Vad är WT för er?

När du citerar mig utgår jag märkligt nog från att du riktar dig till mig... 

Jag är vad de flesta skulle kalla WT, inklusive jag själv. 35 år ung, ett barn på 17. För att vara riktigt WT borde jag ha fler, men jag tyckte att har man fått ett som 18åring så räcker det ändå. Att vara tidig kompenserar det låga antalet.

Handlar kläder på Gekås Ullared, röstar SD, sitter i kassan på matvarubutik, har en svanktatuering och ett par till tatueringar. Äter helst mat från närmsta korvkiosk, dricker helst red bull och har givetvis silikonbröst.

Är inte fet, fast det bara för att jag tränar varenda dag inte för att jag sköter kosten alls. Har inga skulder men har inga sparade pengar heller (eller lite har jag men det är till min dotters körkort, inte sparat som en buffert eller något annat vuxet). 

Bara för att du gottar dig i lyteskomik och att se ner på fattiga människor (mobbning) så innebär det inte att alla människor är på en sån låg nivå. Det är typiskt människor som rest upp till medelklassen att bete sig som du, egentligen är du bara rädd för att förknippas med så kallat white trash (bara uttrycket är ju så inhumant och vidrigt att det borde vara lika tabu att slänga sig med som rasistiska uttryck)

Påminner också lite om Mickan i Solsidan som desperat vill smälta in och därför anstränger sig för att göra rätt hela tiden.

Det här är urlarvigt och alla människor beter sig inte såhär.

Jag känner många (tex hela min släkt och umgängeskrets) som inte ens bryr sig om trender och att sortera ut folk att se ner på pga deras klädstil, inredning eller inkomst.

Vi är nyfikna på människor och tycker det är spännande med olika bakgrunder. Min mamma är tex professor och har alltid varit lika vänlig mot alla människor, dom som är trevliga tillbaka tycker hon om.

Har ALDRIG hört mina föräldrar sitta som i den här tråden och sortera ut människor som är underklass och hånat dom på det här sättet.

Hade jag gjort det inför dom hade dom sett ganska föraktfullt på mig.

Vem bryr sig om vilka som har vilka tatueringar eller vilka som har råd med det och inte råd med det, det som räknas är människors attityd till omgivningen, om man är en bra människa, om man har tex humor, är generös, en bra förälder, har någon speciell begåvning osv.

Livet blir mycket mer rikt av att vara nyfiken på människor istället för att dom du beskriver sortera bort människor pga klassuttryck.

Bara för att hjärnan har FÖRMÅGAN att se mönster som vilka människor som liknar vilken grupp betyder INTE det automatiskt att se ner på och håna människor i underklassen. Jag kan också se sånt men det betyder inte samma sak för mig som för dig. Jag börjar inte hånskratta och tissla och tassla med vänner om personens smak, dialekt, kläder, vanor.

Jag antar inte att hen är en dålig människa eller värd att håna utan tills jag inte känner personen så vet jag inte om vi hade kunnat bli vänner, tycka om varandra eller inte.

Så kan man också fungera förstår du och vi är ju rätt många som gör det.

Tough?

Misshandlar språket å det grövsta. Särskriver. Kan inte skilja mellan "de och "dem", skriver "han" där det skall stå "honom" och "väll" istället för "väl". Saknar vilja att lära sig korrekt Svenska och skyller på dyslexi.