För oss som plussat och har BF i september 2025 😃 Själv är jag 4+0 idag och har plussat igen efter tidigt missfall förra cykeln (ingen mens emellan). Hur mår ni?! Jag mår illa av och till men i övrigt bra. Så tacksam att få inleda året med ett plus!
Är det någon mer som varit dålig i magen istället för hård i magen? Hehe
Ni som vill vara med i Facebookgruppen - skicka ett privat meddelande till mig här på Familjeliv så skickar jag länken! 😃
Hej på er! Inte varit så aktiv här men undrar hur alla mår?
är i 8+1 idag: gjorde ett VUL för en vecka sen som såg perfekt ut! Stämde exakt på dagen med mina beräkningar så det var skönt! Jag tycker att det är så sjukt svårt att dölja magen bara. Det är mitt 3e barn och jag har en riktig bebis mage som är hård o allt!
samt: vilken v ska ni göra KUB? jag ska göra i v.13+2 vilket jag tyckte var sent?
Hej allihopa!
Jag är 35 år, har en dotter född september 2007 och en son 2012 och väntar nu mitt tredje barn. Det blir min sambos första 😁
Jag har tidigare haft svårt att bli gravid och har både PCO och mycket inflammationer i kroppen. Jag känner mig gammal (35 år) och är lite överviktig med ett bmi på 34. I november 2024 startade vi en infertilitetsutredning för att få hjälp och i januari, några dagar innan vk plussade fick vi veta att jag har en sjukt dålig äggreserv i kombination med sambons halvkassa simmare.
Vi har haft en ganska lättsam inställning till att skaffa barn under ungefär 2 år och undvikit stressen med ÄL tester och graviditetstester och bara unnat oss att ha sjykt mycket och bra sex. 😂
Så vi var inställda på IVF och eventuellt donerade ägg. Så det kändes lite surrealistiskt att plussa. BF har vi räknat ut från min progesteronpik i samband med blodprover.
Efter minst 10 plussade stickor firade vi med en ny hybrid SUV, det kändes rimligt 😂
Tidigare graviditeter har jag haft ett extremt graviditetsillamående, tappat mycket i vikt och blivit inlagd vid några tillfällen för vätska och näring. Att jag knappt känner mig illamående nu skapar oro, mycket oro.
Men jag har läst hela tråden de senaste dagarna och känt väldig trygghet i det. Jag har varit väldigt orolig över min graviditet och det känns lugnande att se så många som oroar sig och tänker likadant som fått lugnande besked.
Jag hat varit väldigt trött vissa dagar och mina bröst har gjort ont som FAN länge nu.. Men utöver det känner jag mig så otroligt harmonisk, lycklig och pigg.. (när jag inte känner mig sömnig) 🤣
Min sambo har hyrt in en städerska, så det alltid ska vara rent och fräscht i kök och badrum ifall jag mår dåligt. Han är otrolig kärleksfull och omtänksam, jag är lyckligt lottad..
Jag har hanterat min oro med shopping, det kan hända att det redan står en komplett barnvagn, en uppsättning babyfiltar och lite babykläder i tilltänkt babykammare 😂
Jag kanske råkade beställa lite graviditetskläder som är på väg också 😅
Jag har strugglat som fattig, ensamstående tonårsmamma en gång, så nu tänker jag låta mig skämmas bort ordentligt 😅
Vi har redan skvallrat till de flesta i vår familj, mina underbara svärföräldrar är helt lyriska. De hade gett upp om barnbarn sedan länge 😂
Nu måste det gå vägen 💝
En fråga till, hur många är det som gjort/planerat in NIPT test? Ser att många fortfarande gör KUB istället.
Jag trodde alla regioner gått över till NIPT i första hand.
En fråga till, hur många är det som gjort/planerat in NIPT test? Ser att många fortfarande gör KUB istället.
Jag trodde alla regioner gått över till NIPT i första hand.
Hejsan alla!
Jag är 36, fyller 37 i sommar. Har kämpat för att få barn i 3,5 år. Blev ihop med mitt ex som är 11 år äldre i början av hösten -21 (33 år, mitt första riktiga förhållande), då vi redan kände varandra väl sen flera år och båda önskade barn så försökte vi rätt tidigt. Efter ett år utredde vi oss och fann få spermier. Påbörjade IVF som alla 3 försök gick riktigt dåligt utan några friska embryon. Gjorde två privata försök med utomlands som bekräftade dålig äggkvalité. På sista försöket blev jag gravid, men ett utomkveds som ej steg över 133 i hCG. Kirurgen sa att det inte klarat sig i livmodern heller. Akutopererades i v.6+6 där de tog högra äggledaren.
Valde därför i augusti att gå på äggdonation.
I september gick jag och exet isär pga helt andra orsaker.
Kände mig inte beredd på att vänta på en ny kärlek, oklart hur lång tid det kan ta, utan kände mig redo att uppnå min dröm om mitt barn nu.
Ett par dagar senare fick jag tilldelat min första äggdonator. Valde en spermadonator. Efter många turer, motgångar och försök varje månad så fick jag tillslut min efterlängtade återföring den 28 december (äggdonatorn hade äggplock den 23 dec och jag var i medicinerad cykel för att kunna få en färsk återföring). Dessutom 3 fina blastocyster till frysen. Evigt tacksam!
Testade positivt i början av januari och har BF 15 september 
Är i v.8+6 idag. Vaknade på morgonen på nyårsafton av intensiv molvärk i livmodern som höll i sig konstant i flera veckor, så kände mig redan då trygg i att jag var gravid.
Pga förra utomkvedet så har jag fått ett tidigt ultraljud som visat att den sitter rätt i livmodern och ett tickande hjärta i v.7+0 på gynmottagningen i Sverige och 8+0 på IVF-kliniken i Köpenhamn.
Hur mkt symtom har ni? Jag känner mig ngt överväldigad. Starkt illamående som förvärras vid rörelse, sjukdomskänsla i hela kroppen, värker i livmoder mm, enorm trötthet, nedstämd pga måendet etc. Har inte kunnat jobba senaste 2 veckorna. Får medicin som håller illamåendet mer i schack vilket påverkar mentala måendet positivt tack o lov, även om man sover massor.