäker mullig)

Äldre 26 Sep 21:28

278 svar

"Varnat" dejt om min kroppsform..

Pratat med en kille online och på sms i kanske 3 veckor, vi har sett bilder. Jag har visat ansiktsbild (ner till brösten ungefär). Skrivit i min profil att jag är rätt mullig.

Killen har visat mer och mer intresse för varje dag. Har blivit väldigt gullig i sina sms. Jag med. Känts riktigt bra på många sätt. Vi har skrivit mkt om allt möjligt, våra personligheter, och båda har varit "gulliga" och visat mkt stort intresse... Senaste dagarna har vi messat mkt och spänningen har stegrats.. Bokat dejt om några dar.

Plötsligt blev jag osäker, kom att tänka på att killar kanske inte alltid läser profiler. Har han fattat alls, att jag är lite av en plus size tjej, eller...? blev helt iskall över kroppen när jag tänkte på scenariot att gå till dejten och att han skulle se på mig med avsmak eller nåt sånt. Eftersom vi båda gillat varandras "personligheter", (genom väldigt mkt sms-kontakt på senare tid), så skulle det kännas "hårt" för mig att gå igenom ett sånt fiasko...

Jag ville ju inte ställa in (eftersom jag verkligen är intresserad), men jag kände att jag inte skulle orka gå till en dejt och bli ratad pga min runda figur (som jag försökt vara ärlig med i profilen)...

Så jag hittade ett sätt att nämna det lite grann "i förbigående", bara för att säkerställa att det inte blir nån falsk drömbild av mig, och att vi båda inte skulle sluta dejten helt besvikna (jag för att bli ratad och han pga min figur).

Så nu väntar jag och ser om han ställer in, eller hur det blir... :( Lite rädd att jag "sumpat" det nu, med min lilla kommentar... Vet inte vad jag vill med tråden, bara skriva av mig. Jag vet att jag ska jobba på mitt självförtroende. Det gör jag. Jag vet att jag ska börja träna, vilket jag gjort precis nyligen... Vill mera ha lite stöd, om nån har nåt att ge... gällande detta att vara rädd att inte duga, i vårt många gånger ytliga samhälle. Nån med en solskenshistoria..? Kram på er... :)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-10-01 10:38
Edit: Uppdatering om hur dejten gick, finns i inlägg nummer 99, för de som är nyfikna på det. :)

Anonym (mm)

Äldre 8 Oct 11:44

#203

Han kanske inte alls bara var ute efter sex, han kände väl att ni inte klickade helt enkelt. Men jaja, efter att du fick reda på att han var sjuk så har du ju inte frågat hur han mår. Och sen ville han ju faktiskt ses.

Anonym (Lotta)

Äldre 8 Oct 11:50

#204

Spännande tråd! Jag har inte dejtat sen tiden innan mobiltelefoner och inser att det är stor skillnad, i alla fall för kvinnor. Jag har dejtande väninnor som också drar stora växlar på hur snabbt smsen kommer och som vill ha svar snabbt även under arbetstid.

Å ena sidan vill alla ha en partner med ett aktivt liv, med släkt o vänner o arbete o intressen. Å andra sidan ska man kunna prioritera ned allt annat och alltid ha tid att texta och träffas så fort man träffar någon som känns lovande. Naturligtvis kan man texta när man är förkyld men det är inte lätt att planera in saker som ska "bokas " när man är sjuk och det finns annat man måste tänka på, svara på jobbmail, ringa farfar, avboka en kompisträff... jag skulle bli trängd om en person började bli sur för mindre än en veckas tystnad efter en dejt, även om den var jättefin. Tyvärr tror jag att det är kravkänslan som får honom att backa , inte alls sexet eller kroppen.

Anonym (mm)

Äldre 8 Oct 11:57

#205

Anonym (Lotta) skrev 2017-10-08 11:50:13 följande:

Spännande tråd! Jag har inte dejtat sen tiden innan mobiltelefoner och inser att det är stor skillnad, i alla fall för kvinnor. Jag har dejtande väninnor som också drar stora växlar på hur snabbt smsen kommer och som vill ha svar snabbt även under arbetstid.

Å ena sidan vill alla ha en partner med ett aktivt liv, med släkt o vänner o arbete o intressen. Å andra sidan ska man kunna prioritera ned allt annat och alltid ha tid att texta och träffas så fort man träffar någon som känns lovande. Naturligtvis kan man texta när man är förkyld men det är inte lätt att planera in saker som ska "bokas " när man är sjuk och det finns annat man måste tänka på, svara på jobbmail, ringa farfar, avboka en kompisträff... jag skulle bli trängd om en person började bli sur för mindre än en veckas tystnad efter en dejt, även om den var jättefin. Tyvärr tror jag att det är kravkänslan som får honom att backa , inte alls sexet eller kroppen.

Precis detta!

Anonym (Osäker mullig) Trådstartaren

Äldre 8 Oct 12:07

#206

Anonym (Lotta) skrev 2017-10-08 11:50:13 följande:

Spännande tråd! Jag har inte dejtat sen tiden innan mobiltelefoner och inser att det är stor skillnad, i alla fall för kvinnor. Jag har dejtande väninnor som också drar stora växlar på hur snabbt smsen kommer och som vill ha svar snabbt även under arbetstid.

Å ena sidan vill alla ha en partner med ett aktivt liv, med släkt o vänner o arbete o intressen. Å andra sidan ska man kunna prioritera ned allt annat och alltid ha tid att texta och träffas så fort man träffar någon som känns lovande. Naturligtvis kan man texta när man är förkyld men det är inte lätt att planera in saker som ska "bokas " när man är sjuk och det finns annat man måste tänka på, svara på jobbmail, ringa farfar, avboka en kompisträff... jag skulle bli trängd om en person började bli sur för mindre än en veckas tystnad efter en dejt, även om den var jättefin. Tyvärr tror jag att det är kravkänslan som får honom att backa , inte alls sexet eller kroppen.

Ok, vi tolkar olika där. Ang. vad som är "snabbt" att svara på sms, så är.det väl inom 1-3 timmar för mig och de flesta jag känner. Nåt sånt har jag inte siktat på här...alls. Mer i termer av "inom rimlig tid". Där tycker jag att rimligt är inom ett dygn, i alla fall. Det tar för de flesta människor inte mer än 30 sek eller 1 min att svara på ett sms. Och om någon frågar dig om en träff som behöver bokas, så tvivlar jag på att du verkligen skulle tycka det kändes kul längre, när du fortfarande inte fått svar 2 dygn senare... det är rätt respektlöst att låta andra människor vänta, på det sättet. Åtminstone i min umgängeskrets så hör det till vanlig hyfs, att försöka svara inom ett dygn, om en annan person ska boka in en särskild aktivitet och väntar på svar...

Men visst, det är olika hur man funkar. Det jag allra mest reagerade på var den tydliga vibb av ointresse jag kände. Och detta var främst pga den extrema förändringen, i hur han gick från att smsa flera ggr per dag (på hans initiativ), till att knappt orka svara alls... Det för mig, har alltid tidigare signalerat ointresse från en person. Har stämt varje gång förr...

Men ja, om han uppfattade mitt (inte alls täta) smsande som ett "krav" på nåt sätt, då är han nog inte rätt person för mig. Jag ville ha nån slags svar till slut, bara, det kändes rimligt för mig, i och med att jag var den som hade tagit initiativen det senaste, och började känna mig fånig till slut.... Jag ångrar inte att jag tog initiativen denna vecka men kommer överväga att låta bara killen " jaga", nästa gång. Har bara tagit såna här initiativ några få ggr i livet och det har aldrig gått jättebra. Däremot när killarna fått jaga, har det blivit full pott varje gång... suck. :)

Anonym (Lotta)

Äldre 8 Oct 12:19

#207

Jag fattar att en förändring är en större varningssignal. Men jag skulle mycket väl kunna fundera lite på ett bra svar och sen glömma att svara om en sjukdom ställer till det. Han har väl annat att tänka på och avboka då?

Du känner ju bäst hur han har förändrats men jag skulle definitivt inte räkna ut honom utan tänka "jaså han var sjuk ja men då fattar jag varför det blev så tyst ". Ni har träffats, det kändes riktigt bra, då kan man lita på att den andre har kvar intresset en vecka även om man inte orkar prata och kan ses , så kan man också välja att se det? I alla fall så länge man inte hört något annat.

Anonym (Osäker mullig) Trådstartaren

Äldre 8 Oct 12:48

#208

Anonym (Lotta) skrev 2017-10-08 12:19:09 följande:

Jag fattar att en förändring är en större varningssignal. Men jag skulle mycket väl kunna fundera lite på ett bra svar och sen glömma att svara om en sjukdom ställer till det. Han har väl annat att tänka på och avboka då?

Du känner ju bäst hur han har förändrats men jag skulle definitivt inte räkna ut honom utan tänka "jaså han var sjuk ja men då fattar jag varför det blev så tyst ". Ni har träffats, det kändes riktigt bra, då kan man lita på att den andre har kvar intresset en vecka även om man inte orkar prata och kan ses , så kan man också välja att se det? I alla fall så länge man inte hört något annat.

Att prata och att ses denna vecka, har jag absolut inte förväntat mig. Men att smsa och att få svar, rent konkret, om en sak jag bokar in för nästa vecka, det är inte för mkt begärt, även om man är förkyld.... Smsa tar ingen energi liksom, det är några knapptryck på en mobil.... ;)

Jag vet inte om du missat hur allting gick till, men det är alltså jag som tagit mod till mig och tagit båda initiativen, denna vecka. Dels först att fråga om att ses igen. Dels sedan att föreslå konkret dag. Han har endast varit sjuk de senaste dagarna (om han nu ens varit sjuk). Alltså under hela veckan har han inte tagit nåt som helst initiativ och knappt heller svarat på mina sms..... det talar sitt tydliga språk, anser jag.

På torsdagkvällen började jag känna mig riktigt jäkla dum och fånig, att jag ens hade kommit med mina initiativ, när han inte ens orkar svara. Det kändes så himla övertydligt att han fått kalla fötter liksom.... Jag diskuterade situationen i detalj med några vänner, och ingen av dem skulle ha orkat fortsätta driva på, eller vänta på svar. Alla sa att de faktiskt skulle ha ställt in, pga den svala responsen. Precis så kände jag också.

Ibland går det inte att förmedla en situation helt och hållet i text, så här. Men jag lovar att hela vibben jag fått under denna vecka, är att det endast varit jag som var intresserad... Därför gav jag upp till slut! Hade han bara gett minsta lilla signal om att han verkligen VILLE ses, så hade jag ju jublat! Men nej, det har varit såååå segt, kyligt, oengagerat etc. (Särskilt i jämförelse med innan).

Om han vill ändra den bilden, så har han all möjlighet att själv höra av sig igen, och anstränga sig. (Precis som jag gjort... ). Så länge så går jag vidare... :)

Pumakvinna

Äldre 8 Oct 13:05

#209

Anonym (Lotta) skrev 2017-10-08 12:19:09 följande:

Jag fattar att en förändring är en större varningssignal. Men jag skulle mycket väl kunna fundera lite på ett bra svar och sen glömma att svara om en sjukdom ställer till det. Han har väl annat att tänka på och avboka då?

Du känner ju bäst hur han har förändrats men jag skulle definitivt inte räkna ut honom utan tänka "jaså han var sjuk ja men då fattar jag varför det blev så tyst ". Ni har träffats, det kändes riktigt bra, då kan man lita på att den andre har kvar intresset en vecka även om man inte orkar prata och kan ses , så kan man också välja att se det? I alla fall så länge man inte hört något annat.

Skulle aldrig se det så. För en romantisk involvering är inte som vilken vänskap eller bekant som helst. Med vänner är det inga dopaminkickar som frisätts eller fortplantningshormoner som drar igång. När förälskelse uppstår är det som om hjärnan blir drogad och kroppen vill ha mer och mer för er som inte upplevt detta. Det går alltså inte att jämföra med något annat och generellt sett bondar två individer som fallit för varann på den nivån att de vill höras hela tiden, längtar, vill höra varandras röst, vill ligga med varandra direkt igen, flera gånger om dagen, det är så kärlek uppstår och det som kallas förälskelse, Men i vår tid väljer många särskilt män bort detta och vill behöver inte binda upp sig,varför dessa signaler inte uppstår i mannen. Människor kan dessutom få lite oxytocin här och lite där och sprida det mellan många olika om man har den förmågan att dela upp sina behov och känslor på flera vilket förhållandevis få kvinnor klarar av jämfört med män. Och detta var heller inget som TS var intresserad av.

Så oavsett har denna typ av anknytning inte uppstått i killen som i TS. De fungerar helt enkelt för olika och vill olika saker. Om det stämmer med någon och man anknyter på samma sätt så är det sällan några frågetecken. Man vill höras så gott som hela tiden och har behov av denna bekräftelse och närhet från den man förälskat sig i.

Anonym (mm)

Äldre 8 Oct 13:31

#210

Pumakvinna skrev 2017-10-08 13:05:07 följande:

Skulle aldrig se det så. För en romantisk involvering är inte som vilken vänskap eller bekant som helst. Med vänner är det inga dopaminkickar som frisätts eller fortplantningshormoner som drar igång. När förälskelse uppstår är det som om hjärnan blir drogad och kroppen vill ha mer och mer för er som inte upplevt detta. Det går alltså inte att jämföra med något annat och generellt sett bondar två individer som fallit för varann på den nivån att de vill höras hela tiden, längtar, vill höra varandras röst, vill ligga med varandra direkt igen, flera gånger om dagen, det är så kärlek uppstår och det som kallas förälskelse, Men i vår tid väljer många särskilt män bort detta och vill behöver inte binda upp sig,varför dessa signaler inte uppstår i mannen. Människor kan dessutom få lite oxytocin här och lite där och sprida det mellan många olika om man har den förmågan att dela upp sina behov och känslor på flera vilket förhållandevis få kvinnor klarar av jämfört med män. Och detta var heller inget som TS var intresserad av.

Så oavsett har denna typ av anknytning inte uppstått i killen som i TS. De fungerar helt enkelt för olika och vill olika saker. Om det stämmer med någon och man anknyter på samma sätt så är det sällan några frågetecken. Man vill höras så gott som hela tiden och har behov av denna bekräftelse och närhet från den man förälskat sig i.

Men bli förälskad efter att ha setts en gång?

Anonym (Heja heja)

Äldre 8 Oct 15:14

#211

Anonym (Osäker mullig) skrev 2017-10-08 12:48:54 följande:

Att prata och att ses denna vecka, har jag absolut inte förväntat mig. Men att smsa och att få svar, rent konkret, om en sak jag bokar in för nästa vecka, det är inte för mkt begärt, även om man är förkyld.... Smsa tar ingen energi liksom, det är några knapptryck på en mobil.... ;)

Jag vet inte om du missat hur allting gick till, men det är alltså jag som tagit mod till mig och tagit båda initiativen, denna vecka. Dels först att fråga om att ses igen. Dels sedan att föreslå konkret dag. Han har endast varit sjuk de senaste dagarna (om han nu ens varit sjuk). Alltså under hela veckan har han inte tagit nåt som helst initiativ och knappt heller svarat på mina sms..... det talar sitt tydliga språk, anser jag.

På torsdagkvällen började jag känna mig riktigt jäkla dum och fånig, att jag ens hade kommit med mina initiativ, när han inte ens orkar svara. Det kändes så himla övertydligt att han fått kalla fötter liksom.... Jag diskuterade situationen i detalj med några vänner, och ingen av dem skulle ha orkat fortsätta driva på, eller vänta på svar. Alla sa att de faktiskt skulle ha ställt in, pga den svala responsen. Precis så kände jag också.

Ibland går det inte att förmedla en situation helt och hållet i text, så här. Men jag lovar att hela vibben jag fått under denna vecka, är att det endast varit jag som var intresserad... Därför gav jag upp till slut! Hade han bara gett minsta lilla signal om att han verkligen VILLE ses, så hade jag ju jublat! Men nej, det har varit såååå segt, kyligt, oengagerat etc. (Särskilt i jämförelse med innan).

Om han vill ändra den bilden, så har han all möjlighet att själv höra av sig igen, och anstränga sig. (Precis som jag gjort... ). Så länge så går jag vidare... :)

Precis så. Jag hade tänkt som du. Jag har dejtat en del i mina yngre dar och provat både det ena och det andra sättet i situationer liknande din, vågat vara på och berättat vad jag känt eller lite mer avvaktande som killen i fråga. Alltid med samma slutresultat (i den här situationen). Är han intresserad får han faktiskt visa det.

Ligg lågt, dejta den andra killen och njut av livet!!

Anonym (Lotta)

Äldre 8 Oct 16:15

#212

Ts, det är förstås så att du märker skillnaden på honom och det är väl svårt att förmedla. Jag har inte missat något, jag har läst hela tråden. Han är definitivt tyst men någonstans skrev du " tyst och kall" och det där kalla är ju bara en känsla, inget han gjort utom att inte höra av sej. Det kan ju finnas en bra förklaring.

Men lycka till och om han nu bara tystnade sådär för att han inte ville träffa dej så var han en fegis som inte kunde säga det tydligt och det måste vara skitjobbigt att vara ihop med någon som kommunicerar så dåligt så då var det bra att du inte föll ännu mer innan du upptäckte den sidan.

"Varnat" dejt om min kroppsform..

INNEHÅLL