Vad bråkar ni om?

Precis, jag håller med. Jag samlar definitivt inte på mig någon ilska om jag inte tar ut tillfällig irritation på min man eller på mina närmaste överhuvudtaget. Snarare gör jag något annat och det brukar gå över.

Vi bråkar om att något borde vara pappas jävla ansvarsområde

Det har du tagit från en reklam......;)

Vi hamnar just nu ofta i konflikt om ekonomin, eftersom den är lite ansträngd just nu. Hon har ett vikariat som inte är jättebra betalt och inte heller alltid full tid, medan jag är arbetslös och arbetssökande.

Andra saker vi kan bråka om är vem som ska bestämma olika saker. När vi flyttade in i huset vi nu hyr satte hon upp en massa planer om möblering, inredning, målning mm utan att prata med mig och när jag sa "nej, detta måste vi komma överens om", så var konflikten ett faktum.

Andra saker kan vara när den ene inte orkar göra vad den borde göra eller tokiga handlingar som får eller kan få konsekvenser man helst slipper.

Jag skulle istället vilja vända på det och hävda att par som aldrig bråkar är något fel i kommunikationen med. Det är hälsosamt att rensa luften ibland och föra fram om det är något som går och grämer en. Det betyder inte att man ska stå och hålla på som idioter men många är rädda för minsta lilla konflikt! Fram med känslorna liksom! Lägg korten på bordet och sluta undertryck problemen. För JA, jag vill påstå att ALLA genomgår något slags problem i relationen förr eller senare! Annars är det något fel, att den ena ljuger eller kör falskspel eller att den andra är kuvad och aldrig vågar säga något!

Det är inte farligt att vara arg! Alla är arga någon gång! Vi är människor! Däremot kan det vara farligt att gå år efter år och trycka undan känslorna! Läs en jäkla bok i ämnet!

Vi bråkar(tjafsar) mest om småsaker. Typ locket på toan, nån som varit lite dålig på att sopsortera, eller ställt in en mjölkförpackning med 0.2 dl mjölk kvar i kylen.

Jag tycker det har blivit bättre när vi kompromissar mindre. Istället för att försöka välja ut gardiner tillsammans som båda gillar så får 1 av oss välja ensam. Alla större saker är vi naturligtvis överens om, men det är skönt att slippa kompromissar kohandel och liknande om massa små skitgrejer

Fel. Det är inte farligt att vara arg, men det är farligt att ta ut ilskan mot sin partner. Man kan säga saker man inte menar men som ligger kvar och gnager. Det värsta jag vet är folk som "blir arga" och vräker ur sig elakheter och sen tror att det bara räcker att säga "förlåt det var inte meningen". Och sen gör det gång på gång. Nästan alla blir ilskna och förbannade ibland men man ska inte avreagera sig på partnern. Men tyvärr gör många det.

Man kan vara rak och tydlig med problem i relationen utan att bli arg. Och när man blir arg ska man avreagera sig på något annat.

Håller inte med och jag tycker du blandar äpplen och päron här! Jag tycker nämligen att man ska rikta ilskan dit den hör hemma. Om jag blir förbaskad på min man för att han har gjort något, vad som helst så som att t.ex. inte laga middag fast att han har sagt att han skulle göra det eller vad som helst, så är det väl självklart att jag i en rak och ärlig kommunikation med honom blir arg! Inte tusan går jag ut i löpspåret och avreagerar mig samtidigt som jag själv och ungarna är vrålhungriga! Lite dåligt exempel men förstår du hur jag tänker? Och ja, jag blir arg i ett sådant läge vilket jag tycker är rätt och riktigt. Blir du aldrig arg alltså menar du? Eller det verkar som att du medger att alla blir ilskna någon gång, men då flyttar du ilskan någon annan stans? Varför? Till vilken nytta? Det gör ju saker och ting bara mer komplicerade!

Om din man inte lagat middag så räcker det att du frågar honom i rak och tydlig ton varför i herrans namn han inte fixat maten? Det blir väl inte mat snabbare för att du blir arg och börjar skälla? Du markerar med ton och kroppsspråk att du är missnöjd, det räcker.
Jag blir arg ibland men jag försöker flytta ilskan någon annanstans för att inte göra min fru ledsen och kanske säga saker jag inte menar. Det kallas hänsyn och är inte speciellt komplicerat. Dessutom, bråk genererar mer bråk och jag vil slippa skäll om jag gör något misstag så det är även egenintresse.

Inte tusen kallar jag partnern för en massa fula ord heller, inför barnen. Om min partner verkligen gör fel så blir jag fly-förbannad. Men inte vräker jag ur mig något osakligt ändå. Det räcker väl att man blir arg?