Uppsagd pga vab

Jag har fått vabba på kort varsel och inte blivit av med provanställning eller fått någon som helst kommentar. Och jag är som sagt operationssköterksa. Det är inte direkt som att det finns gott om oss överallt. Det är något som min enhetschef är ansvarig för, att om något i personalen, vare sig läkare/kirurg, sjuksköterska eller undersköterska blir sjuk eller måste vabba fixar en ersättare gör denna. Det är aldrig fel att vabba för sitt barn, företaget och företagets bemanning - eller i mitt fall sjukhuset och dess bemanning är enhetscheferna ansvar. Att vabba är något de flesta behöver göra någon gång i sitt liv, vilket man som chef måste räkna med. Det är inte direkt som att ts chef aldrig har hört talas om att vabb förekommer eller sjukskrivning, dödsfall eller annan orsak som gör att en anställd kan behövs gå hem för dagen.

Fast den långa näsan fick ju du som blev av med jobbet?

Hur var det med det alternativet jag föreslog i mitt förra inlägg? Att du kunde hämtat din pojke på lunchen och tagit med honom till jobbet, gett honom Alvedon och jobbat färdigt dagen? Det hade ju inte stört någon annan eftersom du var ensam på jobbet och sonen hade inte lidit någon större skada precis.

En företagare som föredrar anställda som låter sina uppdrag komma i tredje hand? Säg att du skämtar?

Vinst är det som driver företag och sätter även mat på bordet till de anställda.

Såklart sätter man jobbet efter sina barn och sin hälsa.

Finns säkert chefer som inte själva gör det, utan sätter jobbet och pengar först, men du kan inte räkna med att en anställd sätter jobbet före allt annat i livet.

Så du har packat upp och gått hem precis innan eller under en inplanerad operation? Du har vart med om att en kirurg under pågående op fått meddelande att dennes barn har fått feber i skolan, och kirurgen har valt att avsluta mitt i och gått hem, även om det handlar om öppnad bröstkorg för tex bypass och det finns inga andra kunniga kirurger att få tag på för tillfället? Så de har fått sy ihop bröstkorgen på patienten och denne får prova lyckan igen en annan dag? Det har jag väldigt svårt att tro på.

Som du skriver själv, om operationssköterskor är få men behövda så kan du nog få vabba lite hur du vill. Och om sjukhuspersonal själva blir sjuka, speciellt inom kirurgi, så får de väl inte jobba? Landstinget är ju lite annorlunda än privatägda företag när det gäller ett vinstdrivande intresse. Och som du skriver, de har enhetschefer som ansvarar för ett helt nätverk av bemanning där du som anställd kan bli inkallad även utanför din planerade arbetstid, med kort varsel. Vilket ni är medvetna om då ni tar jobben.

Jag har fått vabba på kort varsel och inte blivit av med provanställning eller fått någon som helst kommentar. Och jag är som sagt operationssköterksa. Det är inte direkt som att det finns gott om oss överallt. Det är något som min enhetschef är ansvarig för, att om något i personalen, vare sig läkare/kirurg, sjuksköterska eller undersköterska blir sjuk eller måste vabba fixar en ersättare gör denna. Det är aldrig fel att vabba för sitt barn, företaget och företagets bemanning - eller i mitt fall sjukhuset och dess bemanning är enhetscheferna ansvar. Att vabba är något de flesta behöver göra någon gång i sitt liv, vilket man som chef måste räkna med. Det är inte direkt som att ts chef aldrig har hört talas om att vabb förekommer eller sjukskrivning, dödsfall eller annan orsak som gör att en anställd kan behövs gå hem för dagen.

Du kan inte se skillnaden mellan att på ett korrekt sätt avsluta sin nuvarande arbetsuppgift eller ordna avlösning (själv eller via överordnad), meddela att man måste vabba och sen lämna arbetet och återkomma så snart man kan och att som i TS fall ha åtagit sig att, trots medvetenhet om att man står utan backup både hemma och på jobbet, sköta jobbet på egen hand, och vid första tillfället då allt inte går som smort packa ihop och gå för dagen utan att ens vidarekoppla telefonen hon hade ansvar för?

Jag tycker självklart att man som förälder har rätt att vabba, men man har liksom inte rätt att bara släppa allt annat direkt för att dagis ringer och vill att man hämtar. Kan man inte komma ifrån direkt så har dagispersonelen faktisk ansvar för att ta hand om barnet tills man kan komma dit, även om det tar en stund.

Jag tycker TS agerade fel gentemot arbetsgivaren och tog ett felaktigt beslut kring bästa sätt att lösa situationen och jag förstår att man valt att arbetsbefria henne under kvarvarande avtalstid för att man helt enkelt inte vill ha såna personer anställda.

Jag har själv kollegor som tar rent ut sagt dumma beslut och lutar sig tillbaka på sina rättigheter och sätter oss och företaget i skiten för allt från en skråma (i förra veckan vabbade en kollega efter förmiddagsfikat för att hennes dotter inte velat delta på gympan för att hon hade ont i snippan. Visade sig att flickan hade en finne i ljumsken. Kollegan återkom inte den dagen, och hade bara meddelat Vab till en annan kollega) till snoriga telningar. Samma kollega kommer för tionde året i rad inte få ens en tiondel så mycket som mig i årsbonus och såklart inte förstå varför. Ofta lyckas man fånga arbetsskygga idioter under en provanställning men inte alltid.

Just kollegan i fråga blev dum i huvudet först i samband med att hon blev förälder och numera kan vi inte schemalägga henne på något alls för att hon är totalt opålitlig. Förhoppningen är att hon så småningom ska ta sitt pick och pack och dra. Vår omsättning steg med 30% sist hon var fl och vi kunde ta in en kompetent vikarie (med barn men som likt oss andra gör en avvägd bedömning och tycker att såväl barn som jobb är viktigt).

Jag förstår vad du tycker om ta beslut. Men anser du helt seriöst att hennes chef sköter sitt företag rätt som släpper allt ansvar om bemanningen? Om ts hade fått vinterkräksjukan och varit tvungen att gå hem på samma korta varsel, hade ts gjort fel då? Bär inte hennes chef ansvar i sin dåliga planering när hon lämnar sitt företag?

Absolut, men frågan här är ju om arbetsgivaren gjorde rätt i att avsluta TS provanställning och arbetsbefria henne. Vilket jag tycker arbetsgivaren gjorde.

TS blev inte uppsagd på grund av att hon vabbade, utan på grund av sitt agerande i samband med att hon tog ut Vab.

För det första så jobbar aldrig en kirurg ensam. För det andra skulle hela sjukvården falla om allt hängde på en ensam kirurg som aldrig skulle kunna gå hem om något hände. För det tredje så är livet för de som arbetar oregelbundna tider inom sjukvården mer komplexa pga att man arbetar alla dygnets timmar, och därav krävs en chef som klarar av bemanning alla dygnets timmar. Det är aldrig den anställdes fel att ett företag eller en avdelning faller samman då en enskild individ måste vabba. Det finns som sagt en enhetschef som har hand om bemanningen och ansvarar för att fixa sådana luckor. För det tredje så vabbar man oftast inte veckovis utan med mellanrum. Och ja det förekommer att en kirurg har fått vabba, men som sagt man arbetar i team och får försöka lösa den luckan och prioritera arbetet. Ts i detta fallet är ensamstående varannan vecka, ts chef vet vad vabb är och vet att detta kan förekomma även när chefen är borta. Det är därför chefens ansvar anser jag, att se till att företaget fungerar när hen är borta, att om något oväntat händer, att ts blir sjuk, dödsfall i familjen, ts måste vabba, ts omkommer i en olycka, ja vad som helst så finns det en back up plan. Påstår du att denna chef har gjort rätt som lämnat företaget med sådana förutsättningar? Jag tycker det låter som en dålig chef som är oansvarig i sin roll med bemanningsansvar. Lätt att peka finger på en anställd, men det är oftast ledningen eller chefen som skapar förutsättningar på ett företag. Ts hade i detta fall inte tillräckligt bra förutsättningar, när hon även ringer chefen och inte får svar, att kunna göra annat än hon gjorde. Du kanske hade skött ditt företag annorlunda och haft en bra struktur där anställda tillåts vabba, dö eller vad som helst. Men jag tycker knappast denna chefen har gjort det.