Anonym (TS)

Sat 1 Mar 15:57

238 svar

Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

När jag träffar lärare ibland och pratar med dessa om barn så är det att vissa barn borde vara någon annanstans än på deras skola.

Elever som beter sig illa borde få en bättre uppfostran hemifrån.

Föräldrarna borde godkänna att deras barn blir utredda och så vidare.

Jag känner att barns beteenden och eventuella diagnoser har blivit ett medicinskt problem som sjukvården ska ta hand om.

Lärare står ofta och säger att vi saknar resurser här för att hantera detta.

Jag arbetar som konsult i skolor och har arbetat med barn i snart 20 års tid. Jag går fortfarande på vidareutbildningar. Så svårt är det inte att sitta på digitala föreläsningar och seminarium.

Jag har jobbat runt om i hela Sverige och ser ständigt detta tryck på att sjukvården ska göra saker.

Jag och mina kollegor förstår inte. Det känns som många i min egna yrkeskår är totalt ointresserade av att göra sitt jobb eller ens förstå sitt egna uppdrag.

Jag kan göra så enkelt med en lärare ibland att jag efter ETT samtal med en elev har ett helt annat barn i gruppen.

Jag har då fått ett samtal med en elev som sägs vara totalt omöjlig. Den kan inte bete sig som folk.

Enligt skolan klarar inte BUP ens av att göra något.

Eleven träffar mig och jag märker direkt att den är rädd, den tror att jag kommer dit för att skälla. Jag är inte intresserad av att prata om vad deras lärare sagt och läxa upp den. Jag frågar vad barnet tycker om, vad den tycker om att göra. Hur tycker den personen att det är i skolan, när tycker den att det funkar bra. Jag går inte ens in på när det inte funkar. Utan eleven får säga NÄR det funkar.

Efter detta så säger jag till dennes lärare att eleven behöver detta. Det kan vara så enkelt som att sitta på en viss plats i klassrummet och att den inte ska sitta bredvid vissa personer.

Läraren återkommer direkt efteråt och säger att det är som en annan elev. Detta fortsätter även i år efteråt.Att jag kommit in i vårterminen i 7an, eleven har haft kaos en hel skolgång. I 7an justerar vi extremt få saker och vips funkar detta tills i 9an.

Jag har knappt gjort något, men alla lärares lösningar är BUP och medicinering.

Självklart är detta ett extremfall där något lyckats, oftast krävs det lite mer, det jag vill peka på är lärarnas pedagogiska kompetens. Att dom har makten, att det är dom som sitter på en kompetens, men när saker inte funkar är det elevernas fel, dom har medicinska fel som gör att dom är omöjliga att jobba med.

Hur blev det såhär?

Anonym (Gile)

Mon 3 Mar 22:24

#131

Tyra myra skrev 2025-03-03 16:07:58 följande:

Vill bara påminna om att NPF-diagnoser som ADHD, ADD och autismspektrumtillstånd anses ibland vara "slaskdiagnoser" eftersom de kan vara svåra att diagnostisera exakt.

Detta beror på att symtomen kan överlappa med andra tillstånd och att det inte alltid finns tydliga biologiska markörer för dessa diagnoser.

Ibland kan diagnosen ges när man inte hittar någon annan förklaring till en persons svårigheter, vilket kan leda till att vissa ser det som en "slaskdiagnos".

För att en diagnos ska sättas måste man uppfylla ett visst antal kriterier som hör till just den diagnosen, och dessutom måste symtomen vara ganska tydliga. För de flesta diagnoser måste det ha funnits svårigheter minst sedan en viss ålder. Om personen inte fullt ut uppfyller kriterierna brukar man säga att personen bara har drag av något, men ingen diagnos.

Det är riktigt att en person kan ha vissa symtom som finns inom flera diagnoser, men man får bara de diagnoser där man fullt ut uppfyller kraven för diagnosen.

Det är exempelvis vanligt att barn med ADHD också har läs- och skrivsvårigheter eller Tourettes. Har man autism kan man ibland också ha drag av ADHD, eller tvärtom.

Både barn som har autism och ADHD kan exempelvis ha problem med ljudkänslighet, de har då svårt att filtrera bort ljud i omgivningen, som vi andra vänjer oss vid (ingår ej i kriterierna men är mycket vanligt).

Det är inga slaskdiagnoser, en riktigt utförd utredning är omfattande och precis. Man intervjuar personen själv, närstående och skolpersonal, både om dagsläget och om hur det har varit tidigare. Man använder olika frågeformulär som tidigare har utprovats statistiskt, så att de ska ge utslag på rätt saker.

Man observerar i klassrummet och i leksituationer. Undersöker medicinska journaler sedan födelsen och framåt. Läser pedagogisk dokumentation från tidigare. I utredningen igår både läkare, psykolog och ofta andra yrkesgrupper.
Man tar ställning till om det inte finns andra diagnoser eller förklaringar som passar bättre, trots att ärendet har kommit in som en remiss om just en ADHD- eller autismutredning.

Det finns omfattande test som ger indikationer på om en person har svårigheter inom autismspektrum. Även de är statistiskt utprovade.

Det finns vårdgivare som gör lite väl översiktliga utredningar, Jag tänker närmast på en del privata firmor som utreder vuxna (som då betalar ur egen ficka), som enligt min mening borde har gjort större ett grundligare

Anonym (Gile)

Mon 3 Mar 22:37

#132

Tillägg: Även en del utredningar av barn görs väl översiktligt tycker jag ibland (där har jag synpunkter på en del privata vårdgivare.)

Glömde att skriva att även en pedagogisk utredningsdel görs, oftast av lärare och specialpedagog.

Det ingår även sociala frågeställningar, hur är situationen hemma respektive i skolan?

Man testar intelligensen med särskilda test som används över hela världen och anpassats efter det aktuella landet (normerna skapas av resultatet på ett urval av landets barn). Så att man vet att det inte är en intellektuell funktionsnedsättning som är problemet. Men när det gäller autism så förekommer det relativt ofta att barnet har den diagnosen och samtidigt en intellektuell funktionsnedsättning.

Tyra myra

Mon 3 Mar 23:03

#133

Anonym (Gile) skrev 2025-03-03 22:24:52 följande:

För att en diagnos ska sättas måste man uppfylla ett visst antal kriterier som hör till just den diagnosen, och dessutom måste symtomen vara ganska tydliga. För de flesta diagnoser måste det ha funnits svårigheter minst sedan en viss ålder. Om personen inte fullt ut uppfyller kriterierna brukar man säga att personen bara har drag av något, men ingen diagnos.

Det är riktigt att en person kan ha vissa symtom som finns inom flera diagnoser, men man får bara de diagnoser där man fullt ut uppfyller kraven för diagnosen.

Det är exempelvis vanligt att barn med ADHD också har läs- och skrivsvårigheter eller Tourettes. Har man autism kan man ibland också ha drag av ADHD, eller tvärtom.

Både barn som har autism och ADHD kan exempelvis ha problem med ljudkänslighet, de har då svårt att filtrera bort ljud i omgivningen, som vi andra vänjer oss vid (ingår ej i kriterierna men är mycket vanligt).

Det är inga slaskdiagnoser, en riktigt utförd utredning är omfattande och precis. Man intervjuar personen själv, närstående och skolpersonal, både om dagsläget och om hur det har varit tidigare. Man använder olika frågeformulär som tidigare har utprovats statistiskt, så att de ska ge utslag på rätt saker.

Man observerar i klassrummet och i leksituationer. Undersöker medicinska journaler sedan födelsen och framåt. Läser pedagogisk dokumentation från tidigare. I utredningen igår både läkare, psykolog och ofta andra yrkesgrupper.
Man tar ställning till om det inte finns andra diagnoser eller förklaringar som passar bättre, trots att ärendet har kommit in som en remiss om just en ADHD- eller autismutredning.

Det finns omfattande test som ger indikationer på om en person har svårigheter inom autismspektrum. Även de är statistiskt utprovade.

Det finns vårdgivare som gör lite väl översiktliga utredningar, Jag tänker närmast på en del privata firmor som utreder vuxna (som då betalar ur egen ficka), som enligt min mening borde har gjort större ett grundligare

Ja, du har säkert mer insyn i detta än vad jag har. Efter 25 år i yrket har jag nog inte ännu förstått hur det hänger ihop.

Slaskdiagnoser har blivit vanligare i takt med att efterfrågan på diagnoser exploderat. Det finns varken kompetent personal eller andra resurser för att möta denna efterfrågan.

Då är det lättare att falla till föga och ge en slaskdiagnos än att förklara för föräldrar att deras barn ligger inom normalspannet men behöver konsekvent fostran i hemmet och skolan.

Tyra myra

Mon 3 Mar 23:03

#134

Anonym (Gile) skrev 2025-03-03 22:24:52 följande:

För att en diagnos ska sättas måste man uppfylla ett visst antal kriterier som hör till just den diagnosen, och dessutom måste symtomen vara ganska tydliga. För de flesta diagnoser måste det ha funnits svårigheter minst sedan en viss ålder. Om personen inte fullt ut uppfyller kriterierna brukar man säga att personen bara har drag av något, men ingen diagnos.

Det är riktigt att en person kan ha vissa symtom som finns inom flera diagnoser, men man får bara de diagnoser där man fullt ut uppfyller kraven för diagnosen.

Det är exempelvis vanligt att barn med ADHD också har läs- och skrivsvårigheter eller Tourettes. Har man autism kan man ibland också ha drag av ADHD, eller tvärtom.

Både barn som har autism och ADHD kan exempelvis ha problem med ljudkänslighet, de har då svårt att filtrera bort ljud i omgivningen, som vi andra vänjer oss vid (ingår ej i kriterierna men är mycket vanligt).

Det är inga slaskdiagnoser, en riktigt utförd utredning är omfattande och precis. Man intervjuar personen själv, närstående och skolpersonal, både om dagsläget och om hur det har varit tidigare. Man använder olika frågeformulär som tidigare har utprovats statistiskt, så att de ska ge utslag på rätt saker.

Man observerar i klassrummet och i leksituationer. Undersöker medicinska journaler sedan födelsen och framåt. Läser pedagogisk dokumentation från tidigare. I utredningen igår både läkare, psykolog och ofta andra yrkesgrupper.
Man tar ställning till om det inte finns andra diagnoser eller förklaringar som passar bättre, trots att ärendet har kommit in som en remiss om just en ADHD- eller autismutredning.

Det finns omfattande test som ger indikationer på om en person har svårigheter inom autismspektrum. Även de är statistiskt utprovade.

Det finns vårdgivare som gör lite väl översiktliga utredningar, Jag tänker närmast på en del privata firmor som utreder vuxna (som då betalar ur egen ficka), som enligt min mening borde har gjort större ett grundligare

Ja, du har säkert mer insyn i detta än vad jag har. Efter 25 år i yrket har jag nog inte ännu förstått hur det hänger ihop.

Slaskdiagnoser har blivit vanligare i takt med att efterfrågan på diagnoser exploderat. Det finns varken kompetent personal eller andra resurser för att möta denna efterfrågan.

Då är det lättare att falla till föga och ge en slaskdiagnos än att förklara för föräldrar att deras barn ligger inom normalspannet men behöver konsekvent fostran i hemmet och skolan.

Anonym (Bellissimo)

Tue 4 Mar 06:03

#135

Mitt barn har utretts och jag håller helt med Gile. Det är helt andra saker än störande beteende i skolan som man undersöker. (Mitt barn har ju inget sånt.) Att störa i skolan är en följd av att som adhd-barn utsättas för alldeles för hård press, inte ett diagnoskriterium.

Utredningen har innehållit begåvningstest (flera olika parametrar), undersökning av hemsituationen, barnets förmåga att hålla fokus mm. Föräldrar, barnoch lärare har fått fylla i formulär och blivit intervjuade och utredaren kontrollerar att samtliga intervjusvar och formulärsvar är samstämmiga. Man kontrollerade barnets förmåga att avläsa ansikten. Man undersöker också om det finns bakomliggande trauma som skulle kunna vara orsak till problemen och om den psykiska ohälsa som i vårt fall också finns är orsakad av funktionsnedsättningen eller om funktionsnedsättningen finns där tillfälligt på grund av den psykiska ohälsan. Man ser också på beteenden som inte är ett dugg problematiska men också en del av adhd-diagnosen och om även de funnits i barnets hela liv. Och lite till.

Med så omfattande undersökningar har jag svårt att tro att det är annat än mycket enstaka som blir feldiagnosticerade OM det inte är som Gile skriver att det finns oseriösa aktörer som utför dåliga utredningsr mot betalning.

Anonym (Amalia)

Tue 4 Mar 07:07

#136

Förr (inte SÅ länge sedan) så satte man ytterst ogärna psykiatriska diagnoser på barn och unga eftersom de riskerar att BLI sin diagnos! Jag tror det var bra!!

Anonym (Bellissimo)

Tue 4 Mar 07:17

#137

Anonym (Amalia) skrev 2025-03-04 07:07:51 följande:

Förr (inte SÅ länge sedan) så satte man ytterst ogärna psykiatriska diagnoser på barn och unga eftersom de riskerar att BLI sin diagnos! Jag tror det var bra!!

Det var nog bra i flera fall ända tills skolsystemet förändrades (och kommunaliserades). Idag mår många av de här barnen väldigt, väldigt dåligt på grund av skolan. De får utbrott, blir våldsamma, blir kriminella, skär sig, svälter sig och en del begår självmord. Att få en diagnos är för många den enda möjligheten för familjerna att få gehör för barnens behov i skolan. Skolan ska hjälpa alla barn, diagnos eller ej. Men så sker inte.

Anonym (Amalia)

Tue 4 Mar 07:32

#138

Anonym (Bellissimo) skrev 2025-03-04 07:17:31 följande:

Det var nog bra i flera fall ända tills skolsystemet förändrades (och kommunaliserades). Idag mår många av de här barnen väldigt, väldigt dåligt på grund av skolan. De får utbrott, blir våldsamma, blir kriminella, skär sig, svälter sig och en del begår självmord. Att få en diagnos är för många den enda möjligheten för familjerna att få gehör för barnens behov i skolan. Skolan ska hjälpa alla barn, diagnos eller ej. Men så sker inte.

Vad hjälper en diagnos när det i alla fall inte finns resurser?

Anonym (M)

Tue 4 Mar 07:36

#139

Anonym (Amalia) skrev 2025-03-04 07:07:51 följande:

Förr (inte SÅ länge sedan) så satte man ytterst ogärna psykiatriska diagnoser på barn och unga eftersom de riskerar att BLI sin diagnos! Jag tror det var bra!!

Jo det är nog jättebra för alla dessa som gått igenom skolan och inte klarat skolan, utan diagnos och hela sitt liv istället bara setts som ett problembarn... Skolan är gjord för en viss typ av människor, de som inte passar in offras. För det finns ju inga vettiga alternativ för dessa barn och anpassningar görs inte i den utsträckning som behövs.

De barn jag gick i skolan med som idag garanterat skulle fått diagnos, klarade inte skolan då. Många av dem har inte bra liv idag heller, en del har lyckats klara sig ändå, en del har fått hjälp och en diagnos som hjälper dem i ett samhälle som utvecklats till något som egentligen inte är bra för någon men som är ännu sämre för dessa individer. Hade skolorna gjort rätt anpassningar utan diagnos hade diagnoser faktiskt inte blivit så vanliga. Men idag måste man ofta i princip ha en diagnos att peka på för att skolan ska göra något alls.

Idag ska ju skolan vara inkluderande vilket i praktiken innebär att alternativ har lagts ner och de som inte har riktigt grava problem hamnar i vanlig skola, men mer pengar finns ju inte, vilket då gör att dessa barn inte får hjälp.

Anonym (Bellissimo)

Tue 4 Mar 07:45

#140

Anonym (Amalia) skrev 2025-03-04 07:32:23 följande:

Vad hjälper en diagnos när det i alla fall inte finns resurser?

För att då kan de inte komma undan genom att skylla på annat längre. Sen är det långt ifrån alla anpassningar som kostar pengar. I mitt barns fall handlar det tex om en lärare som vägrar byta undervisningsmetod. Även andra barn i klassen klagar och tycker att det är jobbigt. Men det är inte nog skäl att ändra. Nu när mitt barn fått diagnos hoppas vi att rektorn kan ligga på hårdare på den läraren så att det blir ändring.

Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

INNEHÅLL