Uppsagd pga vab

Det stämmer, men nu gällde det en PROVanställning och dessa kan avbrytas utan att arbetsgivaren behöver uppge någon grund för sitt beslut. 

TS har lagmässigt ingen chans eftersom att arbetsgivaren inte har gjort något olagligt. Hade det varit frågan om en anställning så hade situtationen varit en annan. 

Sluta klanka ner på (faq), det är väldigt lätt att tycka en massa om hur det ska gå till när man själv saknar ansvar för att bedriva en verksamhet. Perspektivet är annorlunda när man sitter med hela verksamhetsansvaret.

Ansvarar själv för ca 600 medarbetare i min organisation och mitt agerande hade sannolikt varit det samma som TS chef. Är man som anställd tillförordnad för en chef och tillfälligt bär hela verksamhetsansvaret förväntas man vidta åtgärder för att eliminera samtliga Single Point of Failures, den nivån av proaktivitet bör man som anställd ha.

Det här var en situation som hade kunnat få TS att växa ordentligt i chefens ögon men hon var inte tillräckligt förberedd och därmed inte tillräckligt pålitlig, vilket också framkom. Således fanns det enbart ett alternativ kvar för chefen.

Får man ett negativt besked från en arbetsgivare bör man vara lyhörd, förhandla och lämna snyggt. Den som bråkar och försöker jävlas med sin chef riskerar att göra sig oanställningsbar.

Om verksamheten står och faller med en halvdags vabbande skulle jag påstå att det är arbetsledningen som brister. Oanställningbar? Vem är du? Gudfadern?

Det är skillnad på roll och person. Jag har såklart närstående och de prioriterar jag såklart högre och än jobbet om det verkligen gäller. Men nu ringde de inte direkt fr intensiven på karolinska och meddelade att ts barn var döende.

Som chef agerar man utifrån en roll med ett mål att uppnå vissa saker. Då prioriterar och beslutar man utifrån dessa parametrar eller så blir man utbytt. Det är inte svårare än så, verkligheten är tuff och rå.

Chefens primära ansvar är att bedriva (affärs-)verksamhet och då är verksamheten/affären den första prioriteten. Kunden/leveransen till kund den sekundära och personalen den tredje.

Personalen är medlet man har att uppnå de primära målen (affären och kunden) med. Självklart är personalen viktig och ska prioriteras men inte på bekostnad av affär eller kund. Hårdrar man det så blir det så här:

Kan man automatisera och minska ned på personalen så gör man så klart det. Lika så om man kan förlägga verksamheten till billigare länder (med bibehållen kvalitet) då gör man det. Gör man det inte, kommer ens konkurrenter att göra det och då kursar man.

Jag förstår att många kan uppleva det som provocerande. Men det beror enbart på att vi har det för bra och att vi är för bekväma. Vi har det så bra att vi ofta känner oss berättigade till en massa. Man pratar om alla skyldigheter arbetsgivaren har och alla ens rättigheter utan att tänka på hur det ska bekostas. Det är inte arbetsgivaren som är till för personalen.

Det är dessvärre inte möjligt för oss att bibehålla denna ställning över tid. Jag önskar att det vore det. Kina, Korea och många andra extremt progressiva länder som många av er betraktar som länder som ?ligger efter? kommer ikapp och drar ifrån oss med ett tempo som skulle få många av er att ligga sömnlösa på nätterna. De är redan här på vår hem-marknad och de vinner över oss utan större ansträngning. Den som säger emot bör tänka på att Geely redan har köpt Volvo och att Saab numera är kinesiska Nevs.

Det är en hård marknad och vi är inte isolerade. Det är så världen fungerar. Jag är knappast en Gudfader men det är så det fungerar, väldigt få verksamheter har råd med personal som skapar problem. Chefer samverkar i större utsträckning än övriga.

Det är skillnad på roll och person. Jag har såklart närstående och de prioriterar jag såklart högre och än jobbet om det verkligen gäller. Men nu ringde de inte direkt fr intensiven på karolinska och meddelade att ts barn var döende.

Som chef agerar man utifrån en roll med ett mål att uppnå vissa saker. Då prioriterar och beslutar man utifrån dessa parametrar eller så blir man utbytt. Det är inte svårare än så, verkligheten är tuff och rå.

Chefens primära ansvar är att bedriva (affärs-)verksamhet och då är verksamheten/affären den första prioriteten. Kunden/leveransen till kund den sekundära och personalen den tredje.

Personalen är medlet man har att uppnå de primära målen (affären och kunden) med. Självklart är personalen viktig och ska prioriteras men inte på bekostnad av affär eller kund. Hårdrar man det så blir det så här:

Kan man automatisera och minska ned på personalen så gör man så klart det. Lika så om man kan förlägga verksamheten till billigare länder (med bibehållen kvalitet) då gör man det. Gör man det inte, kommer ens konkurrenter att göra det och då kursar man.

Jag förstår att många kan uppleva det som provocerande. Men det beror enbart på att vi har det för bra och att vi är för bekväma. Vi har det så bra att vi ofta känner oss berättigade till en massa. Man pratar om alla skyldigheter arbetsgivaren har och alla ens rättigheter utan att tänka på hur det ska bekostas. Det är inte arbetsgivaren som är till för personalen.

Det är dessvärre inte möjligt för oss att bibehålla denna ställning över tid. Jag önskar att det vore det. Kina, Korea och många andra extremt progressiva länder som många av er betraktar som länder som ?ligger efter? kommer ikapp och drar ifrån oss med ett tempo som skulle få många av er att ligga sömnlösa på nätterna. De är redan här på vår hem-marknad och de vinner över oss utan större ansträngning. Den som säger emot bör tänka på att Geely redan har köpt Volvo och att Saab numera är kinesiska Nevs.

Det är en hård marknad och vi är inte isolerade. Det är så världen fungerar. Jag är knappast en Gudfader men det är så det fungerar, väldigt få verksamheter har råd med personal som skapar problem. Chefer samverkar i större utsträckning än övriga.