Vad bråkar ni om?

Vi bråkar om MYCKET. Vi har tre barn och jobbar heltid och blir lätt trötta och därmed blir det tjafs. Vet inte ett enda par där de inte bråkar men det funkar för dom också. Jag har bråkat med mina syskon, föräldrar och kompisar så länge jag kan minnas. Har inget problem med att bråka och brukar alltid kännas bättre efteråt.

Att man inte bråkar betyder inte att relationen nödvändigtvis bättre eller sämre, men många här verkar inte ha behov av det helt enkelt.

Personen kanske har barn, jobb och liten möjlighet till avlastning. Ibland kan man inte "bara förföra och ha kul" men nu vet jag inte den personens skäl såklart.

Ja men den påverkar fortfarande eftersom den andra personen fortfarande finns i närheten.

När man uttömt alla andra sätt så blir man ganska grinig till slut och då brukar polletten trilla ner att det faktiskt är viktigt och det är då en förändring sker så, ja. 

I början av mitt och min mans förhållande bråkade vi en del om att han fortfarande pratade mycket om sitt ex (som han för övrigt inte längre hade kontakt med sedan två år bakåt + att hon var otrogen med en annan kille). Jag tyckte det var väldigt jobbigt och bad honom ta ner henne ifrån tronen han satt henne på, då hon faktiskt inte förtjänade den platsen. Det tog ungefär ett år men det gick över. Nu har vi varit tillsammans i snart 9 år och gifta i 5, vi bråkar aldrig. :)

Ja det har väl de flesta här på fl, just familjelivet. Vi jobbar heltid, driver ett företag ihop, har barn, villa och djur. Skulle aldrig slå mig tanken att bli arg och sura mig till ett ligg för det. Vill jag ha mig ett liv så förför jag min man så han också vill. Skulle han mot förmodan inte velat så får jag ju acceptera det. Pågår det en längre tid så skulle jag velat ha en förklaring så att vi skulle kunna lösa problemet. Men aldrig att han ställer upp för att jag surar. Skulle min man sura för att få ett ligg skulle det dröja länge innan jag skulle attraheras efter sånt beteende.

Väldigt lite bråk på senare år.

Barnen blir äldre och då märks inte hans eviga jobbande på samma vis.
Barnen klarar sig själva och jag kan lämna hemmet i ett par timmar utan problem.
Det var väl mest sådant vi tjafsade om tidigare.

]beccagranen skrev 2018-01-30 19:38:53 följande:[/quote-nick]Ja det har väl de flesta här på fl, just familjelivet. Vi jobbar heltid, driver ett företag ihop, har barn, villa och djur. Skulle aldrig slå mig tanken att bli arg och sura mig till ett ligg för det. Vill jag ha mig ett liv så förför jag min man så han också vill. Skulle han mot förmodan inte velat så får jag ju acceptera det. Pågår det en längre tid så skulle jag velat ha en förklaring så att vi skulle kunna lösa problemet. Men aldrig att han ställer upp för att jag surar. Skulle min man sura för att få ett ligg skulle det dröja länge innan jag skulle attraheras efter sånt beteende.[/quote]

Men vad duktig du är då. Varför frågar du om vad folk bråkar om samtidigt som du förklarar hur helt onödiga och dumma alla bråk är bara man är så klok som du. Tror du det är så jävla lätt för alla att bara "förföra sin man så att han också vill " eller acceptera när man blivit nobbad i evigheter? Jovisst, det är helt onödigt att gräla om någonting alls så länge man rycker nästan lika och gör nästan samma prioriteringar och båda alltid anstränger sej lika mycket jämnt för att reda ut och diskutera på ett konstruktivt sätt. Men de flesta tycker ibland väldigt olika eller har perioder när man är jobbigt osynkade och trötta och då blir det bråk. FAST det inte är det bästa.

Jag känner ett enda par där hon säjer att de aldrig grälat trots 15 år ihop och två barn. De är skilda nu.

Kom ner från dina höga hästar, annars lär första problem sluta i skilsmässa.

Vi bråkar sällan, men när vi gör det handlar det ofta om barnuppfostran.