Säga till om folk stavar rejält fel? Löjligt att man inte får säga till om det!

Jag gör det ibland, men jag har aldrig varit med om att någon blir arg. Det gäller att vara mycket, mycket medveten om att man klampar in på känsligt territorium om man känner ett stort behov av att kommentera.

Förstår man vad som menas med det felstavade ordet så är det onödigt att rätta någon anser jag. Iallafall på ett officiellt forum. En annan sak är om man rättar någon persoligen, öga mot öga. Min sambo stavar ofta fel och jag rättar inte alltid hans fel, bara där ett felstavat ord gör skillnad. Det är väldgit känsligt för en del att de inte kan stava.

Jag gör det också ibland och har blivit anmäld en gång. Jag tycker att det är urlöjligt! Folk måste väl ändå kunna ta en liten pik om de har stavat så illa att man inte fattar vad de menar.

Jag har många gånger fått hålla fingrarna i styr för att låta bli att påpeka folks systematiska stavfel. Visst händer det att jag skriver fel för att fingrarna slinter till på tangentbordet, men jag skulle inte "råka" stava verkligen "värkligen" 5 ggr, och jag skriver ut hela ordet "jag" istället för "ja"...Ser så himla outbildat ut, helst det sistnämnda som folk gör med flit. GRRRR

Och jag har sympati för dyslektiker som stavar tokigt, men jag vägrar tro att alla de som jag sett stava fel här är dyslektiker-snarare så har de sett andras felaktiga stavning av tex verkligen och tror att det ska vara ett ä där. *suck*

Men om det är så känsligt så borde man väl vara tacksam för att någon (på ett bra sätt) rättar en? Man vill väl stava rätt, eller? Då lär man sig ju hur det ska stavas?

....jag blir snarare GLAD om nån skulle rätta mina stavfel (om/när jag nu gör några).
Dessutom gör man ju det i all välmening..

ännu, enu, ens, äns, änns.....hallåååå?! Man blir ju själv gravt förvirrad p ga dålig stavning.

Tycker att det är en löjlig regel!

Tutilure:
Har man dyslexi stavar man inte alltid fel. Man ser helt enkelt inte vad man gör fel, så nej, man lär sig inte av att bli tillsagd då..

Tutilure:
Om alla resonerade så vore det inget problem, nej, men nu gör ju inte alla det. Stavning är nog känsligt för ganska många - många är nog medvetna om att de skriver lite dåligt, men vet kanske inte vad de ska göra åt det, och blir ledsna över att påminnas.

Det är min teori, i alla fall!

(Det finns säkert de också som inte bryr sig, och blir irriterade på vad de ser som ovidkommande saker, eller ser stavningen som ett personligt val som inte bör ifrågasättas, eller... osv. )

Kommer man inte rätt långt med att göra som man gör med barn som försöker lära sig prata t ex? Dvs upprepa det felaktigt uttalade resp stavade ordet, fast då korrekt givetvis.... Det tror jag. Men givetvis kommer man inte hela vägen, jag menar hur många skriver t ex diskution eller deprision oavsett hur många gånger de ser de korretkta stavningarna?

Det går inte alltid att skylla på dyslexi.
Om man inte kan stava borde man väl vara intresserad av att lära sig hur ord man inte kan stava stavas? Eller skall man gå genom livet och bara strunta i det?

Hur långt skall det gå, skall man till slut kunna skriva en mening med noll ord rättstavade men såpass förståeligt att den som läser ändå kan lyckas klura ut vad det skall stå - och ingen bryr sig? Är det ett ok sätt att skriva på eller?

Folk är slappa med svenska språket helt enkelt. När man skriver är det inte som att tala.