Downs syndrom och abort

Hade jag haft lätt att bli gravid så hade jag absolut aborterat ett foster med DS.

Själv har jag fått kämpa för mina barn och valde att inte göra något test då jag ändå inte klarat att göra abort.

Hade jag varit "frögurka" så skulle jag, helt ärligt, också eventuellt välja bort flickor. Fast då måste det vara mycket tidigt i graviditeten. 

För att man som förälder kanske inte ser sig själv som lämplig att klara av ett barn med DS för det kräver ju faktiskt mer som förälder att ta hand om ett barn med DS mot att ta hand om ett barn utan DS.Man ska vara medveten om  att få reportage skrivs om föräldrar som har det oerhört svårt för att de har ett barn med DS som tillbringar stor del av sitt liv kretsande kring detta barn med sjukhusbesök, operationer, separationer, noll socialt liv för att de har mycket litet avlastning, problem med assistenter osv. För varje solskenshistoria om familjer med barn med DS finns det mängder med mardrömshistorier precis som det vid solskenshistorier om människor som trots svåra umbäranden eller efter svåra olyckor klarar sig bra finns det historier som inte berättas eftersom de bara är negativa. 

Nu svarade jag inte på ditt inlägg utan på inlägg från den som likställer abort vid DS med abort vid kön på barnet.

Somliga har en inställning att livet blir rikare med barn med svårigheter eller för att man genomgått och övervunnit svåra saker vad som glöms bort är alla de som inte kommer till tals för att livet blivit en plåga för att de har barn med funktionshinder eller för att de blivit skadade av olyckor eller har svår sjukdom.

Lite har vi fått veta om hur det är att ha barn med funktionshinder genom artiklar angående minskade assistenttimmar och hur det påverkat livet för de som inte längre orkar med något annat än att vårda sina barn.

Får man ett barn med DS så är det ju knappast säkert att man ens får avlastning mer än någon dag per månad och inte heller assistenter förrän barnet börjar skolan