Downs syndrom och abort
Skulle ni göra abort om ni fick reda på att fostret hade Downs syndrom?
-
-
Svar på tråden Downs syndrom och abort
-
Nej aldrig!
-
Jag skulle vilja göra det men min sambo inte. Den är lite klurig tycker jag. Hoppas vi aldrig hamnar i den situationen!
-
Ja, det skulle jag, men jag skulle förmodligen inte ha gjort några tester och då alltså inte ens vetat om barnet har något fel eller inte mer än UL då, så svaret blir väl ändå nej.
Men hade jag vetat så hade det blivit abort. -
Inte för att vara "sån" men självklart är väl inte alla liv lika mycket värda! Det tycker nog inte du heller. Det är bara något som låter fint att säga men se på verkligheten!Anonym (Lika i värde...) skrev 2018-05-04 20:27:15 följande:
Alla liva är inte lika mycket värda. Fint...
-
Anonym (JaNej) skrev 2018-05-05 12:49:56 följande:Inte för att vara "sån" men självklart är väl inte alla liv lika mycket värda! Det tycker nog inte du heller. Det är bara något som låter fint att säga men se på verkligheten!
-
Fast det finns inga nedskärningar inom LSS som påverkar de här barnen.Anonym (Mamma till tre) skrev 2018-05-04 21:50:44 följande:
Jag gjorde ett NIPT blodprov som om det skulle visa någon kromosom avvikelse skulle föranleda ett avbrytande av graviditeten. Lyckligtvis var fostret friskt. Jag har absolut inget emot folk med olika mentala funktionshindrade men med alla nedskärningar i LSS osv så vågar jag inte.
Föräldrarna får ofta vårdbidrag och man kan eventuellt få TFP upp till 16 för det som inte vårdbidraget täcker.
Vissa föräldrar kan få avlösarservice eller korttidsboende. Barnen går på förskola, i specialskola, har fritids, fritidsintressen, får egna kompisar, bo på gruppboenden - lss-boenden där de också får ett socialt sammanhang. När de blir vuxna kan de gå på daglig verksamhet. Ett fåtal/vissa kan kanske kan få anpassat lönearbete.
Sen är det nog ändå olika för olika familjer om man känner att man har förutsättningar. Ett barn med ds behöver kunna dra sig undan till en egen lugn vrå i hemmet och vila från andra barn/intryck.
Föräldrarna behöver kunna lägga ner mer tid på blöjor och daglig omvårdnad samt habilitering. Det kan vara svårt att hinna om man har flera andra barn. Men det är också därför man har vårdbidrag, tfp under längre tid och avlösarservice eller korttidsboende. -
Ps: jag menar förstås att de bir på gruppboenden som vuxna....(se ovan)
-
Ja. På grund av att vi redan har ett barn med funktionsnedsättning. Det kräver mycket av hela familjen och är begränsande. Skulle inte fixa att ha fler funktionshindrade barn tyvärr. Kommer dock inte att skaffa fler barn.
-
Ja!
Du förstår inte skillnaden i att kunna uppskatta en person som redan lever för den den är och vilja att den ska ha det så bra som möjligt vs. att välja bort att ge liv till någon med samma förutsättningar? På samma vis som jag såklart vill att min systerdotter med typ 1 diabetes ska få all vård som går att få och hoppas hon lever ett härligt och långt liv och älskar henne så otroligt så skulle jag inte tveka på att göra abort om det gick att ta reda på ifall fostret skulle utveckla diabetes typ 1. För det är en vidrig sjukdom på många vis. Men det förstår ju vilken tänkande individ som helst att jag för den sakens skull inte anser att alla med typ 1 diabetes inte är värda något eller vill att de ska dö. Det är ju människor som redan finns och existerar.Anonym (Lika i värde...) skrev 2018-05-04 20:50:37 följande:Stinker. Gick något program7serie på TV4 om handikappade i Köping som ett slag hade väldigt höga tittarsiffror.
Många tyckte de som var med var så naturliga och härliga, men troligtvis hade väldigt få av dem som såg programmet velat vara föräldrar till någon av de som var med.
Ungefär som mångkultur. Lätt att hylla den när man själv bor tryggt i ett kritvitt område utan problem....
Förstår inte varför detta är så svårt för många att applicera på t.ex. DS också?
-
Exakt!Anonym (PL) skrev 2018-05-06 12:41:08 följande:
Ja!
Du förstår inte skillnaden i att kunna uppskatta en person som redan lever för den den är och vilja att den ska ha det så bra som möjligt vs. att välja bort att ge liv till någon med samma förutsättningar? På samma vis som jag såklart vill att min systerdotter med typ 1 diabetes ska få all vård som går att få och hoppas hon lever ett härligt och långt liv och älskar henne så otroligt så skulle jag inte tveka på att göra abort om det gick att ta reda på ifall fostret skulle utveckla diabetes typ 1. För det är en vidrig sjukdom på många vis. Men det förstår ju vilken tänkande individ som helst att jag för den sakens skull inte anser att alla med typ 1 diabetes inte är värda något eller vill att de ska dö. Det är ju människor som redan finns och existerar.
Förstår inte varför detta är så svårt för många att applicera på t.ex. DS också?
Det är det här som är kärnan i hela abortfrågan! Klart att ett barn man föder (friskt eller sjukt) är älskat och önskat och att man inte önskar livet ur barn som är handikappade eller sjuka eller inte önskar att barn som finns inte skulle finnas för att de är till besvär.
MEN vi har fri abort i Sverige. Det betyder att man får göra abort utan att någon ifrågasätter varför. Det kan bero på att man är för ung, fattig, ensam, arbetslös, sjuk eller att barnet är sjukt/handikappat, så att man själv gör bedömningen att man inte kan ge barnet ett bra liv. Men det är ens eget beslut och ingen annans.