Vad bråkar ni om?

Om det hade handlat om något annat än att städa (ok, jag kan t o m  gå med på att städning inte krävs, bara att man plockar undan efter sig själv hade räckt) laga mat och ta hand om barnen så hade jag kanske varit med dig där, men om det handlar om just DE sakerna så tycker jag att han ska "ändra" på sig. Det är inte ok att man lägger allt ansvar i hemmet på den andra parten och själv kan ägna sig åt sina intressen hela dagarna. Om ni tycker att det är ok så är det upp till er, för mig är det inte det och någonting som jag kan kräva att min partner förändrar hos sig. Varför de då tänker ni? Jo för att om vi skulle separera så hade han fortfarande haft hand om vårt gemensamma barn varannan vecka och då ska jag kunna räkna med att han håller sitt hem någorlunda hygiensikt, så pass så att vår son ska slippa påverkas och ex våga ta hem kompisar. Jag ska kunna räkna med att han får mat  och att han överlever där. 

Hemsk man e va.... 

Det enda jag kan hålla med om är att har man skaffat barn så får man ta hand om det.
Det är dålig sida i personligheten att inte göra detta. Denna kommentaren säger mer om dig än dem du riktar det emot.

Hur kan man vara så otroligt trångsynt och fördomsfull om andra par och utgå från att folk inte har passion och kärlek bara för att man inte bråkar med varandra i sina förhållanden?

Så om du inte kan visa din passion och kärlek på annat sätt än att bråka och gnabbas, så får det stå för dig, det gör inte att andra har tråkigt liv och saknar passion och kärlek i deras förhållanden per se för den saken skull, det ger bara en förklaring på att du vägra att acceptera att andra par visar sin passion och kärlek på andra sätt, och att du vägra att acceptera att andra människor inte behöver vara grälsjuka för att få passion och kärlek i sitt förhållande.

Ja men det måste ju passa dig som handen i handsken. Du skriver ju själv att: "För mig är bråk passion och kärlek." . Så vad klagar du på du får ju kärlek och passion genom att du får ju dina bråk, så varför skall du ändra på honom. Så så ge dig i väg nu poch bråka med din partner så du kan få lite kärlek av honom och kanske lite "försonings sex" efteråt. 

Nu har jag tyvärr inte lyckats undvika bråk och skrik i mina relationer. Kanske för att jag inte haft vett att inse att vad jag ser är vad jag får, inte tittat tillräckligt noga innan jag bundit upp mig känslomässigt och inte varit separationsbenägen. Alltså, jag har ju valt att stanna i min nuvarande relation och många år även i min första, men behållningen för mig INTE de tillfällen när man är otrevlig mot varandra.
Detta sagt tycker jag det är lite sorgligt att uppleva att man inte kan ha ett spännande kärleksliv utan gräl. Det måste vara ganska tråkigt och ointressant för övrigt.

du missade att svara på resten av det jag skrev. 

 

Men jag inser nu att det jag kallar för bråk nog är något väldigt otrevligt för er. För mig är bråk livliga diskussioner, där man ibland kanske höjer rösten. Ni verkar tro att bråk är att man kallar varandra hemska saker, säger saker som inte är sant m.m. Men så håller väl inga vuxna människor på? 

Hihi, se där! jag är tydligen lika PERFEKT som resten av er andra!!! åhhh äntligen kan vi kanske sluta hacka på varandra och ha en perfekt oärlig  diskussion om hur vi är i våra förhållanden och ta lite fina bilder till våra perfekta liv på instagram.

Själva grejen är inte att jag gillar grälen, jag gillar stunden som uppstår efteråt. När man har fått ur sig all skit och bara älskar varandra igen ;) 

Nu smågnabbas vi nån gång i veckan (dvs pikar varandra och skrattar åt det, jättelivsfarligt....................) och "bråkar" som jag valt att kalla det ett par gånger om året. Jag tror som sagt att ni har en annan bild av att bråka än vad jag har. För mig skulle ingen vuxen människa kalla en annan glåpord

Känns för övrigt som jag trampar på många ömma fötter, borde inte vara så om ni lever så perfekta liv tycker jag inte. 

Okej. Så du tycker inte att en människa ska laga mat åt sina barn då? Hör inte det till att TA HAND OM sitt barn? 

Nä, själva grejen är att jag har väldigt svårt att tro på att ni som skriver att ni inte bråkar faktiskt inte bråkar. MEN som jag sagt i alla mina senare svar nu så tror jag inte att det jag och min sambo gör är att bråka i era ögon, eftersom det verkar som att man behöver nå en extremt låg nivå för att det ska klassas som bråk. För mig räcker det med att man höjer rösten för att det ska klassas som bråk. Så i mina ögon har ni nog bråkiga förhållanden, trots allt. 

Enligt vad jag har läst inom psykologi så handlar bråk ofta om just kärlek, man bråkar bara i sina närmsta relationer osvosvosvosv. Men dom där gamla filosoferna kan ju ta sig någonstans, vi kan väl bara konstatera att dom har fel. 

Och att städa hör inte till att ta hand om sina barn? jag pratar inte om att skura golvet varje dag, dammsuga varje dag. Jag pratar om att inte ha 5 dagar gamla tallrikar framme på bordet, att det inte ligger saker överallt så att barnen klarar av att ta med kompisar hem utan att skämmas? Tycker du PÅ RIKTIGT att barnen ska behöva ha det så? Fy fan, jag skulle inte vilja vara ditt barn.

"att det inte ligger saker överallt så att barnen klarar av att ta med kompisar hem utan att skämmas?"

Jaha så tillskriver du på VUXNA känslor och idéer på barnen. Vad är vitsen med det?
Eller har DU lärt barnen att de ska skämmas för att det är stökigt hemma?

Och Du hellre lite STÖKIGT än skitigt, än skitigt och i ordning plockat.
(Och nej jag säger INTE att man skall skura golvet varje dag.)

Nu är du där igen kommer med påstående  som säger mer om dig än dem du riktar emot. 
Vilka ömmas tår har du trampat på? Knappast några, däremot har du ju visat prov på att du inte kan hanter att andra har andra sätt att visa passion och kärlek på än ditt sätt.

Vill du har lista på där du bevisar att du vägra att hantera andras synsätt? Det är snabbt ordnat i såfall då det går att trycka på "visa endast" under ditt nick så kan man lista upp din intolerans mot andras par levnadsätt och andras par sätt att visa passion och kärlek på.

Jag kan exemplifiera med ett exempel till och börja med, där du i KLARTEXT hävdade att folk "måste leva ett tråkigt liv" lever ett tråkigt liv bara för att de inte bråkar och saknar passion och kärlek för att de inte bråkar (från inlägg #149):

"För mig är bråk passion och kärlek. Vi gillar att bråka, gnabbas och diskutera, det gör jag med alla människor jag älskar mest. Skulle aldrig kunna leva i ett förhållande utan det, fy vad tråkigt ni måste ha det. "
(slut citat)

Måste vara bekvämt för dig att skylla på "trampa på ömma tår" bara för att du inte får medhåll i att det är viktigt att bråka för att visa passion och kärlek i förhållande oavsett om det är partnerförhållande eller kärleksförhållande, och att andra inte delar ditt viktiga behov av att ha det. Till och med sjunka så lågt som att anklaga folk för att inte prata med varandra och att de skulle snacka bakom ryggen alternativt vara otrogna bara för att de inte bråkar med varandra. Det är du som visa prov på en vidrig människosyn bara för att man inte delar din sätt att se på saken om vad som är kärlek och passion i ett förhållanden och kan inte acceptera andras sätt att se på saken.

Jag tyckte jag var tydlig med att det egna livet i mitt fall inte är särskilt perfekt på grälfronten? 

Det är möjligt att t ex jag missuppfattar vad du menar med "gräla" men kan du i så fall vara tydligare? "Att få ur sig all skit"  och att du uppskattar försoningen efteråt i kontrast låter som helt ordinärt bråk och gräl.

Vet inte riktigt vad du uppfattar som de ömma tår du skulle trampat på. Du beskriver att "För mig är bråk passion och kärlek" säger att " fy vad tråkigt ni måste ha det" om dem som inte bråkar. Jag tyckte ju t ex tvärtom att vilket tråkigt förhållande du måste ha om du måste spetsa det med adrenalin från bråk för att inte bli uttråkad. Det är att ha en annan åsikt än din och att ifrågasätta dina slutsatser om kvalitén på bråkfria förhållanden. Om du väljer att tolka det som "ömma tår" säger det förmodligen mer om dig än om svar du fått.

Vad jag tyvärr kan känna igen i din beskrivning är bråk som säkerhetsventil. När den andre upprepat beter sig på ett sätt man tycker är oacceptabelt och inget händer trots att man talat om det lugnt och sansat, kan ett bråk åtminstone kännas som att det händer något. Det tråkiga är att det är en illusion om det sedan fortsätter i samma lunk som innan. Och visst, då kan väl bråk och efterföljande försoning kännas som ett litet uppehåll i den mindre bra fungerande vardagen... Fast i motsats till dig ser jag det som ett problem i förhållandet och inte en krydda.

Jo, det kan jag. Det är helt ok att man tycker annorlunda, men då ska man inte nedvärdera någon annans sätt i ett förhållande. Om vi "bråkar" och trots det tycker att vi har ett bra förhållande så blir jag måttligt irriterad när det här framstår som att man har ett dåligt förhållande för att man bråkar. Som att bråket är något man behöver ta bort. För er är det viktigt att jag accepterar min partners dåliga sidor istället för att bråka, för mig är det istället viktigt att jag måste få spilla lite galla över min partner för att leva med hans mindre bra sidor. Jag accepterar att han gör samma sak mot mig. Jag tycker inte att det är farligt att bråka och jag blir upprörd och intar gärna försvarsposition om någon annan attackerar det som jag tycker fungerar bra. Jag ska absolut kunna acceptera att man kan uppleva passion på annat sätt, men då kan väl andra här acceptera att bråk inte nödvändigtvis betyder problem. Jag tycker inte att jag har gjort något annat än det ni har gjort, för er är det viktigt att ta bort bråken då de försämrar förhållandet, då väljer jag att säga det motsatta. 

Nu var jag i och för sig ganska tydlig med att era förhållanden behöver innebära att ni baktalar varandra, är otrogna eller lever i kalla tysta förhållanden, jag sa att DE PAREN JAG KÄNNER har det antingen så, eller så bråkar dom med varandra. 

 

 

 

Få ur sig allt skit är för mig att man får ur sig all skit. Man säger vad man tycker och tänker till varandra i en kanske något högre samtalston än vanligt. 

Nej, jag pratar utifrån egna erfarenheter. Varken jag eller mina syskon vågade ta hem kompisar när vi var små. Tro det eller ej, barn kan också använda hjärnan. Framför allt så blev de kompisarna jag hade hemma avskräckta och pratade illa om mitt stökiga hem. Så kom fan inte och tro att dina barn inte skulle lida av att ha det stökigt hemma! Är du så jävla dum så du tror att barn inte har ögon att se med? Eller är du en stökig nisse som lever i förnekelse för vad dina barn får stå ut med?

Mitt barn är typ 2 månader gammalt så näää jag har inte hunnit lära honom det. Men jag ska definitivt lära honom att plocka undan efter sig själv, det känns som att de flesta föräldrarna lär sina barn det... men du kanske har ett lite avvikande beteende. 

haha, tack kära geni för att du förtydligade det. 

Beklagar din uppväxt men som tur är så är det inte den sortens misär som de flesta tänker på när man säjer stökigt, utan just lite ostädat sådär som väldigt många har ibland. Det är mycket begärt att inte kunna diskutera normalfallet för att ett fåtal som du har riktigt dåliga erfarenheter. Man är inte ond för att man generaliserar.

Att det som du säjer är "bra att rensa luften" är förstås hemskt sagt för den som blir slagen och skrämd av sin partner. Men för den stora majoriteten är det inte det man menar med bråk utan ngt mindre och därför kan du generalisera och skriva så, oavsett om folk håller med eller ej, det är ok att ha den åsikten tycker jag, och jag tycker också EnAnonumius åsikt är ok eftersom hen generaliserar.

Nu var det inte misär, det var stökigt.. Misär blir det ju däremot om man är 2 vuxna med barn som aldrig någonsin städar efter sig. Eller så har man städhjälp

Ja och just därför fick jag ju också förtydliga att jag menade att man höjer rösten. 

Måste för övrigt säga att vi på vårt jobb har en regel  som handlar om at vi får vara väldigt verbala (om vi har behov av det) innan vi går hem för att det inte ska gå ut över de vi jobbar med alt att vi tar med oss ilskan hem. Vart tar all er ilska vägen om ni aldrig får ur er det? 

Egentligen vad som helst, bara jag tycker annorlunda än min man kan det bli bråk. Då menar jag inte något högljudd historia utan allmän otrivsel och konflikt fast båda håller god ton även om båda är arga.

Bråk blir det nog mest om någon mått dåligt över något annat så det blivit fel eller missförstånd. Exempelvis var min sambo väldigt grinig en period när han hade mycket värk och jag till slut blev trött på att vara den som tog ansvar för familjen. Det kan också bli bråk om någon sovit dåligt eller är på dåligt humör för något annat. Då ökar risken för tjafs och bråk, även för nån liten skitgrej.

Däremot håller vi "god ton" när vi bråkar, d.v.s håller oss till ämnet och undviker personangrepp. Oftast kommer vi tillsammans på varför den andre blivit sur och sedan släpper vi det. Som tur var är ingen av oss långsint.