beccagranen

Äldre 30 Jan 15:54

168 svar

Vad bråkar ni om?

Ja låt höra, vad är det ni bråkar om i er relation?

Man läser och hör ofta att folk bråkar. Men så tänker jag, har levt med samma man i 12 år och vi har aldrig haft ett bråk. Aldrig gapat, kallat varandra fult eller haft anledning att bråka. Givetvis har vi haft diskussioner om något, men när vi båda förklarat så inser vi att vi tycker samma men uttrycker det olika. Pengar sägs ju vara ett stort ämne till bråk, men där är vi väl också med slapp attityd. Vi får in en summa, utgifter/räkningar vi har måste betalas, och resten får man spara och leva på.. vad är det att bråka om?

Emmapemmatjoho

Äldre 31 Jan 11:24

#71

sextiotalist skrev 2018-01-31 11:18:52 följande:

I varje fall målsättningen, men måste erkänna att jag inte alltid fungerar så rationellt

Nå så kan det ju vara, vem är väl perfekt... Här bråkas det visserligen aldrig, men jag törs noga lova att ingen av oss är perfekt för det.

Anonym (grisman)

Äldre 31 Jan 11:35

#72

Det enda som vi kan brusa upp över är när vi pratar om hans pappa. Han uttrycker sig väldigt kvinnokränkade, en riktig mansgris. Jag förstår att vi är av olika generationer och kan se saker olika, men jag accepterar inte när han kränker mig, min svärmor eller t.om min man. Och jag är väl inte den som tiger. Lika så har han en rasistisk underton, vilket är komiskt när alla tre barnen valt partners med utländsk påbrå.
Nu senast var det "metoo" grejen som ledde till att han börja diskutera hur löjligt allt var och det har blivit en sådan grej bara för att vissa kvinnor ser allt som kränkande. Då informera jag att det har blivit en stor grej för att det är ett stort problem. Och jag som arbetar i en mansdominerad bransch ser också hur vissa tar sig friheten. Sen kom han med gliringar att alla kvinnor som kommit någon vart i arbete har knullat sig till det. Och så lägligt att jag precis börjat på ny chefsroll i byggbranchen. Då tog jag illa vid mig, när han vet hur hårt jag jobbat för att få den rollen, och hur kränkande det är att han antyder att jag skulle legat mig dit. Då sa jag precis det, och informera honom att han inte hade haft sin position idag för han är obildad, han skulle stått kvar i kassan på macken. Och alla dessa "utlänningar som tar våra jobb" skulle haft hans arbete för att dom studerat och kämpat sig dit, inte glidit på bananskal in för att han är en svensk man. Och i såna här fall anser jag att min man ska sätta ner foten och stå upp för mig, sina döttrar, systrar och mor och inte acceptera att man kränker och förnedrar alla runt omkring sig. Att antyda att det är en kvinnas skyldighet att serva sin man fast hon arbetar heltid osv. Att se ner på män som tar sin del i hemmet, och ansvar för sina barn (min man och jag dela på fl).

Anonym (Suck)

Äldre 31 Jan 11:41

#73

k]sextiotalist skrev 2018-01-31 11:17:33 följande:[/quote-nick]Men då kommer min motfråga. Har ni löst något som skavt genom att bråka eller är bråken mer ett utlopp för din frustation (vilket jag absolut kan förstå).

Och som jag skrivit innan, vi bråkar, när vi är irriterade och sura, men aldrig om något som skaver.[/quote]

Ja det har absolut löst saker genom att "bråka" dvs skrika och slå mäven i bordet. Allvaret har gått fram och han har insett att han inte har mej ovillkorligt oavsett prioriteringar. Vi slulle vara skilda om jag avreagerade mej med att städa skåp.

sextiotalist

Äldre 31 Jan 11:47

#74

Anonym (Suck) skrev 2018-01-31 11:41:54 följande:

k]sextiotalist skrev 2018-01-31 11:17:33 följande:[/quote-nick]Men då kommer min motfråga. Har ni löst något som skavt genom att bråka eller är bråken mer ett utlopp för din frustation (vilket jag absolut kan förstå).

Och som jag skrivit innan, vi bråkar, när vi är irriterade och sura, men aldrig om något som skaver.[/quote]

Ja det har absolut löst saker genom att "bråka" dvs skrika och slå mäven i bordet. Allvaret har gått fram och han har insett att han inte har mej ovillkorligt oavsett prioriteringar. Vi slulle vara skilda om jag avreagerade mej med att städa skåp.

Fast då missade du varför jag städade skåp, det var inte för att lösa problem utan för att jag var på dåligt humör.
Jag skulle aldrig få igenom något genom att skrika, gorma eller slå näven i bordet. Om jag är riktigt, riktigt förbannad, då sänker jag rösten och då vet sambon och sonen att jag inte är att leka med.
För nog har jag varit arg, speciellt på sonen när han varit riktigt pubertal. Sedan kan dörren stängas igen, om man beskriver det, övertydligt

Emmapemmatjoho

Äldre 31 Jan 11:56

#75

Anonym (Suck) skrev 2018-01-31 11:41:54 följande:

Ja det har absolut löst saker genom att "bråka" dvs skrika och slå mäven i bordet. Allvaret har gått fram och han har insett att han inte har mej ovillkorligt oavsett prioriteringar. Vi slulle vara skilda om jag avreagerade mej med att städa skåp.

Skulle tappa respekten för min sambo om han skrek och smällde i bordet... Och han säger samma sak här. Skulle nån typ smälla näven i väggen eller bordet och gasta så skulle vi inte ta den andra på allvar, bara skaka på huvudet, besviket, och gå därifrån tills den andra lugnat sig. I längden hade vi nog inte hållit ihop om vi varit så olika på den punken (att en behövde ta till fysiskt för att markera).

Vill bara berätta hur jag/vi ser på det - men löser det saker för er, så bra, kör på det om ni är nöjda med det. Ni behöver ju tack och lov inte byta med oss och inte vi med er.

Men jag och min sambo litar på att den andra menar "allvar" om den säger det, vi tar alltid varann på allvar när vi pratar, utan att man behöver ta till våld och höjda röster.

Som sagt, bara lyfter en annan sida av saken, inte menat att säga att ert sätt inte funkar, för dig och din partner gör det ju det.

Anonym (K)

Äldre 31 Jan 12:04

#76

Vi grälar inte. Vi kan diskutera och så kanske någon fräser till, men det har hänt mig 10 gånger på fem år, och han har nog fräst två gånger på de här åren.

Skulle aldrig falla mig in att gapa på någon jag älskar.

beccagranen

Äldre 31 Jan 12:12

#77

Anonym (Suck) skrev 2018-01-31 11:41:54 följande:

k]sextiotalist skrev 2018-01-31 11:17:33 följande:[/quote-nick]Men då kommer min motfråga. Har ni löst något som skavt genom att bråka eller är bråken mer ett utlopp för din frustation (vilket jag absolut kan förstå).

Och som jag skrivit innan, vi bråkar, när vi är irriterade och sura, men aldrig om något som skaver.[/quote]

Ja det har absolut löst saker genom att "bråka" dvs skrika och slå mäven i bordet. Allvaret har gått fram och han har insett att han inte har mej ovillkorligt oavsett prioriteringar. Vi slulle vara skilda om jag avreagerade mej med att städa skåp.

Aldrig att jag hade accepterat sånt beteende. Hade min man slagit i bordet, eller i väggen dyl så hade han åkt ut. Jag har lärt barnen att inte avreagera sig på saker i hemmet, inte ska jag behöva fostra en vuxen karl. Jag minns att mina föräldrar tjafsa mycket, pappa var egenföretagare och arbetade 6-7 dagar i veckan året om och hon ville ha honom hemma mer. Han fick nog och slog näven i bordet och röt ifrån en dag, och hon sa "mig skrämmer du inte, men skrämmer du barnen åker du ut". Och jag minns hur obehagligt det var att se/hör föräldrarna så ilskna, och rädslan att han kanske får nog och slår henne (fast det aldrig inträffat tidigare). Och jag håller med, man ska inte vinna genom att visa att man är större och starkare. Har man inte intellektet att diskutera får man bo ensam som en neandertalare.

AndreaBD

Äldre 31 Jan 12:13

#78

Anonym (grisman) skrev 2018-01-31 11:35:19 följande:

Det enda som vi kan brusa upp över är när vi pratar om hans pappa. Han uttrycker sig väldigt kvinnokränkade, en riktig mansgris. Jag förstår att vi är av olika generationer och kan se saker olika, men jag accepterar inte när han kränker mig, min svärmor eller t.om min man. Och jag är väl inte den som tiger. Lika så har han en rasistisk underton, vilket är komiskt när alla tre barnen valt partners med utländsk påbrå.
Nu senast var det "metoo" grejen som ledde till att han börja diskutera hur löjligt allt var och det har blivit en sådan grej bara för att vissa kvinnor ser allt som kränkande. Då informera jag att det har blivit en stor grej för att det är ett stort problem. Och jag som arbetar i en mansdominerad bransch ser också hur vissa tar sig friheten. Sen kom han med gliringar att alla kvinnor som kommit någon vart i arbete har knullat sig till det. Och så lägligt att jag precis börjat på ny chefsroll i byggbranchen. Då tog jag illa vid mig, när han vet hur hårt jag jobbat för att få den rollen, och hur kränkande det är att han antyder att jag skulle legat mig dit. Då sa jag precis det, och informera honom att han inte hade haft sin position idag för han är obildad, han skulle stått kvar i kassan på macken. Och alla dessa "utlänningar som tar våra jobb" skulle haft hans arbete för att dom studerat och kämpat sig dit, inte glidit på bananskal in för att han är en svensk man. Och i såna här fall anser jag att min man ska sätta ner foten och stå upp för mig, sina döttrar, systrar och mor och inte acceptera att man kränker och förnedrar alla runt omkring sig. Att antyda att det är en kvinnas skyldighet att serva sin man fast hon arbetar heltid osv. Att se ner på män som tar sin del i hemmet, och ansvar för sina barn (min man och jag dela på fl).

Njaaa.... det är inte säkert att det är hans skyldighet. Visserligen vore det en bra idé. Men du kan ju också välja att inte gå dit? Det skulle nog sätta lite press på din man att ta ställning. Han kanske är alltför van vid det.

Anonym (R)

Äldre 31 Jan 12:20

#79

Förut var det svartsjuka, nu är det barnuppfostran.

AndreaBD

Äldre 31 Jan 12:21

#80

beccagranen skrev 2018-01-31 12:12:53 följande:

Aldrig att jag hade accepterat sånt beteende. Hade min man slagit i bordet, eller i väggen dyl så hade han åkt ut. Jag har lärt barnen att inte avreagera sig på saker i hemmet, inte ska jag behöva fostra en vuxen karl. Jag minns att mina föräldrar tjafsa mycket, pappa var egenföretagare och arbetade 6-7 dagar i veckan året om och hon ville ha honom hemma mer. Han fick nog och slog näven i bordet och röt ifrån en dag, och hon sa "mig skrämmer du inte, men skrämmer du barnen åker du ut". Och jag minns hur obehagligt det var att se/hör föräldrarna så ilskna, och rädslan att han kanske får nog och slår henne (fast det aldrig inträffat tidigare). Och jag håller med, man ska inte vinna genom att visa att man är större och starkare. Har man inte intellektet att diskutera får man bo ensam som en neandertalare.

Fast, där håller jag inte med. Det har inte ett dugg med intellekt att göra. Vissa människor har ett häftigt temperament som de har svårt att styra. Jag kan visserligen tycka att det är obehagligt, men jag kan inte klandra en sån person, förutsatt att de tar ut det på något acceptabelt.

Min man är en sån som brukar vara så lugn och snäll, men om han blir extremt stressad och mycket kommer ihop, då kan han få nåt slags utbrott. Dvs. han går och slår mot nån vägg. Det skulle aldrig rikta sig mot mig, eller mot någon överhuvudtaget, han bara avreagerar sig och sedan lugnar han ner sig igen. Sånt kan folk inte hjälpa. Jag tror det har hänt två gånger på 10 år och han har inte sagt något elakt eller så - han gör bara konstiga ljud och slår mot nån vägg.

Vad bråkar ni om?

INNEHÅLL