Kära dagbok - skriv hur din dag varit

Kära dagbok

Jag har nu i fyra (4) års tid varit olyckligt kär i en man som jag bara träffat i verkligheten en gång. Men varje dag läser jag hans kommentarer på Facebook, där vi är vänner, så det känns som att jag känner honom utan och inna vid det här laget. Det är HELT hopplöst, för han är gift och har ett barn (och en styvson som han tar ansvar för), och han är helt enkelt inte intresserad av mig. Det har han markerat. Dock ger han mig ibland likes och kommentarer, så han har inte stängt mig helt ute. Det hade nog varit lättare om han hade gjort det, för nu fortsätter jag att känna att vi har något slags relation (fast jag VET att det är urfånigt). 

Jag försöker nu analysera hur det kunde bli så här, fast jag inte är 14 år utan en medelålders kvinna med vuxna barn: 

- vi träffades i samband med ett spännande event utomlands

- han uppmärksammade mig, och eftersom han är känd inom ett visst område så    blev jag förvånad och väldigt glad och stolt

- han är manlig, ser bra ut (i alla fall över genomsnittet), är ungdomlig för sin ålder och har hållit sig rak och slank

- han har naturliga ledaregenskaper,

- han är framgångsrik

- han är intelligent, har humor, är allmänbildad, uttrycker sig väldigt bra i tal och      skrift

- vi hade många, långa samtal över messenger då i början, det kändes som att vi      "klickade"... sedan hände plötsligt något och han blev kort i tonen och stängde       mig ute från en del. (Frun? Eller att han plötsligt fattade att jag inte bara var           vänskapligt intresserad?)

- bland annat arbetade vi tillsammans på att lösa ett mysterium - bara på skoj -     men det kändes viktigt och väldigt spännande

Ja, vad blev kontentan av det här, då? Jo, jag kan se mekanismerna - att jag blev star struck av att få uppmärksamhet av någon som var en stor auktoritet inom sitt område, att det blev lite spännande när vi arbetade tillsammans på att lösa mysteriet (som det där sociala experimentet, där en man och en kvinna i taget fick gå tillsammans över en läskig, svajande hängbro, och mångna av paren upplevde att de blev förälskade för att hjärnan tolkade den delade spänningen erotiskt). Jag FÖRSTÅR allt det här.

...men samtidigt är det så tråkigt tydligt, att han faktiskt ÄR en väldigt bra man - det har jag inte inbillat mig. Samt att han och jag klickar intellektuellt. Vilket med största sannolikhet han och hans fru inte gör, att döma av hennes Facebookkonto som behandlar barnbilder, inredningsdetaljer, frisyrer, naglar, butiker, vernissager, maträtter, snittblommor, väldigt enkla skämt och plattityder.

Det bästa skulle förstås vara om jag skulle stänga ner Facebook, som är det enda ställe där jag har någon kontakt med honom. Då skulle jag "slippa" se honom och kunna börja glömma. Det gör man ju alltid. Men samtidigt känns det så fruktansvärt synd. Han är liksom det enda roliga jag har, och jag kan inte låta bli att tänka "tänk om". Tänk om han och hans fru skiljer sig, eller om frun dör... om vi har kvar den här lilla kontakten då, så kanske den kan trappas upp..? Om inte så är sannolikheten precis 0,00.

*suckar*

Kära dagbok!

Idag har jag varit på kaffebjudning, förutsättningarna var dessa:

- Jag har bara fått två doser
- En person där var inte vaxxad, han hade dock inga symptom
- En person där HADE symptom, han ska dock vara trippelvaxxad
- Det var vädrat när jag kom dit, men sedan stängde dom fönstret för att en person frös
- Inga munskydd (inte jag heller, det hade ju inte funkat när man ska smutta på kaffe och knapra på sju sorters kakor)
- Inte mycket till avstånd heller...

Den som lever får se hur det går, höll jag på att säga! :o Jag borde förstås inte ha gått dit. Men jag tyckte att jag borde av "diplomatiska skäl". Och jag sitter ensam för mycket. Det är inte konstigt att jag fastnar i tokiga fixeringar i folk på nätet då (se mitt förra inlägg). Jag behöver verkligen komma ut och träffa folk IRL!

Allt är en avvägning mellan rena smittskyddsintressen och andra intressen - det säger ju till och med FHM, så jag är i gott sällskap! :)

Kära dagbok, det har varit en fin dag med sol och promenadväder. Hade gäster som sov över och fick till en romantisk stund på morgonen med maken innan barnen vaknade.

nu på kvällen gnager alla kommande måsten i mig. Många sjuka men ändå födelsedagsfest för äldsta sonen ska planeras och genomföras. vill inte se honom ledsen, men får se om det ens bli av nu när så många insjuknat i omikron. Två stora presentationen på jobbet denna vecka och jag är så nervös.. självförtroendet har aldrig varit på topp och jag hoppas jag inte rodnar.

Jag har mycket att vara glad över. Ett bra äktenskap, ett spännande liv i ungdomen, välartade barn, fint hus, god ekonomi och bra människor i min närhet. Ändå så känns det som att jag många dagar vill fly... fly från allt.. funderar på vem jag egentligen är och blivit i allt. Men ingen att prata med. Det är liksom inte legitimt att gnälla när man har det bra och det finns så många som har det kämpigt på riktigt. Jag har inte den rätten att gnälla på livet.

såg att -han- vad online på Messenger igen. Har inte pratat på år. Han älskade mig så länge och hoppades in i det sista. Varför tänker jag ens på honom? Är det pga av tristess eller finns det en äkta längtan som jag håller ifrån mig för starkt? Det kommer jag aldrig kunna ta reda på.

Gud vad jag babblar dynga.. men skönt att skriva. Ska gå upp och dricka te och mysa ner mig i soffan med maken. Imorgon börjar veckan rulla på, såsom den alltid gör. 

Kära dagbok

Idag har jag korrläst den långa, detaljerade medicinska rapporten, och levererat den. Att korrläsa är det tristaste och värsta i detta jobb. Professionella översättningar är de enda texter, som måste vara hundra procent perfekta när de levereras. Ingen annan kommer att gå igenom dem ytterligare en gång. (Skulle det ske, så sitter du som översättare redan löst...)

Ibland känns mitt ansvar för ensamt, tungt och svårt...

Dagen har varit lugn.

Kära dagbok!

Var och tog min tredje dos i morse. Det gick bra. Känner inte av några biverkningar. Det var lång väntan utomhus, och jag hann bli kall eftersom jag av uppenbara bara hade en ärmlös klänning under jackan. Inne var man tvungen att ha munskydd - vilket är helt rätt såklart. Men vi här i Sverige är ju inte vara att använda det, och glasögonen immade igen så att jag inte såg något.

Man fick mixa om man ville, så jag tog en dos av det vaccin som jag dittills inte fått. Nu är det bara att hoppas att jag inte redan har smittan i kroppen, för i så fall var det för sent.

Jag HATAR Tegnell! Det har funnits gott om vaccin och lediga tider i regionen, men de har av någon anledning inte vågat köra över FHM och öppna upp för nya grupper i prioritetsordningen fortare. Detta kommer antagligen att orsaka ett antal onödiga dödsfall. ALLT har misskötts under denna pandemi! Vi får vara glada för, att det inte var en mer allmänfarlig sjukdom än det var!

Tisdag den 25/1 kl 18.30 2022
 
Kära dagbok --  COVID SKIT

Idag är det min tur! Tur är fel ord att använda. Kände mig konstig i magen igår under dagen på jobbet. Bubblig i magen, lätt ont i huvudet.
När jag vaknade i morse så killade det i halsen, fortsatt bubblig i magen, ont i lederna, lätt huvudvärk. Har två olika självtester hemma, och tog båda testerna. En för näsa och en för saliv. Nästest visade negativt för covid 19 men salivtestet visade positivt. Har ingen feber, inte ont i halsen. Pyttelite hosta, pyttelite nästäppa. Ska göra riktigt test imorgon. Har tagit tre sprutor. Den sista för ca en vecka sedan. Fick moderna sista gången. Inga biverkningar, bara ont i armen i ett par dagar.
Hoppas jag inte blir sjukare än så här. Känner flera som blivit jättesjuka. Någon har fått lungförändringar. Jäkla skitpandemi!
Tror inte jag haft det förut, trots att jag har ett jobb med mycket kontakt med andra människor.
Så det blir hemkarantän resten av veckan. Får se vad jag hittar på. Städa kanske..

Slut för nu. Kl 18.38

Ha en fin kväll och ta hand om er.

Kära dagbok

Det här blir mitt andra inlägg idag. Kort efter att jag skrivit det förra, så däckades jag av plötslig trötthet. Sov 4-5 timmar, vaknade med hög feber, yrsel och fruktansvärt ont och svullet i överarmen där jag fick sprutan i morse. Jättekul. Nåja, det bevisar väl att den funkar, och att det inte bara var koksaltlösning jag fick!

Synd att det inte finns temperaturlås till datorer, så att man inte kan logga in om man har feber! Jag fick nämligen en liknande reaktion efter min första dos (och andra), och då såg jag dagen därpå till min stora fasa, att jag hade skrivit en kommentar med en sexuell anspelning till min Facebook-crush (som jag har berättat om här förut)!    

Jag tänkte först att jag inte KUNDE ha skrivit något sådant, det är liksom inte alls likt mig. Men vem skulle ha hackat mitt konto bara för att skriva den kommentaren, självklart var det jag som hade gjort det under inverkan av febern. Han svarade inte, lajkade inte, men tog inte bort kommentaren heller... Rodnar fortfarande när jag tänker på det!

Tisdag kväll, Nådens år 2000 plus/minus lite.

Djävla dagbok.

Gissa vad? Tånaglarna har vuxit ännu mer sedan sist. Måste hitta en permanent lösning på detta.

Grannen har lagt ytterligare ett par sandsäckar på sitt kulsprutenäste. Behöver man bygglov för sådant? Måste kolla upp detta. Ser fram mot ännu en sommar utan att kunna använda flaggstången på det sätt den är avsedd för. Får bli permanent parlamentärflagg i år också.

Funderar på att börja odla knark. Finns det någon förädlad sort som ser ut som typ krusbär eller något annat harmlöst?

Håhåja åter till verkligheten. Grannen sköt precis upp ett närljus så snart brakar det väl loss igen. Jag har inte någonting emot invandrare men min lilla damm är fan ingen vallgrav.

Nästa bil ska ha skottsäkert glas.

Kära dagbok

Idag har jag översatt en skilsmässodom från tyskan. Det gick snabbt. Jag kan ju alla termerna nu. Men i början var det jobbigt!
 
Det är intressant att få inblick i ett annat lands rättssystem. Jag tycker att tyskarna har mycket som är bättre än i det svenska, särskilt när det gäller skilsmässolagstiftningen:

- pensionspoängen som båda har förtjänat under äktenskapstiden, delas lika. På så sätt kompenseras kvinnor som varit hemmafruar eller arbetat deltid, och såklart kommit efter i löneutvecklingen, så att de får en hyfsad pension som gamla. Jag tycker att det är helt rätt att detta ska tas från mannen, om han haft markservicen ordnad och på så sätt kunnat göra karriär. 

- bådas förmögenhetsÖKNING under äktenskapstiden delas lika. Av samma skäl som ovan: hon kanske har varit hemmafru o.s.v.. 

- däremot delas inte det som makarna hade före äktenskapet, och inte heller sådant som de erhållit under äktenskapet som den andra inte gjort något för så att säga, t.ex. arv och personliga skadestånd. Det tycker jag också är rätt. Det är jättekonstigt att vi har så i Sverige, att människor efter bara några års äktenskap kan bli tvungna att sälja en gård, ett gods, en gammal fin villa som gått i släkten. Eller ge bort hälften av arvet efter sina föräldrar. Det är ju inte klokt! :o Sverige har jättekonstiga, helt ologiska lagar. 

- en tysk kvinna har också mycket större möjligheter att bli tilldömd underhåll, än en svensk kvinna. Svensa lagstiftare verkar tycka, att en kvinna som har varit hemmafru får skylla sig själv, och därför inte ska ha något mer från mannen

- jag gillar även att de har en domare som dömer, och att h*n tar hänsyn till olika faktorer. T.ex. att om frun har orsakat skilsmässan, så ska hon såklart inte ha något underhåll. I svensk lag är det alltid samma lagar, ingen väger in personliga faktorer - och det kan bli väldigt orättvist och kränkande. Först är den andre otrogen, sedan måste man lämna över halva sin förmögenhet så att han eller hon får leva gott på den tillsammans med sin älskare/älskarinna?! Det är ju inte klokt!

- vidare har de ingen sambolag i Tyskland, och det tycker jag också är rätt. Det är ett VAL att inte gifta sig. Att man då ändå ska ha ut halva värdet av en bostadsrätt, fast den andre har betalat hela - det är ännu konstigare än att det blir så vid en skilsmässa. För vid ett äktenskap har i alla fall båda skrivit på ett kontrakt, men vid samboskap har inte ens några papper skrivits på, om att man är villig att dela sina tillgångar med den andre. Jättekonstigt att det ska vara default!